Didacticums blogg

Det som är bekvämt med sanningen är att den inte är unik, utan att det finns många sanningar som alla kan vara lika sanna samtidigt, i samma verklighet. Det handlar helt enkelt om vilket perspektiv man väljer. Ett sätt att se på ett universitetet är det glassiga broschyrperspektivet, fullt av foton tagna den enda dagen på året då det är soligt och studenterna flockas på gräsmattan. Det är ju inte osant, men det är inte den enda sanningen. Ett annat perspektiv får man genom att lära känna människorna som jobbar på universitetet. Nästan uteslutande är de passionerat hängivna, kloka och uppriktigt vänliga. Så varför lyckas vi inte åstadkomma mer?

Ibland kan det kännas motigt att försöka utveckla universitetet. Det känns det som att vi alla är Sisyfos, dömda att för evigt putta på samma stenbumling, utan att egentligen lyckas få den någonstans. Då är det lockande att börja om från början, att få bygga ett nytt lärosäte från grunden, där vi slängt bort alla tröga processer. Vi har alla gjort det i tanken. Fördelen med att vara pedagogisk utvecklare är att man blir inbjuden till många fikarum, och i de allra flesta av dem dyker den här idén upp, som en naturlag. Vid det här laget har jag samlat ihop till nästan ett helt nytt lärosäte av folk som vill börja om. Tänk bara på hur det var under pandemin. Beslut som tidigare ältades i flera år kunde nu gå från idé till diarium på en vecka. Vad är det som hindrar oss att jobba mer effektivt? Varför är vårt mod att tänka nytt inte större? Varför är alla förändringar vi vågar oss på inkrementella och aldrig disruptiva? Kruxet är väl att alla skulle ha helt olika svar på den frågan. Alla har sina favoriter, sina käpphästar.

Nej, jag orkar inte med det här gnällandet. Även om jag inte egentligen tror på Kay Pollak-hurtighet, så väljer jag glädje. Jag läser årsredovisningen, till exempel. Den blir man alltid uppiggad av. Vi har ju, trots allt, lyckats åstadkomma en hel del. Men eftersom jag i grunden är subversiv lyssnar jag på Sven-Ingvars på Spotify i bakgrunden.

Börja om från början
Börja om på nytt
Varför ska man sörja
Tider som har flytt

Det finns en stor potential i generativ AI. Jag har visserligen betalt för att säga det, men det är samtidigt sant, och något jag står bakom. Men tyvärr realiseras den här potentialen sällan. Istället används generativ AI många gånger i onödan. En promenad runt campus avslöjar affischer från studentföreningar med trötta AI-genererade bilder. Även mer högprofilerade arrangemang med universitetet som avsändare kan ha halvtaskiga AI-genererade bilder, men då oftast märkta med en särskild ikon. Inte sällan ser jag kollegor infoga AI-genererade bilder av tveksam kvalitet i sina presentationer. Även jag själv är skyldig till detta. Allt det här skaver. Det skickar en signal att någon inte riktigt orkade gå hela vägen. Att man gjorde minsta möjliga.

Bokförlagen har fortfarande inte riktigt listat ut hur de ska förhålla sig till AI. [1] Det är svårt, kanske omöjligt, att avgöra om den inskickade romanen är helt eller delvis genererad av AI. Men spelar det egentligen någon roll? Det finns studier som antyder att AI-genererade texter uppfattas som mer engagerande och av högre kvalitet. [2] Tidigare i år toppade en AI-genererad låt listorna. [3] Vad säger det om allmänhetens känsla för kvalitet? Och melodifestivalen, som fått in rekordmånga låtar, misstänker att AI kan ha haft ett finger med i spelet. [4] Sociala medier i allmänhet är nästan helt dränkta av AI-genererat innehåll, ofta kallat AI slop på grund av den uppenbart låga kvaliteten. [5] Och utöver att attrahera uppmärksamhet och reklamintäkter används AI-genererat material för medveten desinformation av de många mörka krafter som världen är full av idag. [6]

Den här texten har jag dock skrivit alldeles själv. Jag har kanske inte vägt varje ord på guldvåg direkt, men i just den här unika sekvensen av ord har ingen kisel varit inblandad. Den är mänsklig, och därför lite osammanhängande och svamlande. Mer som ett spontant samtal.

Generativ AI är som Pandoras ask eller kunskapens frukt, på gott och på ont. En kniv kan användas för att skära upp bröd och mätta hungriga, men lika gärna till en motsats som jag inte vill klä i ord. Den enda väsentliga frågan, sedan tusentals år tillbaka, är varför så få av oss väljer att försöka vara goda människor.

