Annas verktygslåda #9: Animera i en mobil enhet

Det finns en mängd appar för animering i en mobil enhet. Det jag främst testat är iPad där det finns både appar med låsta grafiska mallar med färdiga animationer att välja mellan till appar där du ritar och animerar själv.

Videoscribe

Många har nog sett filmerna med en animerad hand som skriver ett budskap (oftast ihop med en speaker-röst). Denna variant av animation imiterar mycket av det vi producerar inom undervisningens värld: skriven text på en whiteboard och det kan vara därför den är relativt populär. Fördelen med att sköta all animering i en och samma app behöver du inte bry dig om ljusförhållanden och dylikt som kan ställa till den när du exempelvis filmar när du skriver på ett vanligt papper.

Ett exempel från Videoscribe

Procreate

Att skapa digitala animationer själv kräver ett bra program för att rita – antingen i dator eller i en mobil enhet. En av de appar jag använder just nu till både rita och animera i viss mån är appen Procreate. Den använder jag i kombination med en ritpenna för att få bättre precision och även skriva tydligare. Det kräver en del övning att konvertera sin handstil till en digital dito – ibland kan det vara att föredra att kombinera analogt text/illustration med det digitala men återigen – övning hjälper mycket!

I Procreate kan du animera det du ritat i en sk time-lapse-video. Dvs flödet när du ritar – suddar – ritar något annat – etc går att konvertera till en serie bilder (stop-motion är annat namn) som tillsammans skapar en känsla av rörelse. På detta sätt går det att t ex animera att flöde i ett flödesschema, kanske annotera på en bild och skapa en kort sekvens av det. Det går att kombinera fotografisk bild (pixelgrafik) med ritade bilder (vektorgrafik). Enda nackdelen med Procreate är att det finns lite för mycket verktyg, penslar och effekter att välja mellan, men efter ett tag hittar en sin egen verktygslåda (som även går att spara i appen ihop med din färgpalett).

Några exempel från Procreate:

I nästa avsnitt i denna verktygslåda kommer jag gå igenom två appar till inom animation i mobil enhet från DoInk – animation och green screen.

Verktygslådan #6: Digitalt berättande – en workshop från IKT-studion

Under hösten har vi arbetat med ett koncept med olika typer av grupper, både studenter, anställda och externa deltagare (från utbildningsväsendet/forskning) och här kommer en grundläggande presentation av vad del 1 i denna workshop innebär. Den följs helst även upp av en workshop med fokus på att använda den digitala berättelse som skapas i att sedan bearbeta det med hjälp av presentationsteknik, augmented reality-tänk och kollaborativ reflektion med hjälp av digitala verktyg. Till detta kommer även ett inspel om Creative commons och Wikipedia.

I slutet av presentationen finns listor över de appar vi använder i dessa workshops.

Att arrangera ett pop up makerspace

IKT-studions uppdrag har gått ifrån ett väldigt brett och undersökande förhållningssätt, till att rikta in sig alltmer på hur IKT-verktyg kan användas i ett lärande.

Vid vårt pop up makerspace förra veckan tog vi därmed med både analoga och digitala verktyg som är representativa för den verksamhet vi bedriver just nu. Det är ett stråk av det vi kallar digitalt berättande, makerkultur, analoga projekt för att förstå, förklara och lära ut om teknik, datalogiskt tänkande och hur det bör vara relevant i olika ämnesområden.

Dessutom driver vi även frågor kring hur vi kan stärka den generella kunskapen om hur teknik funkar, hur internet funkar – därav vårt väldigt analoga IKT-memory och engagemang för frågor som digital delaktighet.

Att kunna identifiera och särskilja olika sladdar är en ibland förbisedd kunskap, som ändå behöver nötas in. Detta för att du som användare av teknik i olika sammanhang ska vara bättre rustad för den typen av problemlösning som många värjer sig för och gärna undviker när den uppstår.

Om ljud/bild/projektor inte funkar som du tänkt dig, hur gör du då? Kommer teknikstrul kunna vara den eviga ursäkten för att aldrig våga prova att digitalisera åtminstone en liten del av ett undervisningsmaterial?

Många projekt, diskussioner och workshops som vi arrangerar – oavsett målgrupp, landar också ofta i en central fråga. Frågan om tid. Tid att sätta sig in i ny teknik, tid att lära sig om vilka sladdar som behövs för ett professionellt användande av IKT – något som helst inte ska ske under panikartade former där och då när undervisningen sker. För även om inte alltid intresset är på topp behöver vi alla ha ett grundläggande praktiskt kunnande – för i förlängningen tror jag att det bygger självförtroende att pröva mer digitala verktyg. Om inte annat kanske det även sparar lite tid att kunna felsöka och därmed få igång sin lärandeaktivitet betydligt snabbare än då en inte kunde något alls om teknik.


