Lucka #15: Animera med finess i PowerPoint

För ett år sedan publicerade jag ett blogginlägg om konsten att skapa en snygg PowerPoint-presentation. Idag vill jag ta det ett steg längre och resonera kring animationers vara-eller-icke-vara. När ämnet animationer i PowerPoint kommer på tal så är det många som ryggar tillbaka. Kanske för att man har erfarenheter av presentationer där animationer använts i allt för hög grad utan att fylla något syfte. Men det finns situationer då animationer kan ta din presentation till nästa nivå.

Plocka fram lite i taget

En styrka med att använda PowerPoint till en presentation är att du kan visa mycket information på samma gång. Detta till skillnad från den muntliga berättandet, som begränsar dig i att du bara kan säga ett ord i taget. Men bara för att du på en presentationsbild kan visa mycket information så betyder det inte att du bör göra det, eftersom att åhörarna är begränsade i hur mycket information de kan hantera på samma gång .

I ett läge där du ska visa något komplext kan några enkla ingångseffekter komma väl till pass. Börja presentationen med att visa det mest grundläggande och bygg sedan på med mer detaljer efterhand, i takt med att du kommer dit i ditt berättande.

 

Rikta blicken

På en presentationsbild med mycket information kan åhörarna lätt tappa bort sig. Då behöver du ge visuella ledtrådar som pekar ut vad det är du pratar om just nu, oavsett om det är en punkt i punktlistan, en stapel i diagrammet, en kolumn i tabellen, ett land på europakartan eller en kroppsdel på den anatomiska illustrationen.

Det finns olika strategier för att “peka ut” något på en bild. Du kan använda pålagd grafik, som en pil som pekar eller en ram som ringar in. Ett annat alternativ är att använda sig av färg och kontrast. Då låter du de delar som ska vara ur fokus ha en dämpad färgsättning och det som ska vara i fokus ha en klarare färg.

Demonstrera en rörelse

Ibland är det rörelsen som är grejen. Till exempel när du ska demonstrera ett naturfenomen eller en biologisk process. Den här typen av animation är lite klurigare att få till, då det ofta är flera animationer som ska ske parallellt eller i följd.

Om processen består av många steg så kan du låta den vara möjlig att klicka fram en sektion i taget. Då kommer du ha möjlighet att muntligt förklara vad som sker i varje steg innan du går vidare till nästa.

Cliffhanger

Är syftet med presentationen att avslöja en överraskande slutpoäng? Då är ju poängen att poängen ska avslöjas just på slutet. Kanske vill du låta sista stapeln i ett stapeldiagram vara dold tills att det är dags att avslöja det mest intressanta resultatet.

Låt animationen ske långsamt för att öka spänningsmomentet ytterligare. De flesta ingångseffekter har en standardlängd på 0,5-2 sekunder, men du kan ändra det till den längd som du tycker ger bäst effekt. Det här knepet får bäst effekt om resultatet är oväntat positivt, t.ex. att årets ekonomiska framgångar varit långt över det förväntade.

 

Humor

Nog kan det vara tillåtet att använda animationer bara för att lätta upp stämningen litegrann. Men använd det sparsamt och med finess, annars riskerar du att effekterna överskuggar ditt huvudsakliga budskap.

Välkommen att anmäla dig till IT-avdelningen kurser i PowerPoint.

NU 2022

Efter två år av konferensande digitalt var det till slut dags att fälla ihop laptopen, greppa den nya linnekavajen och kliva på tåget till Storstaden för en konferens På Plats (även om den också sändes digitalt – mer om hybridkonferensen i ett senare inlägg). Didacticum hade en hel delegation på plats och jag tränade under dagarna tre på att räkna till åtta, tio eller tolv beroende på hur många som skulle till de olika aktiviteterna. Som tur var hade jag bara ansvar för räknandet; min eminenta kollega Anna hade ansvar för navigering. Hade det varit mitt uppdrag hade vi potentiellt kunnat hamna i Vällingby istället för Albano. Eller, som min telefon föreslog, Albanien.

Konferensen vi allihopa hade som destination? NU2022! Konferensen om utveckling av högre utbildning, med SUHF som förbund bakom kulisserna och Stockholms universitet, Försvarshögskolan, Gymnastik- och idrottshögskolan, Handelshögskolan och Kungliga musikhögskolan som arrangörer. Om vi ska vara petiga så hade jag faktiskt inte anmält mig från början då jag kände mig osäker på om jag skulle vara rätt målgrupp eftersom temat inte uppenbart relaterade till mina två huvudkompetenser digitalisering eller examination: “att synliggöra lärande”. Det blev dock ändå så att jag fick en plats, och med facit i hand så var min oro att samtalen skulle gå mig över huvudet ogrundad.