En provotyp är en provokativ prototyp, en design som syftar till att väcka diskussion snarare än att föreslå en realistisk lösning. Genom absurda överdrifter utmanas invanda föreställningar, vilket tvingar läsaren att tänka ett varv till. Det här är del 5 i en serie av undervisningsrelaterade digitala provotyper.

---

Avvikelseräknaren

Utöver Högskolelagen och Högskoleförordningen finns en lång rad regelverk på flera nivåer som styr vad som får och inte får ske i undervisning och examination. Det kan ibland vara svårt för lärare att hålla koll på alla detaljer, som dessutom ibland ändras. Förutom kursplanen innehåller de flesta kurser någon form av kursbeskrivning, ett längre dokument som sammanfattar kursens upplägg och som uttrycker lärarens egna regler. Ibland kan det hända att dessa omedvetet bryter mot någon punkt i kringliggande regelverk. För att undvika sådana situationer finns Avvikelseräknaren. Den består av en särskilt tränad AI som går igenom texten i kursbeskrivningar och andra kursrelaterade dokument. Formuleringarna analyseras och jämförs med lärosätets regelverk, samt gällande lagar och förordningar. Alla avvikelser, små eller stora, noteras och en sammanställning av dessa presenteras. På detta sätt kan en studierektor eller programansvarig säkerställa att samtliga kurser genomförs på ett korrekt sätt, vilket förstås ökar kvaliteten och gör att lärarna kan lägga mer tid på det som är viktigt. All data finns redan tillgänglig i våra system, det är bara att koppla in Avvikelseräknaren och köra.

En provotyp är en provokativ prototyp, en design som syftar till att väcka diskussion snarare än att föreslå en realistisk lösning. Genom absurda överdrifter utmanas invanda föreställningar, vilket tvingar läsaren att tänka ett varv till. Det här är del 4 i en serie av undervisningsrelaterade digitala provotyper.

---

Inkluderingsräknaren

Riktat pedagogiskt stöd (RIPS) är ett viktigt verktyg för att göra högre utbildning tillgängligt för alla. Genom väl avvägda åtgärder kan lärosätet skapa möjligheter för personer med olika typer av funktionshinder att ta del i undervisningen. Men hur effektivt är lärosätet? Används dessa medel på rätt sätt? För att undersöka detta har UKÄ skapat Inkluderingsräknaren, en mätmetod som undersöker i vilken utsträckning vi skattebetalare får valuta för pengarna. Verktyget undersöker de studenter som beviljats stöd och mäter genomströmningen, alltså i vilken utsträckning studenterna faktiskt tagit poängen i de kurser som de registrerat sig på. Kostnaden för stödet ställs i relation till genomströmningen på lärosätesnivå, vilket alltså skapar en ranking där det blir uppenbart vilket lärosäte som har det mest effektiva stödet. All data finns redan tillgänglig i våra system, det är bara att koppla in Inkluderingsräknaren och köra.

En provotyp är en provokativ prototyp, en design som syftar till att väcka diskussion snarare än att föreslå en realistisk lösning. Genom absurda överdrifter utmanas invanda föreställningar, vilket tvingar läsaren att tänka ett varv till. Det här är del 3 i en serie av undervisningsrelaterade digitala provotyper.

---

Effektivitetsräknaren

Som statligt anställda tjänstemän förväntas vi alla behandla inkomna ärenden med viss skyndsamhet. Det finns även lokala regelverk som stipulerar en maxtid för rättning av studenters inlämnade uppgifter och tentamensskrivningar. Eftersom de flesta av dessa ärenden numera hanteras digitalt finns en möjlighet att beräkna genomsnittlig handläggningstid för varje enskild lärare. Effektivitetsräknaren hjälper till att visualisera detta mått i vardagen och kan på detta sätt identifiera flaskhalsar i systemet. Effektivitetsräknaren mäter hur lång tid det tar från det att studentens uppgift lämnats in till dess att ett omdöme finns i LADOK. Systemet tar förstås hänsyn till svenska helgdagar och för att vara rättvist räknas endast ärenden under de senaste 90 dagarna. Som ett experimentellt tillval finns också möjligheten att med hjälp av en lokalt tränad språkmodell även ta hänsyn till handläggningstiden för e-postmeddelanden. All data finns redan tillgänglig i våra system, det är bara att koppla in Effektivitetsräknaren och köra.