Tag: studentaktivt lärande

Posted on

V 13: Högskolepedagogisk kvart, textning och akademikern som innehållsproducent.

Easter eggs
CC BY Praktyczny Przewodnik, Flickr

I början av distansläget var verkligen drop-in i Zoom ett bra koncept – vi satte tillsammans med våra it-utbildare upp en mängd tider (161 stycken 2020) där vi har mött mer än 100 olika kollegor och studenter för att diskutera hur vi kan använda befintliga digitala verktyg för att fortsätta bedriva undervisning under en pandemi. Men nu har vi bytt format på just den drop-in som varit en kombination med pedagogisk utvecklare och it-utbildare under titeln Undervisa online. Från 12 april går det nu att boka en Högskolepedagogisk kvart med mig och mina kollegor, för att börja/fortsätta att fundera över vårt undervisninguppdrag. Jag kommer troligen ställa frågor som:

Vad gör du idag som funkar?

Vad skulle du vilja göra annorlunda?

Hur kan vi hjälpa dig att gå vidare med detta?

Och sen synka rätt fråga med rätt expert eller läraktivitet. Det blir ett stöd i att navigera bland alla synkrona/asynkrona resurser som finns vid LiU.

Mer information om detta format hittar du på vår webb: Boka en högskolepedagogisk kvart.

—

Med anledning av diskussionen om akademikern som innehållsproducent (David Kellermann:
Academics aren’t content creators, and it’s regressive to make them so) och artikeln i Universitetsläraren Krav på textning ett hot mot inspelade föreläsningar har jag stött på en del frågor och funderingar kring vad som är en rimlig förväntan på akademiker/lärare inom området media och kommunikation i just undervisningssituationer.

Alla är inte estradörer och edutainers – men vad är en rimlig miniminivå vad gäller grundläggande presentationsteknik? För det är ju det mycket av detta bottnar i – hur vi paketerar och förmedlar vår expertis på ett pedagogiskt sätt som främjar lärande. Inom forskningskommunikation finns det vetenskapsorienterade journalister, men hur det ska konverteras till lärmaterial är inte alltid självklart.

Balansgången mellan inkluderande och exkluderande lärmaterial är ibland svår och för varje ny modalitet blir det nya utmaningar. Det som dock kan vara extra jobbigt i att gå från en mer analog teknik till en digital är att det som kanske var en svårläst handstil med kladdig grön tusch på overheadplast i ett slutet klassrum nu kan bli synligt för fler. En text och grafiktung presentation med tjugo olika bildspråk på samma gång, blir genast mer öppen för granskning i ett digitalt format. Det blottlägger brister som jag hoppas att vi faktiskt kan hjälpas åt att förebygga. Både för lärares och studenters skull. Ta gärna hjälp av oss på Didacticum i de här frågorna.

Jag tror att det också blir allt viktigare att ytterligare fundera över föreläsningen som en allenarådande mirakelkur för inlärning och att den också blir exakt samma sak i ett inspelat format. Och ja – kravet på textning av ett format som ofta innebär 2×45 minuter är väldigt arbetskrävande. Men jag tror vi behöver dela upp föreläsningen i två delar – den innehållstunga och den mer dialogorienterade.

Den ena delen kan direkt vinna på att spelas in (kortare delar, gärna textade men inkludera åtminstone ett manus), medan den andra helst bör vara en live-upplevelse för att inte lägga sordin på viljan att diskutera. En röd record-symbol gör att flera tystnar helt enkelt.

—

Jag får nog anledning att utveckla dessa tankar (jag har ju inte ens fått in tankar kring OER!) i lite mer dedikerade, fördjupade inlägg – detta ska ju trots allt vara en kortare spaning som får avrunda påskarbetsveckan.

Glad påsk!

/Anna

 

Posted on

Hur ska jag aktivera mina studenter online?

En naturlig fråga efter alltmer undervisning online är den som är rätt vanlig även i den fysiska lärmiljön: Hänger ni med? Den är nära besläktad med lärarens undran om det vi står och berättar och förklarar överhuvudtaget har landat som det är tänkt ute bland deltagarna/studenterna: Har ni några frågor? 

Osäkerheten som läraren då kan uppleva blir såklart ännu större när det snabbt blir en rådande kultur att alltid närvara med avstängda kameror i möten online. Har du tur kanske några använder chatten för kommentarer eller så har deltagarna/studenterna en egen back-channel som du som lärare inte känner till.  

Jag tror att vi alla behöver fundera över vad som måhända sker där bakom den svarta rutan och att inte döma för hårt. Varför blir det så lätt en radda svarta rutor i ditt videomöte?

En del sitter kanske i ett trapphus för att få studiero på snålt tilltagen boendeyta, en del går mest in i mötet och påbörjar en inspelning för att i bästa fall ta del av innehållet någon annan gång, en annan orkar inte vara mer delaktiga än detta minimum och en fjärde sitter med tre barn i samma bostad som också ska delta i undervisning online. 

Börjar vi med den analysen kanske det är lättare att förstå deltagarna/studenternas förutsättningar och motivationsgrunder för att ta del av det du vill förmedla. Och ta sen med dessa funderingar till den campusförlagda undervisningen – hur säkerställer jag att alla hänger med även på plats? Det finns en annan kontaktmöjlighet, men är alltid ivrigt nickande hos vissa den bästa lägesmätaren alla gånger?  Är det samma deltagare/studenter som är aktiva online vs på plats?

En del gillar att föreläsa, en del gillar att lyssna. En del föreläser för att de tror att de måste, en del lär sig ingenting av att bara lyssna. En del försöker hitta sätt att bygga in aktiverande moment i sina föreläsningar – men kan möta motstånd eftersom förväntan är någon annan. Att vara aktiv i sitt eget lärande är krävande, vilket gör frågan hur en ska få till detta oerhört komplex.

