Flipped högskoleklassrum: Vilken typ av problem vill du lösa?

Diskussioner kring användandet av flipped classroom som pedagogisk modell hamnar väldigt fort i en diskussion om teknik. Och då tenderar en stor del att stänga av för vidare diskussion. Men varje pedagog som vill applicera det här tänket i sin undervisning bör till att börja med fundera över:

Vilken typ av problem vill du lösa?

Du har din studentgrupp och du har ditt uppdrag: Att förmedla ditt innehåll på ett pedagogiskt sätt.

Vad kan då problemen vara?

1) Geografiska problem – finns studenterna på fler campus? Finns föreläsaren på annan ort? Är din kurs campusbaserad eller ges den på distans?
2) Problem att motivera studenterna att närvara vid föreläsningarna
3) Studenterna slutför inte kursen/tar inte sina poäng
4) Svårighet att hitta rätt lokaler för rätt studentgrupp.
5) Du vill utvidga och utveckla ditt innehåll – utan att behöva lägga ner alltför stora resurser på att skapa nytt inför varje nytt kurstillfälle.

Till detta kommer även det egna intresset att utveckla sin pedagogiska kompetens. Att skapa sig ett tänk som flipped classrum innebär är på sätt och vis att börja fundera över vilken typ av inlärningsstil som studenterna har, och hur du kan anpassa ditt innehåll efter detta. Och om det nu visar sig att peer-learning är en framgångsrik metod – hur får du det att fungera även inom ditt ämnesområde.

För att tydliggöra mitt resonemang tänkte jag låta ett eget påhittat case illustrera varje del i den här serien för att visa på ett tillvägagångsätt (av många).

Flipped högskoleklassrum – ett tänkbart scenario

Min grupp är ett gäng lärarstudenter, ca 60 st – där hälften av gruppen finns i Norrköping, hälften i Linköping. En del reser relativt långväga enbart för det som är schemalagt. Budgeten på kursen är tight, jag kommer sköta de flesta föreläsningar på egen hand, men bjuder även in 1-2 externa gäster. Kursens tema är barn och ungdomars språk.

Problemen jag finner är: de geografiska aspekterna, tight budget och samtidigt känner jag att jag vill ta in lite nyare exempel och uppdatera mitt innehåll. Studenterna förväntas även redovisa uppgifter både uppdelade i grupper och var och en. Frågan är hur mycket jag behöver jobba vidare med just den här omgången, vad vill jag prioritera? Och hur mycket tid vill jag lägga på en förändring i mitt kursupplägg?

Detta är därför utgångsläget – i ett tänkbart scenario där jag då väljer att använda mig av flipped classroom. I nästa blogginlägg om det flippade högskoleklassrummet kommer jag ta upp lite innehållsmässiga resurser sk OER (Open educational resources).

Flipped högskoleklassrum

Begreppet flipped classroom måste ändå ses som 2013 års raket inom begreppsvärlden kring IKT. Det och MOOC.

Men i vanlig Anna-ordning försöker jag informera om att även i det här fallet är det begreppet i sig som utgör trenden. Det som ligger i begreppet flipped classroom är en vidareutveckling av den undervisning som sker i klassrummet. Du vänder på det, enkelt förklarat: Läxan görs i klassrummet, föreläsningen/innehållet tar eleven/studenten del av hemma.

De som använder det med framgång (exempelvis Daniel Barker och vår egen LiU-anställde Magnus Moberg) har i grund och botten satt sig ner med ett problem som behöver lösas och någonstans finns även en tanke kring det som forskning visar kring peer-learning: Kunskap tenderar att fästa bättre om eleven/studenten får arbeta tillsammans för att lösa problemet. Det här är något som Hälsouniversitetet tagit fasta på länge, genom att använda problem-baserat lärande. Även Psykologprogrammet vid LiU arbetar framgångsrikt med detta, de använder t ex verktyget Peerwise.