NU2022 var en tre dagar lång upplevelse där det mesta helt enkelt gick i ett: från tåget till konferensen, där vi samtalade med kollegor inför första keynoten som öppnade konferensen. Sen var det fullt ös med olika konferensbidrag fram till sen eftermiddag och dagens avslutande keynote som definitivt var värd att tröska en vid det laget lite mosig hjärna igenom (såpass att den kan få ett eget blogginlägg). Därifrån var det dags för mingel på Handelshögskolan och här kan jag sticka emellan med ett litet tips för framtidens arrangörer: arrangera gärna den typen av arrangemang i en miljö med lite mindre… sten. Typ ett kuddrum. Det är något lättare att mingla om det är möjligt att höra sina mingelpartners. Vi gjorde några ärliga försök och avslutade sedan kvällen med en middag och stupade i säng inför dag 2.

Dag två började härligt tidigt för att hinna med frukostbuffén på hotellet innan bussfärden till konferensen där keynoten skulle börja klockan nio. Dessvärre upptäckte vi i höjd med bytet mellan bussarna att keynoten blivit inställd och efter lite mutter så bestämde vi att vi lika gärna kunde åka vidare och hänga på Albano. Och faktiskt, så tror jag att det på det stora hela ledde till en hel del lärande ändå, den där uteblivna keynoten, åtminstone för mig. Jag hann både stilla en migränattack, börja skriva på reflektioner från dag 1 och samtala om pedagogisk utveckling och digitalisering med en kollega under den tiden som “blev över”. Ibland är de oväntade hålen kanske viktigare än vi tror.

Efter andrummet för reflektion drog konferensen igång igen med full styrka och jag kryssade mellan olika bidrag och olika former av deltagande. Jag hade lovat mig själv när jag lade upp min game plan att gå på rundabordssamtal och workshops och inte bara presentationer när det nu var ett fysiskt arrangemang, men det blev ändå en tyngdpunkt på presentationer, och låt mig avhandla presentationstekniken inom akademin (alltså, “Death by PowerPoint”) i ett kommande inlägg. Det är onekligen fascinerande att det finns en så cementerad norm kring hur presentationsmaterial ska se ut vid den här typen av presentationer. Synd att det inte är en bättre norm.

Med hjärnorna fulla av intryck tuffade Didacticumdelegationen tillbaka mot hotellet (somliga per buss, andra till fots, så jag behövde inte räkna in så många tack och lov!) för lite extra tillpiffning och kvällens tilldragelser: Musikplenar och konferensmiddag på Kungliga Musikhögskolan. Och som KMH levererade. Kammarmusik, intressanta samtal, liveband, fantastisk mat, spännande underhållning och utmaningar. Jag vill gräva loss hela alltet och frakta hit det till Linköping.

Något trött i kanterna och med migränen pigg bakom ögonen var det bara att angripa dag 3 när klockan ringde vid 06:30 dagen efter. Jag valde klokt nog att ansluta till promenadgruppen och fick en fin tur genom Stockholms grönområden till Albano istället för att tröskas igenom ljudbilden som bussresan innebar. Nu var vi ju alla dessutom så vana vid resandet att min oförmåga att räkna längre än till tre inte var något hinder. Den härliga morgonluften ökade på de kognitiva förmågorna så väl framme kändes det kul att köra igång igen!

Någonstans runt endnoten började ångan ta slut och skaran som sakta troppade ut från campus såg lite sliten men nöjd ut. Tills de av oss som skulle hemåt kom till stationen, då såg vi bara slitna ut, för ingen konferens är väl komplett utan tågstrul? Nåväl, nåväl, hem kom vi, bara någon dryg timme efter utsatt tid, och jag njöt onekligen lite av att ha fötterna på mark där folk går i lite rimligare tempo. 🙂

Observant läsare har räknat och noterat att jag utlovat inte mindre än tre inlägg om specifika teman från NU. Jag har säkert fler med tanke på att jag bara glidit förbi innehållet i konferensen och fokuserat på upplevelsen i stort. Så… vad var då upplevelsen i stort? Hög nivå på de stora bidragen (musikplenar, keynotes), kanske lite blandat bland de mindre. Utmärkt som mötesplats och underlag för reflektion. Och visst borde det finnas minst en KMH i varje stad?

Inspelningsrummen vid LiU

Jag fick frågan hur vi tänkt kring urvalet av teknik och program vid utformningen av Inspelningsrummen vid LiU och bloggen känns som en bra kanal att förmedla lite om bakgrundsarbetet.

Varför har vi valt det vi gjort?

En viktig grundtanke var att det skulle finnas rum på Valla, US och campus Norrköping och att dessa ska se likadana ut innehållsmässigt. Att fokusera på ljudinspelning blev ett sätt att avgränsa inom ramarna tid och resurser – men sen har det varit en fråga om att samarbeta mellan olika professioner och diskutera olika aspekter. Vad finns det för teknik? Hur ser möjligheter till support ut vid LiU? Vad blir Didacticums roll? Vad får det kosta? Hur ska det funka med bokning och inpassering?

