Under tisdagen och onsdagen höll vi ett anförande i samband med Pedagogikdagarna här vid Linköpings universitet. Temat för vår miniföreläsning var Digitalt berättande i undervisning och i detta blogginlägg går jag igenom de viktigaste punkterna från föreläsningarna.
Digitalt berättande i undervisning – egentligen inget nytt
Människans vilja och förmåga att skapa och berätta berättelser är inget nytt. Det är en viktig kulturbärare och det har även fångats upp i utbildningsväsendet som ett sett att kunna gestalta och arbeta med innehåll i ett syfte att lära.
Det digitala berättandet är en naturlig del av våra liv – den personliga berättelsen kommuniceras med lätthet via sociala medier, med hjälp av digitala verktyg som gör det möjligt att skapa både bild, ljud och video. Detta berättande har satts i händerna på alltfler och med en snabbhet som inte alltid skapar utrymme för reflektion och eftertanke – som oftast är det som behövs för att berättandet även ska kunna hjälpa till i en lärandeprocess.
Och varför lyfter vi från IKT-studion just detta?
Vi lånar väldigt gärna ut teknik – men vill även få till ett tänk kring hur tekniken kan användas för något mer än bara dokumentation. Ibland kanske vi ställer lite mycket motfrågor när vi får frågor om teknik – men, det som vi ser som vårt uppdrag är att hitta vägar med teknikens hjälp för att uppnå ett lärande. Vårt mål är att väcka nyfikenhet, stimulera nya idéer och tankar – hur vi tillsammans kan utveckla vårt pedagogiska uppdrag som universitet.
Den multimodala utvecklingen och digitala infödingar
De studenter som kommer till universitetet idag är långt ifrån en, enda homogen grupp. Men, framförallt de yngsta omgärdas av en positiv fördom. De har fötts med internet från starten – och de må vara trendkänsliga, men de föds inte med en förståelse för hur digitala verktyg funkar i exempelvis i en lärandeprocess.
För – oavsett ålderskategori, så är vi rätt lika i vår grundläggande användning av digitala verktyg och internet. Vi spelar spel, googlar hälsofrågor och är sociala. Sen är det val av plattform och kanal som skiljer oss åt – men i grunden är vi rätt lika.
Du föds med andra ord inte med en självklar förståelse för vad internet är, hur det funkar, källkritik även av multimodalt innehåll.
Digital disconnect
Majoriteten av studenterna idag har tillgång till någon typ av enhet för att surfa, de flesta använder någon typ av chat/sms-tjänst och de har åtminstone i teorin tillgång till verktyg för att skapa multimodalt innehåll. Men, BYOD (Bring your own device) – trenden är inte alls särskilt jämnt utspridd, det skiljer sig fortfarande väldigt mycket mellan olika fakulteter, ämnesområden och även andra aspekter spelar in. Men – alla möter de oftast någon typ av LMS (Learning Management System) och det är där begreppet Digital disconnect är intressant. För även om ett LMS tenderar att likna andra sociala medier såsom bloggverktyg, Facebook, så är det ingen garanti för att studentgruppen känner sig motiverade att överföra den kunskapen till att använda den i ett lärande. Det behövs instruktioner, motivation och tydlighet från kursgivarens sida. Det är samma sak som gäller egentligen oavsett plattform och val av lärande-aktiviteter – en tydlig pedagogisk regi är nödvändig för att kunna motivera studenterna.
Att börja med digitalt berättande i undervisning
Utmaningen ligger till en början i att hitta berättelsen, hitta temat, idén som ska ligga till grund för ett arbete med gestaltning med hjälp av digitala verktyg. Till detta kommer även en tydlig struktur – där det är upp till kursansvarig att dels skapa sig en uppfattning om vilken typ av studentgrupp det är som ska genomföra uppgiften (val av teknik, ämne, tidsram) och även fundera över hur öppen eller styrd uppgiften ska vara. Till detta kommer också en struktur för det moment som är nästan viktigast: Feedback och reflektion under pågående arbete och efteråt. Ska studenterna ge varandra feedback eller ska det vara läraren enbart?
Givetvis är det viktigt att fundera över teknikval – men, försök att fundera över vad som är good enough. Det viktigaste är ändå berättelsen – tekniken utvecklas ju och förändras. De val som görs ska gå att motivera i relation till temat och den berättelse som ska framföras. Börja gärna i det analoga – med manus av storyboard-format.
Varför digitalt berättande i undervisning?
Att få jobba med ett ämne, tillsammans med andra, på ett mer kreativt sätt tenderar att skapa större engagemang för ämnet. I bästa fall ger det en djupare och mer långsiktig förståelse för innehållet. Dessutom är det ett sätt att bearbeta innehåll – som då även kan tilltala olika sinnen. I en väldigt textdriven lärmiljö ger detta en möjlighet att använda andra sinnen med hjälp av multimodala verktyg.
Dessutom – och det är en fråga vi driver även från IKT-studions håll, ger det studenter en värdefull övning i hur digitala verktyg funkar, hur de går att använda för berättande men också för exempelvis presentationsmaterial. Något som blir en allt viktigare kompetens inom arbetslivet.
I nästa blogginlägg kommer det handla om ett konkret projekt som genomfördes i samarbete med Jörg Schminder, där masterstudenter i en gasturbinkurs fick använda sig av digitalt berättande för att skapa pedagogiska filmer om komplext, tekniskt innehåll.
Resurser för dig som är nyfiken på digitalt berättande
- Introduktion till digital storytelling för tek-fakstudenter HT2014 (engelska)
- Digital approaches to Academic reflection – a digital study guide, utgiven av University of Leeds, JISC och Leeds Metropolitan University, 2010
- How to tell a story – spellista, TED talks
- Digital storytelling, MOOC på Coursea
- Kurs vid Umeå universitet Digitalt berättande och kreativt lärande, 7,5 hp
- Bildspråk och lärande – mediearbete i skolan, 7,5 hp – LiU-kurs