Reflektioner från SETT

Förra veckan besökte jag SETT-dagarna, en mässa för oss med intresse för digitalt lärande. Det var en hel del folk på plats, pedagoger mest och så en uppsjö av utställare med tekniken i fokus, tekniken som pedagogerna helst ska använda i sina klassrum. Själv har jag en inneboende skepticism till teknik som ska lösa alla problem – teknik utan tillhörande kompetent pedagog är egentligen totalt ointressant. Och utmaningen är ju för pedagoger att hitta sin väg in till tekniken och få det att funka med ämneskunskaper och kursmål.

Mitt fokus på SETT var att besöka så många seminarier som möjligt – formatet var bra, 45-minuters pass och det var flera som gavs mer än en gång baserat på intresse. Jag hann lyssna på bl a Elza Dunkels som pratade om unga på nätet, trollkunskap, googlehygien och juvenism. Efter det följde ämnen som gamification, iBooks author i skolan, Flipped classroom, Wikipedia i skolan, NE.se och deras appar och även ett seminarium om konkreta exempel på hur internet används i undervisningen.

Vad behövs då? Vilka är nycklarna till framgång inom det digitala lärandet? Jag ser framförallt tre faktorer som återkom under SETT.

1.) Våga

Det har sagts länge nu – men det går inte att understryka tillräckligt: Våga pröva! Våga vara nybörjare för att lära dig. Men till det behövs även tid, tid att våga, göra fel och lära sig för att våga igen. Alltför många entusiaster kör vågandet på fritiden – det borde vara mer okej att även våga på den faktiska arbetstiden. Och det tar tid att bygga självförtroende hos redan kompetenta pedagoger, som ser tekniken som ett stressmoment. Det gäller att väcka sin nyfikenhet, våga ändra på vinnande koncept och integrera det med en digital dimension. Som en föreläsare sa: Lägg nivån på den oroligaste förälderns – oftast är det då bilder på barnen som skapar mest oro.

2.) Källkritik

Ett av de viktigaste uppdragen inom både skol- och universitetsvärlden är att förnya, uppgradera det vi redan vet om källkritik och förmedla det ännu tidigare i skolan. Internet är en del av informationssamhället och det är då viktigt att lära sig tidigt hur du ska förhålla dig till dess innehåll. Hur ska vi använda nätet som källa? Vad finns där? Hur hittar jag det jag letar efter? Hur värderar jag det innehåll som finns där? Den bristande förmågan till källkritik påverkar redan idag vårt lärande med hjälp av nätet och många debatter eldas på i snabb takt med källor där vidaredistributören inte alls kan sin källkritik och oftast inte mottagaren heller. Det går inte heller att stänga av det och ställa sig helt utanför det – och där kommer skolans roll vara av yttersta vikt för att lära ut källkritik. För vem ska annars lära ut det? Internet?

3.) Delad kunskap är meningsskapande

En insikt jag också tog med mig, från seminarierna där exempel på användande av digitala verktyg i skolvärlden lyftes fram, var att eleverna fick en känsla av att det de skapade hade en betydelse. De skapade inte bara skolarbeten för sin lärares skull, utan för sin egen, för andras och kunde enkelt dela det vidare till andra även utanför skolvärlden.

Exempelvis hade en gymnasieelev fått i uppgift att redovisa genom en artikel på Wikipedia, en artikel som dels lästs av betydligt fler än om uppgiften bara lämnats in till läraren, dels var eleven även inne och diskuterade sin artikel och redigerade den ytterligare även efter kursens avslut. Eleverna får med hjälp av tillgänglig teknik vara med och bidra med sin kunskap samtidigt som de själva förvärvar kunskap. Kritikerna må hävda att det är narcissism – men jag har svårt att se det negativa i att låta ett skolarbete dels bygga in andra typer av lärande (bilder, rörliga medier, film, visualisera med skisser, ljudklipp) och dessutom underlätta delandet av slutprodukten för att tydliggöra vikten av den kunskap som förvärvats.

En skicklig pedagog lyckas även få in källkritik i arbetet – just för att det som skapas oftast bygger på digitala källor av olika sort och behöver granskas och värderas på samma sätt som andra källor som används i ett skolarbete.

Jag kommer återkomma igen med fler tankar från SETT, då lite om det jag kom fram till gällande den tekniska utvecklingen och vilken typ av teknik som ändå kommer att påverka oss framöver.

Den är grön och rätt liten

bild-rp

Idag packade jag upp paketet som bland annat innehöll min Raspberry Pi och jag blev lite förvånad över hur liten den är. Den får plats i min handflata. Den har ett antal uttag fastlödda redan från start, usb-uttag, nätverkssladduttag, HDMI-uttag, ljud/video-uttag och micro-usb som tydligen är strömporten. För att slå på Raspberry Pi:en behövs en strömsladd och även ett SD-kort, så just nu kan jag mest fortsätta klura ut vad som är vad.

bild-rp2

Som tillbehör beställde jag ett fodral. Själva Raspberry Pi-modulen kostade 329:- och fodralet 99:- och är inköpt på Dustin. Lägger nu även till en strömsladd (99:-) och SD-kort (199:-) till inköpslistan för att kunna komma vidare i mina försök i att förstå hur en Raspberry Pi funkar och hur den kan användas.

