Lucka #19 – Bildning med slumpen som vägledare

Den 15 mars 2023 är det dags för LiU:s årliga Pedagogikdagen och det aktuella temat är Bildning i en föränderlig tid.

Begreppet bildning kan definieras på många olika sätt. Men för mig handlar det om att jag kontinuerligt vill utöka vilka ämnen jag är intresserad av och kan någonting om.

Jag skrev i förra årets julkalender om ett projekt jag genomför med min familj, som innebär att vi varje vecka slumpmässigt plockar ett land som på något vis ska påverka det vi gör under den kommande veckan. Vi är nu nästan halvvägs med våra länder och jag upplever att jag har fått en lite mer nyanserad världsbild och framförallt en nyfikenhet att vilja lära mig ännu mer. Jag tycker att just slumpen är ett bra verktyg i det här sammanhangen. Till skillnad från att själv välja, då vi ju tenderar att välja sådant som vi redan är intresserade av.

Så jag frågar nu dig; Vill du anta utmaningen att låta slumpen leda dig ut på nya bildnings-äventyr?

Steg 1:
Besök en slumpgenerator online och be om ett slumpat nummer mellan 1-199. Notera vilket nummer du fick.

Steg 2:
Besök den här listan över världens länder. Leta upp ditt framslumpade nummer i listan. På den raden står namnet på ett land. Det här landet är ditt land den kommande veckan. Observera att det inte är tillåtet att i det här skedet byta land.

Steg 3:
Gör någonting med koppling till ditt land den kommande veckan – det är upp till dig vad du vill göra. Det kan till exempel vara att…

  • Se ett Youtube-klipp om landet.
  • Läsa Wikipedia-artikeln om landet.
  • Se ett TV-program eller en film som utspelar sig i landet.
  • Lyssna på en podd eller ett radioprogram om landet.
  • Lyssna på en låt av en artist eller grupp från landet.
  • Äta en maträtt som är populär i landet.
  • Läsa en bok av en författare från landet.

Låt nyfikenheten styra. Du måste inte “lära dig något”, utan se det bara som en upplevelse.

En dart-pil i en jordglob.

Lucka #15: Animera med finess i PowerPoint

För ett år sedan publicerade jag ett blogginlägg om konsten att skapa en snygg PowerPoint-presentation. Idag vill jag ta det ett steg längre och resonera kring animationers vara-eller-icke-vara. När ämnet animationer i PowerPoint kommer på tal så är det många som ryggar tillbaka. Kanske för att man har erfarenheter av presentationer där animationer använts i allt för hög grad utan att fylla något syfte. Men det finns situationer då animationer kan ta din presentation till nästa nivå.

Plocka fram lite i taget

En styrka med att använda PowerPoint till en presentation är att du kan visa mycket information på samma gång. Detta till skillnad från den muntliga berättandet, som begränsar dig i att du bara kan säga ett ord i taget. Men bara för att du på en presentationsbild kan visa mycket information så betyder det inte att du bör göra det, eftersom att åhörarna är begränsade i hur mycket information de kan hantera på samma gång .

I ett läge där du ska visa något komplext kan några enkla ingångseffekter komma väl till pass. Börja presentationen med att visa det mest grundläggande och bygg sedan på med mer detaljer efterhand, i takt med att du kommer dit i ditt berättande.

 

Rikta blicken

På en presentationsbild med mycket information kan åhörarna lätt tappa bort sig. Då behöver du ge visuella ledtrådar som pekar ut vad det är du pratar om just nu, oavsett om det är en punkt i punktlistan, en stapel i diagrammet, en kolumn i tabellen, ett land på europakartan eller en kroppsdel på den anatomiska illustrationen.

Det finns olika strategier för att “peka ut” något på en bild. Du kan använda pålagd grafik, som en pil som pekar eller en ram som ringar in. Ett annat alternativ är att använda sig av färg och kontrast. Då låter du de delar som ska vara ur fokus ha en dämpad färgsättning och det som ska vara i fokus ha en klarare färg.

Demonstrera en rörelse

Ibland är det rörelsen som är grejen. Till exempel när du ska demonstrera ett naturfenomen eller en biologisk process. Den här typen av animation är lite klurigare att få till, då det ofta är flera animationer som ska ske parallellt eller i följd.

Om processen består av många steg så kan du låta den vara möjlig att klicka fram en sektion i taget. Då kommer du ha möjlighet att muntligt förklara vad som sker i varje steg innan du går vidare till nästa.