Febril aktivitet – med hjälp av analoga och digitala verktyg skapar Anna och Linnea ett IKT-memory för att stötta inlärningen av viktiga IKT-begrepp

Digitalt berättande i praktiken

GE_H_series_Gas_Turbine
GE H series Gas turbine by United States Department of Energy [Public domain], via Wikimedia Commons

Digitalt berättande i en gasturbinkurs

Under hösten 2014 implementerade vi tanken kring digitalt berättande i en kurs inom avancerad gasturbinteknik som vår kollega Jörg Schminder ansvarar för (kursinformation TMMV12 Gas Turbine Engines). Studenterna fick bearbeta kursens innehåll på lite olika sätt, några gjorde analyser (text), några skapade uppgifter/problemställningar baserat på innehållet och några jobbade med digitalt berättande där uppdraget var att skapa pedagogiska filmer om gasturbinteknik.

Upplägg
Filmgrupperna fick tillgång till våra resurser och en uppstart i Prezi-format (Introduction to digital storytelling). De hade även en utförlig instruktion med riktlinjer och specifikationer från kursansvarig. I planeringen försökte vi visa på vikten av planering i pre-produktion var minst lika viktig som produktion och post-produktion. I introduktionsmaterialet hänvisade vi till ett antal befintliga resurser via exempelvis TED Talks “How to tell a story” samt möjligheterna med att använda creative commons-licensierat material i multimedia-produktion.

Teknikval
Vi specade även vilken teknik vi hade att tillgå – en rätt basal utrustning: videokameror, surfplattor med möjlighet att filma/fota eller använda appar som passade ändamålet, till detta erbjöds även datorer med programvara för videoredigering, skärminspelning, ljudredigering samt program för konvertering av filformat.

Teknikvana
Det märktes att studenterna var vana vid teknik och vana vid problemlösning på egen hand. Det vi ska försöka göra bättre till nästa gång är att ge studenterna lite mer tid. Dessutom ska vi utforska ytterligare vilken programvara som kan vara bäst för videoredigering eftersom det vi använde (Windows Moviemaker) skapade en del problem vad gäller filformat.

Redovisning
Filmerna redovisades i Domen i VisualiseringsC i Norrköping inför lärare, studenter och externt inbjudna gäster från Siemens och Saab. Studenterna fick ge varandra feedback och även om det inte var alla som gillade upplägget så var det flera som i reflektionen efteråt sade sig ha fått kunskap om ämnet som troligen kommer vara något mer beständigt över tid. Tankar finns att använda det som producerats som material för kommande kurser genom exempelvis någon typ av e-portfolio.

Nyfiken på att veta mer?
Har du frågor och funderingar kring kursen, kontakta då gärna Jörg Schminder (LiU).

Skulle du vilja jobba med den här typen av upplägg i något kursmoment – kontakta gärna oss på IKT-studion så kan vi diskutera möjliga samarbeten och kunskapsutbyte.

Det viktiga är att greppa själva idén och tanken, hitta ett sätt att gestalta det med hjälp av berättandet – och sen välja den teknik som passar dig, målgrupp och tidsram bäst.

Ibland kanske det t o m är bäst att låta det stanna vid ett analogt storyboard (bildmässig skiss) som ett första steg i att omvandla ett innehåll till en berättelse.

Digitalt berättande i undervisning

Under tisdagen och onsdagen höll vi ett anförande i samband med Pedagogikdagarna här vid Linköpings universitet. Temat för vår miniföreläsning var Digitalt berättande i undervisning och i detta blogginlägg går jag igenom de viktigaste punkterna från föreläsningarna.

Skärmavbild 2015-03-19 kl. 11.56.30

Digitalt berättande i undervisning – egentligen inget nytt

Människans vilja och förmåga att skapa och berätta berättelser är inget nytt. Det är en viktig kulturbärare och det har även fångats upp i utbildningsväsendet som ett sett att kunna gestalta och arbeta med innehåll i ett syfte att lära.

Det digitala berättandet är en naturlig del av våra liv – den personliga berättelsen kommuniceras med lätthet via sociala medier, med hjälp av digitala verktyg som gör det möjligt att skapa både bild, ljud och video. Detta berättande har satts i händerna på alltfler och med en snabbhet som inte alltid skapar utrymme för reflektion och eftertanke – som oftast är det som behövs för att berättandet även ska kunna hjälpa till i en lärandeprocess.

