Jag är tillräckligt gammal för att minnas när mikrovågsugnen introducerades på bred front. Den presenterades som en revolution för matlagningen. Allt skulle gå mycket fortare och för att hamra in detta gavs det ut specialiserade kokböcker för mikromat. Men den blev aldrig fullt så omvälvande som det lät från början. Mikron var bra på att tina bröd till frukosten eller snabbt värma en kopp tevatten, men den ersatte inte den vanliga ugnen och spisen. Den hittade sin nisch, främst i lunchrummen.
Under årtusenden har vi lagat mat genom att tillföra värme utifrån, grillat över öppen eld eller kokat i en gryta. Energin tillförs på ytan och sprider sig sedan genom maten. Mikrovågsugnen funkar lite annorlunda. Mikrovågorna tränger in i maten, en bit i alla fall, och växelverkar med vattenmolekyler och andra elektriskt laddade eller polära beståndsdelar. Energin avsätts därför i en större del av maten samtidigt. Det går snabbt, men förutsättningarna är annorlunda. När man steker mat kan ytan bli betydligt varmare än hundra grader. Det innebär att vattnet förångas så att ytan torkar och en mängd spännande kemiska reaktioner drar i gång. Det här går inte riktigt att få till i en mikro.
Det finns dessutom en annan faktor, nämligen tid. Att laga mat handlar inte bara om att putta in en massa energi så att en viss temperatur uppnås. Betydlig mer fysik och kemi än så äger rum. Det kan handla om att vatten, salt eller andra ämnen ska förflytta sig genom maten, att proteiner ska förändras eller att stärkelse ska gelatiniseras. Tiden är ibland en nödvändig förutsättning. Vissa processer går inte att skynda på.
Ny teknik handlar ofta om att snabba upp någonting, men det betyder inte att hela den komplexa verksamhet som tekniken är en del av kan snabbas upp lika mycket. Potatis tar den tid den tar. Och på samma sätt är det med lärande. Inför ny teknik är det ofta lätt att extrapolera och tro att den inom kort kommer lösa nästan allt. Vi drar gärna förhastade slutsatser från tillrättalagda men imponerande demonstrationer. Men vad händer sedan, när entusiasterna, entreprenörerna, konsulterna har gått vidare till nästa coola grej? Tekniken mognar. Den hittar en plats i ett större sammanhang.
Mikron var inget misslyckande. Den har blivit en självklar del i varje modernt kök, men inte genom att göra alla andra verktyg obsoleta. När den första entusiasmen lagt sig lärde vi oss vad vi skulle ha den till. Först när vi slutar se på tekniken som revolutionerande kan den bli användbar. Och du som är människa och kan läsa mellan raderna förstår säkert att hela den här texten handlar om något annat än mikrovågsugnar.