Cliffhanger

Är syftet med presentationen att avslöja en överraskande slutpoäng? Då är ju poängen att poängen ska avslöjas just på slutet. Kanske vill du låta sista stapeln i ett stapeldiagram vara dold tills att det är dags att avslöja det mest intressanta resultatet.

Låt animationen ske långsamt för att öka spänningsmomentet ytterligare. De flesta ingångseffekter har en standardlängd på 0,5-2 sekunder, men du kan ändra det till den längd som du tycker ger bäst effekt. Det här knepet får bäst effekt om resultatet är oväntat positivt, t.ex. att årets ekonomiska framgångar varit långt över det förväntade.

 

Humor

Nog kan det vara tillåtet att använda animationer bara för att lätta upp stämningen litegrann. Men använd det sparsamt och med finess, annars riskerar du att effekterna överskuggar ditt huvudsakliga budskap.

Välkommen att anmäla dig till IT-avdelningen kurser i PowerPoint.

Anmäl ditt bidrag till pedagogikdagen

Den 15 mars 2023 anordnar Didacticum Pedagogikdagen på Linköpings universitet, i år med temat Bildning i en föränderlig tid.

Du som arbetar på Linköpings universitet har möjlighet att bidra till programmet. Ditt bidrag ska vara i form av en presentation eller en workshop som kan genomföras på 20, 30 eller 40 minuter. Du får även möjlighet att dela material som deltagarna kan ta del av före Pedagogikdagen t.ex. en inspelad video, en podd eller en artikel.

Sista dag för anmälan är den 20 januari. Inskickade bidrag bedöms av en programgrupp och accepterade bidrag kommer att meddelas 6 februari 2023.

Gå till LiU:s intranät Liunet för att anmäla ditt bidrag

 

Vill du möta en tvättbjörn i Zoom?

Kameran av eller på i Zoom? Det har varit ett av de stora samtalsämnena under pandemin. Särskilt bland lärare som är trötta på att bara möta studenterna som svarta rutor.

Nu har Zoom släppt en ny funktion; möjligheten att delta i videomötet som en avatar. Alltså ett gulligt djur som gör samma huvudrörelser och ansiktsuttryck som deltagaren. Tyvärr kan avataren inte göra rörelser med armar och händer.

Kan den här sortens teknik vara en god kompromiss mellan studenten som inte vill visa sig i bild och läraren som inte vill föreläsa inför svarta rutor? Hur skulle du själv reagera om du möttes av studenter i skepnad av katter, kaniner och tvättbjörnar vid ditt nästa Zoom-seminarium?

En animerad tvättbjörn i ett Zoom-möte.

Du som har Zoom version 5.10 eller högre kan testa redan idag. Klicka på pilen bredvid kamerasymbolen nere till vänster i mötesfönstret och gå in på Choose Virtual Background. Under fliken Avatar kan du välja vilket djur du vill vara. Klicka på alternativet None om du ångrar dig och bara vill vara dig själv igen.

I vilket format tänker du?

I somras snubblade jag över följande Youtube-klipp om Afantasi (på engelska Aphantasia). Att ha Afantasi innebär att man inte kan frambringa bilder i sitt inre.

Undrar du om du har Afantasi? Prova i så fall att göra följande experiment:

Stäng ögonen och tänk på ett äpple. Kan du se det? Har det en viss färg? Kan du se några särskilda detaljer?

Om du inte alls kan se något i ditt inre så har du Afantasi, likt ca 1% av en befolkning. Även personer utan Afantasi kan ha skiftande förmåga att måla upp inre bilder. För en del är den inre bilden lite suddig och för andra upplevs den lika levande och detaljrikt som om man såg den framför sig i verkligheten.

Något som också skiljer mellan individer är huruvida vi har en inre monolog. Alltså om vi formulerar våra tankar i ord, och om vi i så fall tänker i enstaka ord eller i fullständiga meningar.

Vad jag tycker är intressant, är att vi tänker på olika sätt utan att ens vara medvetna om det. Det är lätt att tro att alla har ungefär samma format på sina tankar. Men hur vi tänker borde ha inverkan på vårt känsloliv, vårt sätt att kommunicera och förstå varandra. Det kan vara bra att påminna sig om i kontakten med kollegor och studenter, om inte annat än för att ha mer förståelse när det blir missförstånd.

Jag har vid några tillfällen bett vänner och familjemedlemmar beskriva hur de tänker, och det är väldigt intressant att höra vad de svarar. Mitt primära sätt att tänka är förresten i monolog-format, jag “hör” min egen röst tala till mig. Jag har dessutom ganska bra förmåga att tänka i bilder.

I vilket format tänker du? Svara gärna med en kommentar!