Problem som behöver lösas kan vara allt från lokalbrist, dålig genomströmning av studenter, omotiverade elever/studenter, hög frånvaro, sämre prestationer i relation till uppsatta mål. Och notera gärna – än så länge har jag faktiskt inte en enda gång nämnt ordet teknik. Att flippa sitt klassrum är framförallt en pedagogisk metod, i andra hand en fråga om teknikanvändning. Tekniken är ett verktyg som tas fram där det känns relevant. Men – tekniken kan aldrig ersätta en god pedagog.

Så, jag tänkte blogga i en serie kring flipped classroom – där jag lyfter fram olika (goda) exempel på hur andra arbetat med tänket. Ibland används teknik såsom film, ibland används något helt annat. Precis så som det ska vara, när en god pedagog anpassar sitt innehåll för den grupp elever/studenter hen ska möta.

Chromebook som jobbdator – funkar det?

Min eufori i förra inlägget grumlades en smula när jag försökte att sköta mina vardagliga arbetsuppgifter från en Chromebook i ett par dagar. Det är egentligen inte Chromebooken i sig som sätter begränsningarna, utan hur arbetsflöden ser ut på universitetet. Till att börja med har en Chromebook inte egentligen någon e-postklient, vilket gör att man är beroende av att det finns en webbklient för ens e-postkonto. LiU använder Outlook Web App, men tyvärr är man hänvisad till lightversionen och där finns till exempel ingen funktion för att flagga mail. Flaggningen är mitt sätt att hitta i min inbox som gärna fylls på med uppåt 20-30 mail per dag, så avsaknaden av den möjligheten gör att det blir svårare att hitta bland mailen och jag försöker undvika att läsa mail på Chromebooken eftersom jag inte kan markera dem för uppföljning.

Förutom den extensiva mailkulturen på universitetet finns också en stark dokumentkultur. Eller, ska vi säga en stark Microsoftkultur? Det är nämligen generellt .doc(x) och .xls(x) och .ppt(x) som far fram och tillbaka mellan olika personer. Förväntningen finns att man ska kunna använda t ex “spåra ändringar” när man utökar dokumenten och utan Office-paketet på datorn blir det ganska klurigt. Jag kan förvisso ladda upp dokumenten till Google Drive och redigera dem där, men som alltid med konvertering från ett stängt format blir det alltid lite knas med formatering av dokumenten. Det blir också många fler steg att ladda ner, ladda upp, redigera, exportera. Till och med flexblanketten, för registrering av arbetstid, är i Microsofts format .xlsx.

I en ideal värld hade mail med dokumentbilagor ersatts med andra kommunikationssätt och mer molnbaserad dokumentlagring, och öppna format, men i dagsläget är det alltså svårt att lösa det dagliga arbetet enbart från en Chromebook.

IKT-dagen 17/10 – Sociala medier, upphovsrätt och trendspaning

Del 2 i föreläsningarna som ges i samband med IKT-dagen 17/10 kommer hållas av föreståndare Anna och koordinator Linnea från IKT-studion i hus Key. Vi kommer föreläsa om rådande trender inom webb och IKT men även digital källkritik och upphovsrätt och hur det påverkar oss som universitet.

Efter föreläsningarna, som ges 13-15, finns möjlighet att prova på den utrustning som finns i anslutning till IKT-studion: Eyetracking, affärssystem i projektet SANTE, sociala medier och presentationsteknik (interaktiva skrivtavlor).

Alla dessa it-system som kom och gick, inte visste jag att det var livet

I höst byts LiU:s lärplattform ut. It´s learning går i graven och ersätts med det som fått namnet Lisam. Detta är kort beskrivet en lärplattform som har sin strukturella bas i Microsofts koncept Office 365. Du får möjlighet att samarbeta med specifika grupper av personer (studenter t ex), dela dokument, interagera och distribuera information på ett mer socialt sätt, men ändå relativt slutet. Har du jobbat med Sharepoint och/eller andra Office-produkter så känns mycket igen. I viss mån påminner även gränssnittet om Facebook – det finns möjlighet att kommentera och gilla saker som skrivs. Mitt första intryck efter en utbildningsvända i systemet är att det finns de funktioner du kan förvänta dig + en hel del extra. Lite som det är i flera andra Office-produkter. Jag använder nog bara 1/10 av alla verktyg och funktioner som finns i Outlook t ex.

