Kan man tala om en AI backlash? Stanfords 2026 AI Index Report visar att allt fler personer, globalt, upplever att fördelarna med AI-tjänster överväger nackdelarna, samtidigt som fler är bekymrade och skeptiska. Enligt en undersökning från Pew Research Center var hälften av amerikanerna under 2025 mer oroade än entusiastiska inför AI. I Sverige ökar AI-användningen snabbt, enligt den årliga rapporten Svenskarna och internet från september 2025, men det finns samtidigt återkommande oro kring upphovsrätt, trovärdighet och hur data används. Enligt SOM-institutets rapport Svensk AI-opinion 2023–2025 håller en växande majoritet med om att AI är en större risk för samhället än en möjlighet.
För den som är entusiastisk inför AI och dess möjligheter kan det här låta beklagligt. Det är lätt att tänka att skepticism är ett hinder för innovation och att vi måste utbilda bort det. Sätt alla AI-illitterata i skolbänken tills de sett ljuset! Men blotta användningen av ordet backlash avslöjar en värdering. Det antyder att det bara finns en naturlig riktning, och det är mer AI. Alla som inte håller med reagerar irrationellt eller emotionellt.
Men i stället för att se trenden som ett bakslag kan man se det som att tekniken har tagit ett steg på vägen mot större mognad. Allt fler får upp ögonen, inte bara för allt fantastiskt som går att åstadkomma, utan också för baksidorna. Vi börjar formulera rimliga frågor om arbetsmarknad, energiåtgång, upphovsrätt, övervakning, utbildning och maktkoncentration hos teknikföretag. Att ta upp detta är inte ludditiskt motstånd, det är ett uttryck för demokratiskt omdöme. AI sätter helt enkelt ljuset på ett antal stora samhällsfrågor som vi länge skjutit framför oss.
Om människor blir mer skeptiska till AI behöver det alltså inte betyda att utvecklingen går bakåt. Tvärtom kan det vara ett tecken på att samhället börjar förhålla sig till AI på samma sätt som till andra kraftfulla teknologier: med nyfikenhet, men också med omdöme. Det är svårt att se varför det skulle beskrivas som ett bakslag. Mognad är kanske ett bättre ord.
Om vi accepterar att AI väcker legitima frågor snarare än bara missförstånd, blir nästa fråga hur samhället bör möta dem. Här har universitet och högskolor ett särskilt ansvar. Första kapitlet i högskolelagen gör ett tappert försök att förklara vad poängen är med högre utbildning. Högskolorna ska i sin verksamhet främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa. (5 §) Utbildning på grundnivå ska utveckla studenternas förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar, förmåga att självständigt urskilja, formulera och lösa problem, och beredskap att möta förändringar i arbetslivet. (8 §) Man får slå knut på sig själv många gånger om man ska tolka detta på något annat sätt än att vi på allvar behöver ta tag i både fram- och baksidorna med AI.
AI-skepsis är inte ett problem som behöver lösas. AI-skepsis är ett tecken på att människor tar tekniken på allvar. Kanske är den verkliga frågan inte varför människor blivit mer skeptiska till AI. Kanske borde vi snarare vara oroliga om de inte blivit det.