Grunden är nu etablerad, med teknikval ändamålsenligt för inspelning av ljud till exempelvis en presentation. Förhoppningen är att uppgradera på sikt, men att det sker i nära samarbete med lärare och därmed kunna få in en behovsanalys som grundas på användarnas önskemål (som sedan synkas med verksamhetens mål och resurser).

De IT-verktyg (mjukvara) som finns i rummet är sådana som finns att tillgå via IT-avdelningen, dock med lite olika möjlighet till stöd. Gäller det Powerpoint och andra Microsoft-produkter – då finns det kurser och drop-in via IT-utbildningar. Gäller det Camtasia går det även där att beställa utbildning via IT (beställningskurs primärt).

Sen finns även programmet Audacity – som finns tillgängligt via vår IT-avdelning, som ett mer avancerat program för ljudredigering, men som det inte arrangeras kurser i från LiU:s sida. Det är ett program med ett engagerat onlinecommunity, där mycket av lärandet sker via Audacity Team med både ett forum och egen wiki.

Att ändå erbjuda ett såpass komplext program i vår inspelningsmiljö var en avvägning – men blev till slut en del av verktygslådan för den som är beredd att på egen hand grotta ner sig i ljudteknik.

Föreläsningar inom natur- och ingenjörsvetenskaperna

Den klassiska föreläsningen–t.ex. att föreläsaren presenterar sitt material med hjälp av Power point–har hamnat i dålig dager. Trots detta är det fortfarande en vanlig undervisningsform inom natur- och ingenjörsvetenskap och IKT-studion får många förfrågningar att spela in föreläsningar. Exakt hur dålig är det att föreläsa? En sammanställning av 225 studier visade att klassiska föreläsningar är överlag sämre än mer studentaktiva läraktiviteter (Freeman m.fl. 2014; video 1). Effektstorleken på 0.5 (Hedge’s g) är visserligen bara något större än gränsen på 0.4 som är medeleffekten av olika åtgärder (inom undervisning på grundskolan; Hattie 2008), men det räcker. Författarna påpekar att om undervisning vore en läkemedelsstudie så skulle den avbrytas: det alltså oetiskt att föreläsa när bättre undervisningsformer finns.

Alternativet till passiva föreläsningar är studentaktiva läraktiviteter. Det är genom att aktivt arbeta med kunskapen som flest studenter bäst tillägnar sig den. Det finns flera bra exempel på hur natur- och ingenjörsvetenskap kan ställa om. I USA har t.ex. The National Academies of Sciences, Engineering, and Medicine publicerat en kostnadsfri e-bok (Kober 2013; video 2) som går igenom forskningsläget, och ger exempel och strategier för hur undervisning kan förbättras. De påpekar att enstaka inslag av föreläsning kan vara motiverad, men bör begränsas till ett minimum och kompletteras med en stor dos av studentaktivitet.

För att öka inslaget av studentaktivitet behövs kunskap både i att utforma läraktiviteter och i att designa kurser. På universitet och högskolor finns högskolepedagogiska avdelningar som anordnar sådana kurser (på LiU har vi Didacticum). Men trots genomgången kurs är inte säkert att lärare ändrar sin undervisning eller sin syn på lärande eller kursdesign. Brommesson m.fl. (2016) genomförde en enkätstudie av universitetslärare före och efter högskolepedagogiska kurser och fann ingen eller låg effekt av kursen på synen på, eller implementering av, aktiva lärformer.  Enligt Kober (2013) kan en anledning vara att man behöver ett stöttande sammanhang. Det kan vara kollegor med samma intresse eller en ledning som aktivt arbetar för bättre undervisning.

Inspelade föreläsningar är alltså inte en bra strategi för att digitalisera undervisningen. En  föreläsning blir inte en bättre, eller mindre oetisk (sensu Fereeman 2014), läraktivitet bara för att den blir digital. Frågan är snarare hur tekniken kan användas för aktivera studenterna. Den bloggposten har jag inte skrivit ännu, men om du är intresserad ger bl.a. Bates (2104) ett bra ramverk.

Referenser

Digitalisera din föreläsning – pedagogiska tankar, produktion och distribution

Nu finns första delen uppe på YouTube och i Lisam för dig som vill komma igång med att digitalisera din föreläsning baserat på en befintlig powerpoint. Tanken är att du tar del av materialet, gärna tillsammans med kollegor för att få till en diskussion kring hur en ska tänka kring ett asynkront format – dvs ett format där innehållet distribueras när det passar mottagaren. Förslagsvis digitalt, via en lärplattform.

 

Spellistan ovan består av 13 avsnitt samt en uppmaning att ta del av det våra kollegor Emma och Stina har producerat på bloggen: Värt att veta – IT-tips för dig som jobbar vid LiU

Spela in föreläsning i ppt from LiU Medicin & Hälsa on Vimeo.