Det bästa sättet att lära sig ett ämne är att hålla en kurs. Även om du kan mycket sedan innan är det först när du tvingas förklara för nybörjare som du verkligen förstår på djupet. Och det är inte bara första året du lär dig, när kursen är ny och du förbereder kursmaterialet, utan varje år när nya studenter möter innehållet och ställer helt nya frågor.
Frågan är vem som lär sig mest under en kurs, studenterna eller lärarna? Den som är öppen för nya idéer, nyfiken på andra perspektiv och beredd att ifrågasätta invanda mönster – den lär sig mest, oavsett vilken sida av katedern hen står på. Lärande går alltid åt båda hållen, för den som vill.
Det finns ett meme som cirkulerar runt internet och som med lite god vilja har bäring på den här tanken: In Soviet Russia. Det är en mall för skämt som går ungefär så här: In America you watch TV. In Soviet Russia, TV watches you. Tanken är att göra satir av gamla Sovjet och liknande diktaturer där mycket var bakvänt, sett genom västerländska glasögon. Den som är för gammal för att känna till memes kanske kan associera till Nietzsches citat om att när vi stirrar ner i avgrunden så stirrar avgrunden tillbaka på oss.
Skämt åsido, vad det handlar om egentligen är studentaktivt lärande. Lärarens roll är inte enbart att producera material och hålla föreläsningar. Som lärare måste vi också lyssna och ta till oss. Med en lätt parafrasering av Herakleitos går det inte att hålla samma kurs två gånger. Varje studentgrupp är unik och vi måste börja kursen med att lyssna in dem, möta dem där de är. Inte bara i gamla Sovjet, utan överallt, lär sig läraren av studenterna.