Men som en klok lärare sa i en diskussion för någon vecka sen:

“Mår inte studenterna bra är det väl klart att motivationen att interagera och vara aktiv sjunker drastiskt”

Och ja – då spelar det tyvärr inte så stor roll hur många quiz, gruppdiskussioner, wikis, utmaningar, bikupor eller projekt du bygger in för att stötta ett aktivt lärande. 

I mitt nästa inlägg kommer jag fånga upp denna något melankoliska avslutning med lite tankar om Community of Inquiry (CoI), lektionsplanering för distans och Universal design for learning (UDL) som förhoppningvis kan vara verktyg för vidare reflektioner och lösningar. 

 

 

 

 

Posted on

Att planera Pedagogikdagarna

diskussion

I oktober började arbetet med att planera Pedagogikdagarna för 2019. Det är en av Didacticums största aktiviteter under året och i år har vi satt oss ner med utvärderingar, träffat studentrepresentanter och vår styrelse för att hinna ta in, bolla idéer och tankar i god tid innan. Det är en utmaning att skapa två dagar med utvecklande aktiviteter för all undervisande personal vid LiU. Vi vill ha ett studentperspektiv, få in arbetet med Evaliuate, tänka framtid – men ändå vara pragmatiska. Vad går att göra inom området vid LiU? Ett antal idéer har stannat kvar, och det är kopplat till LiU:s arbete med att hitta strategier för att utveckla e-lärandet, skapa framtidens digitala lärmiljöer, men också ha med tankar om hur studenter ser på lärande. Att även väva in arbetet med hållbar utveckling känns också av största vikt.

Det är med andra ord många idéer, men vi hoppas att vi träffas 12-13/3 (Norrköping/Linköping) med ett relevant och inspirerande program där vi blandar idéer/vision med praktiska övningar med hjälp av våra kollegor här på Didacticum, LiU IT, LISAM och Evaliuate. Jag vill även passa på att flagga för att det veckan innan kommer arrangeras en IT-utbildningsdag för undervisande personal vid campus US, där mycket av innehållet från Pedagogikdagarna kommer synkas.

Posted on

Föreläsningar inom natur- och ingenjörsvetenskaperna

Den klassiska föreläsningen–t.ex. att föreläsaren presenterar sitt material med hjälp av Power point–har hamnat i dålig dager. Trots detta är det fortfarande en vanlig undervisningsform inom natur- och ingenjörsvetenskap och IKT-studion får många förfrågningar att spela in föreläsningar. Exakt hur dålig är det att föreläsa? En sammanställning av 225 studier visade att klassiska föreläsningar är överlag sämre än mer studentaktiva läraktiviteter (Freeman m.fl. 2014; video 1). Effektstorleken på 0.5 (Hedge’s g) är visserligen bara något större än gränsen på 0.4 som är medeleffekten av olika åtgärder (inom undervisning på grundskolan; Hattie 2008), men det räcker. Författarna påpekar att om undervisning vore en läkemedelsstudie så skulle den avbrytas: det alltså oetiskt att föreläsa när bättre undervisningsformer finns.

Alternativet till passiva föreläsningar är studentaktiva läraktiviteter. Det är genom att aktivt arbeta med kunskapen som flest studenter bäst tillägnar sig den. Det finns flera bra exempel på hur natur- och ingenjörsvetenskap kan ställa om. I USA har t.ex. The National Academies of Sciences, Engineering, and Medicine publicerat en kostnadsfri e-bok (Kober 2013; video 2) som går igenom forskningsläget, och ger exempel och strategier för hur undervisning kan förbättras. De påpekar att enstaka inslag av föreläsning kan vara motiverad, men bör begränsas till ett minimum och kompletteras med en stor dos av studentaktivitet.

För att öka inslaget av studentaktivitet behövs kunskap både i att utforma läraktiviteter och i att designa kurser. På universitet och högskolor finns högskolepedagogiska avdelningar som anordnar sådana kurser (på LiU har vi Didacticum). Men trots genomgången kurs är inte säkert att lärare ändrar sin undervisning eller sin syn på lärande eller kursdesign. Brommesson m.fl. (2016) genomförde en enkätstudie av universitetslärare före och efter högskolepedagogiska kurser och fann ingen eller låg effekt av kursen på synen på, eller implementering av, aktiva lärformer.  Enligt Kober (2013) kan en anledning vara att man behöver ett stöttande sammanhang. Det kan vara kollegor med samma intresse eller en ledning som aktivt arbetar för bättre undervisning.

Inspelade föreläsningar är alltså inte en bra strategi för att digitalisera undervisningen. En  föreläsning blir inte en bättre, eller mindre oetisk (sensu Fereeman 2014), läraktivitet bara för att den blir digital. Frågan är snarare hur tekniken kan användas för aktivera studenterna. Den bloggposten har jag inte skrivit ännu, men om du är intresserad ger bl.a. Bates (2104) ett bra ramverk.

Referenser

Posted on

ALC – Active Learning Classroom, vad är det?

ALC-salen S41, C-huset

(Tack @campus_liu på Instagram för lån av bild!)

En del i att bygga ett helt nytt studenthus vid campus Valla innebär också att fundera över hur framtidens lärmiljöer kan se ut. Med anledning av den nya ALC-sal (S41) som nu finns i C-huset har vi även tagit fram en kort film om vad ALC-miljöer kan innebära.

Förhoppningsvis får vi som IKT-pedagoger anledning att utforska detta tänk kring en miljö för mer studentaktivt lärande, med det digitala och det analoga sammanflätat i kursens design.