Många lärare jag pratat med om muntlig examination säger att de tycker det är svårare att bedöma muntlig tentamen jämfört med skriftlig och att de därför ibland hellre ”friar” än fäller student. Och i mina möten med studenter så uttrycker de en tro på att det är lättare att bli godkända vid ”munta”. För att se om det finns nån typ av objektivt underlag som styrker detta så gjorde jag en sökning på nätet. Vid en ”googling” på begreppet ”oral examination” så dök det bara upp en massa sidor om tandläkarbesök….
Så jag övergick snabbt till de vetenskapliga databaserna där det fanns en artikel (Huxham et al: Oral versus written assessments: a test of student performance and attitudes, in Assessment & Evaluation in Higher Education 2012). Vid jämförelse av resultatet på en examination i biologi så var det lite lättare för studenter som ”muntades” att bli godkända jämfört med de studenter som examinerades skriftligt. En liten forskningsstudie, så knappast något bevis, men ändå.
Varför tycker vi lärare att det är svårare att bedöma och varför blir fler studenter godkända vid muntlig examination? Med tydliga betygskriterier så borde bedömningen bli lika enkel som vid salstenta. Är det svårare för oss att underkänna studenter som vi möter öga-mot-öga jämfört med anonyma skriftliga tentor? Och reagerar vi olika på olika studenter? Påverkas vår bedömning av hur vi uppfattar studenten rent känslomässigt? Hur blir det då med lika-behandling och rättssäkerhet vid examination? Vi måste kanske vidta en del åtgärder för att säkerställa en korrekt bedömning.
Förberedelser är alltid A och O vid undervisning, så också vid examination. Förbered tydliga betygskriterier att använda, förbered frågor att ställa, förbered likvärdiga frågor till alla studenter, ge lika stort tal- och reflektionsutrymme till alla studenter. Fundera på att, om resurserna tillåter, vara två lärare närvarande.
Ett annat alternativ kan vara att kombinera examinationen med en skriftlig del (före eller efter den muntliga delen) som också bedöms. En skriftlig del är lätt att gå tillbaka till och kontrollera som underlag samt kan ge uppslag till frågor att diskutera och fördjupa under muntliga delen.
Personligen tycker jag annars att muntlig examination helt klart är den mest givande för alla parter. Man kan lätt göra examinationen till ett lärtillfälle för studenten och inte bara en kunskapskontroll. Det är också lättare att bedöma om studenten faktiskt har uppnått förståelse av ämnet. Studenterna diskuterar och lär av varandra. Muntlig examination i grupp kan också ge studenterna återkoppling då de sätter sin egna kunskap i relation till övriga studenters kunskap. Dokumentationen av betygsunderlaget kan dock vara svår; man hinner ju knappast anteckna allt som studenten säger. Tips är att använda någon form av mall med betygskriterier där bedömaren snabbt kan kryssa i om kriteriet uppfyllt eller ej.
Trots att examination leder till betygssättning (=myndighetsbeslut) och en allvarlig tillställning, så kan den också vara givande och faktiskt ganska kul. Senaste gången jag bedömde muntlig examination var för ett par månader sedan på Sjuksköterskeprogrammet. När gruppen om åtta studenter reste sig för att gå så sa en av dem: ”det här var ju roligare än jag trodde det skulle bli”.
Karin Persson