Didacticums blogg

I höst byts LiU:s lärplattform ut. It´s learning går i graven och ersätts med det som fått namnet Lisam. Detta är kort beskrivet en lärplattform som har sin strukturella bas i Microsofts koncept Office 365. Du får möjlighet att samarbeta med specifika grupper av personer (studenter t ex), dela dokument, interagera och distribuera information på ett mer socialt sätt, men ändå relativt slutet. Har du jobbat med Sharepoint och/eller andra Office-produkter så känns mycket igen. I viss mån påminner även gränssnittet om Facebook – det finns möjlighet att kommentera och gilla saker som skrivs. Mitt första intryck efter en utbildningsvända i systemet är att det finns de funktioner du kan förvänta dig + en hel del extra. Lite som det är i flera andra Office-produkter. Jag använder nog bara 1/10 av alla verktyg och funktioner som finns i Outlook t ex.

Det sker just nu ett intensivt utvecklingsarbete kring att få det så skräddarsytt som möjligt för hela LiU. Med hela LiU menar jag ca 3900 anställda och 27000 studenter – som mer eller mindre kommer påverkas av detta. Eftersom det är fokus lärplattform berörs främst de anställda som arbetar med undervisning, men oavsett är det en ansats att skapa en helhetslösning för nästan 30.000 personer. Då talar vi om en heterogen målgrupp ur flera olika perspektiv som är svår att foga in i ett och samma system, försök har gjorts förut.

Med Lisam försöker universitet haka i den rådande utvecklingen av e-tjänster och it-system som skapats för att underlätta på alla möjliga plan i livet: journalhantering, blankettbeställning, receptförnyelse, anmäla VAB, söka CSN, ansöka till universitet, ställa dig i förskolekö, sms-biljett till bussen, påminnelse om bilbesiktning, skattedeklarationen osv. Du är omgiven av e-tjänster och it-system och nu blir detta en långsiktig lösning på en lärplattform som förhoppningsvis ska utgöra en väl integrerad del i undervisning, kontakt med studenter/lärare, kunskapsspridning och samarbete kring delat material även på längre sikt. Tanken är också att en gång för alla integrera flera olika studentnära tjänster på ett och samma ställe – vilket jag som nyligen lämnat den världen – med glädje välkomnar.

Anledningen till det här blogginlägget är att jag fått frågan vad jag tycker om det jag sett av Lisam – och ja, jag reflekterar med följande förutsättningar: Jag är inte kursansvarig för någon poänggivande kurs och även fast jag kan se stora likheter mellan Lisam och tjänster såsom Yammer och i viss mån även Facebook, så kan jag inte bedömma vad som är bra och dåligt med de olika tjänsterna i relation till varandra. Jag har inte heller – som många andra – erfarenhet av It´s learning. Det jag kan jämföra med är det pussel av gratistjänster/appar som jag använder idag för att få till samma mix av samarbete och delningsverktyg som behövs för just min yrkesroll. Kanske är mitt lugn inför detta systemskifte en följd av detta – funkar det inte som tänkt vid terminsstart så har jag en redan upparbetad verktygslåda bestående av t ex Box, Google Drive, Facebook, rss-läsaren Feedly och Twitter att falla tillbaka på.

Jag vill på intet sätt förminska eller förringa den oro en del känner inför detta systembyte – det är alltid förknippat med osäkerhet, merjobb och tekniska buggar i ett utvecklingsarbete av den här omfattningen. Tid är en bristvara och till hösten kommer en stor kull med studenter som ska använda systemet och även tar för givet att det ska fungera. Men det som är intressant är att vi redan omges av system, både bra och dåliga, som förändras ihop med sina användare eller till och med slutar användas helt i brist på användare. Det är en rätt naturlig del av e-samhället och det som känns positivt med Lisam är viljan att redan från början arbeta med testpiloter och regelbunden rapportering om hur arbetet fortskrider.

Att få en gemensam lärplattform, där de grundläggande funktionerna fungerar: samarbetsytor, dokumenthantering och integrering av redan befintliga studenttjänster är det allra viktigaste – uppnår vi detta inom rimlig tid så har vi en bra start för att kunna vidareutveckla tankarna om det pedagogiska språnget och i förlängningen ytterligare utveckla det kursutbud vi har att erbjuda. Det känns också positivt att gå in i ett nytt system med vetskapen att målet är att kunna använda det på längre sikt än med ett system vi med jämna mellanrum skulle behöva upphandla.

Det blir bra, till slut! Det är ändå en del av e-samhället vi lever i redan och det kommer inte vara färdigutvecklat i en handvändning utan formas med användaren, utifrån de behov som finns. Sen ser jag med spänning fram emot möjligheterna att använda lärplattformen för att stimulera till nytänk i pedagogiken, men det tar vi i ett annat blogginlägg.