Och varför lyfter vi från IKT-studion just detta?

Vi lånar väldigt gärna ut teknik – men vill även få till ett tänk kring hur tekniken kan användas för något mer än bara dokumentation. Ibland kanske vi ställer lite mycket motfrågor när vi får frågor om teknik – men, det som vi ser som vårt uppdrag är att hitta vägar med teknikens hjälp för att uppnå ett lärande. Vårt mål är att väcka nyfikenhet, stimulera nya idéer och tankar – hur vi tillsammans kan utveckla vårt pedagogiska uppdrag som universitet.

Skärmavbild 2015-03-19 kl. 12.47.46

Den multimodala utvecklingen och digitala infödingar

De studenter som kommer till universitetet idag är långt ifrån en, enda homogen grupp. Men, framförallt de yngsta omgärdas av en positiv fördom. De har fötts med internet från starten – och de må vara trendkänsliga, men de föds inte med en förståelse för hur digitala verktyg funkar i exempelvis i en lärandeprocess.

För – oavsett ålderskategori, så är vi rätt lika i vår grundläggande användning av digitala verktyg och internet. Vi spelar spel, googlar hälsofrågor och är sociala. Sen är det val av plattform och kanal som skiljer oss åt – men i grunden är vi rätt lika.

Du föds med andra ord inte med en självklar förståelse för vad internet är, hur det funkar, källkritik även av multimodalt innehåll.

Digital disconnect

Majoriteten av studenterna idag har tillgång till någon typ av enhet för att surfa, de flesta använder någon typ av chat/sms-tjänst och de har åtminstone i teorin tillgång till verktyg för att skapa multimodalt innehåll. Men, BYOD (Bring your own device) – trenden är inte alls särskilt jämnt utspridd, det skiljer sig fortfarande väldigt mycket mellan olika fakulteter, ämnesområden och även andra aspekter spelar in. Men – alla möter de oftast någon typ av LMS (Learning Management System) och det är där begreppet Digital disconnect är intressant. För även om ett LMS tenderar att likna andra sociala medier såsom bloggverktyg, Facebook, så är det ingen garanti för att studentgruppen känner sig motiverade att överföra den kunskapen till att använda den i ett lärande. Det behövs instruktioner, motivation och tydlighet från kursgivarens sida. Det är samma sak som gäller egentligen oavsett plattform och val av lärande-aktiviteter – en tydlig pedagogisk regi är nödvändig för att kunna motivera studenterna.

Skärmavbild 2015-03-19 kl. 12.52.33

Att börja med digitalt berättande i undervisning

Utmaningen ligger till en början i att hitta berättelsen, hitta temat, idén som ska ligga till grund för ett arbete med gestaltning med hjälp av digitala verktyg. Till detta kommer även en tydlig struktur – där det är upp till kursansvarig att dels skapa sig en uppfattning om vilken typ av studentgrupp det är som ska genomföra uppgiften (val av teknik, ämne, tidsram) och även fundera över hur öppen eller styrd uppgiften ska vara. Till detta kommer också en struktur för det moment som är nästan viktigast: Feedback och reflektion under pågående arbete och efteråt. Ska studenterna ge varandra feedback eller ska det vara läraren enbart?

Givetvis är det viktigt att fundera över teknikval – men, försök att fundera över vad som är good enough. Det viktigaste är ändå berättelsen – tekniken utvecklas ju och förändras. De val som görs ska gå att motivera i relation till temat och den berättelse som ska framföras. Börja gärna i det analoga – med manus av storyboard-format.

Varför digitalt berättande i undervisning?

Att få jobba med ett ämne, tillsammans med andra, på ett mer kreativt sätt tenderar att skapa större engagemang för ämnet. I bästa fall ger det en djupare och mer långsiktig förståelse för innehållet. Dessutom är det ett sätt att bearbeta innehåll – som då även kan tilltala olika sinnen. I en väldigt textdriven lärmiljö ger detta en möjlighet att använda andra sinnen med hjälp av multimodala verktyg.

Dessutom – och det är en fråga vi driver även från IKT-studions håll, ger det studenter en värdefull övning i hur digitala verktyg funkar, hur de går att använda för berättande men också för exempelvis presentationsmaterial. Något som blir en allt viktigare kompetens inom arbetslivet.

I nästa blogginlägg kommer det handla om ett konkret projekt som genomfördes i samarbete med Jörg Schminder, där masterstudenter i en gasturbinkurs fick använda sig av digitalt berättande för att skapa pedagogiska filmer om komplext, tekniskt innehåll.

 

Resurser för dig som är nyfiken på digitalt berättande