En n00b upptäcker Raspberry Pi

Experimentet kan börja.

I min omvärldsbevakning har Raspberry Pi dykt upp i lite olika sammanhang. Med en vag aning om vad det är för något har jag insett att det här nog kan vara värt att lära sig mer om. Till saken hör att jag är en riktig n00b (nybörjare) inom detta.

Skulle jag beskriva en Raspberry Pi så skulle det utan en snabb googling låta lite såhär: En enkel och billig liten dator som ska stimulera människor att lära sig mer om dataprogrammering. Många gör den till en mediespelare. I grundutförandet kan den inte göra någonting alls.

Och strax innan påsk kom denna lilla pryl till studion och jag tänker nu ägna lite dryg 1 h/vecka till att lära mig mer om denna pryl. Jag kommer närma mig den utifrån mina gröngöling-kunskaper och se om jag lyckas lära mig tillräckligt om den för att kunna använda den. Och givetvis blir det rapporter i den här bloggen under tiden.

Google Analytics – hur jag använder det

Jag fick frågan på Twitter, och insåg begränsningen i att förklara på enbart 140 tecken. Så här tar bloggen vid istället.

Lite bakgrund

Universitetets webb är till synes oändlig, många uppdaterar den från sitt håll men gemensamt är formen: layout, färger, teckensnitt. Det finns riktlinjer för innehåll och med jämna mellanrum ges kurser i “att skriva för webben”. Men det är en webb som ska spegla en stor organisation, där olika delar har olika nivå av webbvana. Den har till en början växt fram tämligen organiskt, med egna lösningar och system tills det blev tydligt att webben är och kommer förbli vår viktigaste kommunikationskanal. Viljan centralt är också att skapa ett tilltal som ett universitet – då är det logiskt med en liknande form.

Google analytics

Första gången jag kom i kontakt med Google analytics var i samband med utvärdering av webbkampanjen 2009/2010 som gjordes i syfte att rekrytera nya studenter. Navet i kampanjen var studenter som bloggade. Det som togs ut från Google analytics var siffror såsom: antal besökare, antal sidvisningar, sökord, ingångar, men också hur länge besökaren stannade på sidan. Det intressanta var att det även gick att göra jämförelser med hjälp av Google Analytics – hur länge stannar en besökare på bloggarna i jämförelse med vår utbildningswebb? Det var väldigt stor skillnad i tid, bloggarna hade överlag besökare som stannade betydligt längre. Detta blev med andra ord ett tydligt tecken på att bloggar gav oss möjligheter att bygga vidare på och sen dess har de varit ett stående inslag i vår webb: www.liu.se/bloggar, det som även har gjorts är att möjligheten att blogga även finns för andra vid LiU. Det underlättade att vi väldigt tidigt började använda bloggverktyget WordPress.

I mitt arbete i IKT-studion har webben givetvis varit en viktig del i vår marknadsföring och fungerar som informationsplattform – men den är i sammanhanget betydligt mindre sett till antal besökare, inlänkningar m.m. än vad utbildningswebben är. Google analytics har ändå gett mig möjligheter att se hur mycket sidan besöks i relation till andra sidor i samma “träd” – (den ligger i filosofiska fakultetens del av LiU-webben) och det är mer intressant att göra jämförelser med likvärdiga sidor där än med LiU-webben i stort. Jag läser av statistiken för att dels se: är det värt att lägga tid på att uppdatera nyhetsdelen på sidan? Läser folk det vi skriver där? Hittar besökarna den information som ligger utlagd?

Baserat på statistik från Google Analytics samt annan omvärldsbevakning valde vi även att översätta sidan till engelska. Det är dock inte alltför ofta som jag besöker Google Analytics – men det är ett smidigt sätt att relativt snabbt skapa sig överblick över statistiken för vår webbsida.

 

Nyhetsbrev IKT-spaningar 2013

Mailkulturen är starkt rotad i universitetsvärlden – det går inte att komma ifrån. Så därför försöker vi vara serviceinriktade och erbjuder nu ett nyhetsbrev som skickas ut en gång i veckan med våra samlade spaningar inom IKT, social webb, Open educational resources (OER), spel och ny teknik som tangerar vårt område. Nyhetsbreven skapas löpande under veckan med hjälp av tjänsten Scoop.it där vi stjärnmärker intressanta artiklar på nätet och som i början av varje vecka då även skickas ut i mailformat. Givetvis går det att prenumerera på nyhetsbrevet via RSS.

Du hittar det här: IKT-spaningar 2013.

Vill du prenumerera via mail, kontakta oss på iktstudion(a)liu.se