Det sker just nu ett intensivt utvecklingsarbete kring att få det så skräddarsytt som möjligt för hela LiU. Med hela LiU menar jag ca 3900 anställda och 27000 studenter – som mer eller mindre kommer påverkas av detta. Eftersom det är fokus lärplattform berörs främst de anställda som arbetar med undervisning, men oavsett är det en ansats att skapa en helhetslösning för nästan 30.000 personer. Då talar vi om en heterogen målgrupp ur flera olika perspektiv som är svår att foga in i ett och samma system, försök har gjorts förut.

Med Lisam försöker universitet haka i den rådande utvecklingen av e-tjänster och it-system som skapats för att underlätta på alla möjliga plan i livet: journalhantering, blankettbeställning, receptförnyelse, anmäla VAB, söka CSN, ansöka till universitet, ställa dig i förskolekö, sms-biljett till bussen, påminnelse om bilbesiktning, skattedeklarationen osv. Du är omgiven av e-tjänster och it-system och nu blir detta en långsiktig lösning på en lärplattform som förhoppningsvis ska utgöra en väl integrerad del i undervisning, kontakt med studenter/lärare, kunskapsspridning och samarbete kring delat material även på längre sikt. Tanken är också att en gång för alla integrera flera olika studentnära tjänster på ett och samma ställe – vilket jag som nyligen lämnat den världen – med glädje välkomnar.

Anledningen till det här blogginlägget är att jag fått frågan vad jag tycker om det jag sett av Lisam – och ja, jag reflekterar med följande förutsättningar: Jag är inte kursansvarig för någon poänggivande kurs och även fast jag kan se stora likheter mellan Lisam och tjänster såsom Yammer och i viss mån även Facebook, så kan jag inte bedömma vad som är bra och dåligt med de olika tjänsterna i relation till varandra. Jag har inte heller – som många andra – erfarenhet av It´s learning. Det jag kan jämföra med är det pussel av gratistjänster/appar som jag använder idag för att få till samma mix av samarbete och delningsverktyg som behövs för just min yrkesroll. Kanske är mitt lugn inför detta systemskifte en följd av detta – funkar det inte som tänkt vid terminsstart så har jag en redan upparbetad verktygslåda bestående av t ex Box, Google Drive, Facebook, rss-läsaren Feedly och Twitter att falla tillbaka på.

Jag vill på intet sätt förminska eller förringa den oro en del känner inför detta systembyte – det är alltid förknippat med osäkerhet, merjobb och tekniska buggar i ett utvecklingsarbete av den här omfattningen. Tid är en bristvara och till hösten kommer en stor kull med studenter som ska använda systemet och även tar för givet att det ska fungera. Men det som är intressant är att vi redan omges av system, både bra och dåliga, som förändras ihop med sina användare eller till och med slutar användas helt i brist på användare. Det är en rätt naturlig del av e-samhället och det som känns positivt med Lisam är viljan att redan från början arbeta med testpiloter och regelbunden rapportering om hur arbetet fortskrider.

Att få en gemensam lärplattform, där de grundläggande funktionerna fungerar: samarbetsytor, dokumenthantering och integrering av redan befintliga studenttjänster är det allra viktigaste – uppnår vi detta inom rimlig tid så har vi en bra start för att kunna vidareutveckla tankarna om det pedagogiska språnget och i förlängningen ytterligare utveckla det kursutbud vi har att erbjuda. Det känns också positivt att gå in i ett nytt system med vetskapen att målet är att kunna använda det på längre sikt än med ett system vi med jämna mellanrum skulle behöva upphandla.

Det blir bra, till slut! Det är ändå en del av e-samhället vi lever i redan och det kommer inte vara färdigutvecklat i en handvändning utan formas med användaren, utifrån de behov som finns. Sen ser jag med spänning fram emot möjligheterna att använda lärplattformen för att stimulera till nytänk i pedagogiken, men det tar vi i ett annat blogginlägg.