Didacticum – Page 25 – Didacticums blogg

December 3, 2022November 30, 2022

Lucka #3: In Soviet Russia student teaches you

Det bästa sättet att lära sig ett ämne är att hålla en kurs. Även om du kan mycket sedan innan är det först när du tvingas förklara för nybörjare som du verkligen förstår på djupet. Och det är inte bara första året du lär dig, när kursen är ny och du förbereder kursmaterialet, utan varje år när nya studenter möter innehållet och ställer helt nya frågor.

Frågan är vem som lär sig mest under en kurs, studenterna eller lärarna? Den som är öppen för nya idéer, nyfiken på andra perspektiv och beredd att ifrågasätta invanda mönster – den lär sig mest, oavsett vilken sida av katedern hen står på. Lärande går alltid åt båda hållen, för den som vill.

Det finns ett meme som cirkulerar runt internet och som med lite god vilja har bäring på den här tanken: In Soviet Russia. Det är en mall för skämt som går ungefär så här: In America you watch TV. In Soviet Russia, TV watches you. Tanken är att göra satir av gamla Sovjet och liknande diktaturer där mycket var bakvänt, sett genom västerländska glasögon. Den som är för gammal för att känna till memes kanske kan associera till Nietzsches citat om att när vi stirrar ner i avgrunden så stirrar avgrunden tillbaka på oss.

Skämt åsido, vad det handlar om egentligen är studentaktivt lärande. Lärarens roll är inte enbart att producera material och hålla föreläsningar. Som lärare måste vi också lyssna och ta till oss. Med en lätt parafrasering av Herakleitos går det inte att hålla samma kurs två gånger. Varje studentgrupp är unik och vi måste börja kursen med att lyssna in dem, möta dem där de är. Inte bara i gamla Sovjet, utan överallt, lär sig läraren av studenterna.

December 2, 2022December 5, 2022

Lucka #2: Jag är inte dum, bara förvirrad! – om akademisk litteracitet

litteracitet(av engelska literacy ’läs- och skrivkunnighet’), begrepp använt för verksamheter som är relaterade till läsande och skrivande. – NE.se

Jag läste ett studieförberedande program i gymnasiet, tyngdpunkt samhällskunskap och språk. Andra generationen som pluggar på universitet. Modersmål svenska.

Trots detta blev det första mötet med universitetsstudierna (grundkurs statsvetenskap, Stockholms universitet) en chock. Utan direkt förklaring till formatet, skulle jag delta i seminarier om politisk teori. Filosofer nämndes. Sofies Värld av Jostein Gaarder lästes om (detta var innan Wikipedia).

Jag greppade Hegels tes – antites = syntes, och höll mig krampaktigt vid den förståelsen (jag är inte dum, bara förvirrad!) men i övrigt var det oerhört svårt att ta sig in i denna vetenskap. Jag talade inte samma språk. Som helt ny student visste jag inte heller om något annat än att skämmas lite lagom och ta nya tag i andra kurser som passade mig bättre: historia och litteraturvetenskap.

Men jag tänker ofta på den här erfarenheten, att vara behörig på pappret och ändå inte kunna navigera i allt det som rör högre studier och inte riktigt veta vad det finns för hjälp att få. Det centrala är ofta att komma in i det språk som används inom just det ämne eller vetenskapliga fält som står som ansvarig för utbildningen. Det talas alltmer om litteracitet – läs- och skrivkunnighet, nära knutet till en specifik kontext. Jag har med mig en typ av litteracitet från svensk grund- och gymnasieskola från 80-90-tal, men har fått utöka den med litteracitet i relation till den digitala utvecklingen, visuell retorik, men också som medarbetare på ett högskolepedagogiskt centrum.

Ett sätt att stötta studenter i detta – att navigera i den läs- och skrivkunnighet som behövs för att klara sina studier och troligen även inför ett kommande arbetsliv, är att visa på vad som finns via Universitetsbibliotek, Studenthälsan, Språkverkstaden, studievägledare och andra stödfunktioner som jobbar runt om studenterna för att hjälpa dem lyckas.

Det som även finns – och som till min stora glädje ligger uppe som en öppen lärresurs är den prisbelönta satsning MDU (Mälardalens universitet) gjort i form av Språka på akademiska – målgrupp studenter med annat modersmål än svenska, men funkar även för studenter som vill förbättra sin akademiska litteracitet.

December 1, 2022December 5, 2022

Didacticums julkalender #1: Välkommen till plan 5, vi har glass!

Det är väl ändå en tradition nu – att året avslutas med Didacticums julkalender. Som samlar stort och smått, utportionerat varje dag från 1 december fram till julafton. Vi finns både här och stakar ut vår närvaro i Liunet (LiU:s intranät) samt på den publika webben. I det fysiska rummet befinner vi oss nu åter på plats och har under hösten börjat bo in oss igen – det hanns liksom inte med pga ett virus, men nu så är det fullt hus i våra lokaler vissa dagar. Även om du inte går en kurs är du också välkommen att kika förbi – säg hej, vi har fortfarande glass!

Glassen…ja

Christmas decoration — CC BY SA Chris Rubber Dragon, Flickr

det är en gimmick…en USP som finns kvar från vår tid med akronymen CUL. CUL-glass var en självklarhet, och trots namnbyte och flytt till nytt hus så har den hängt med.

En del menar t o m att vi sysslar med hög-glassig pedagogik!

(Slut på putslustigheter nu, lucka 1 är härmed öppnad!)

November 24, 2022November 24, 2022

Flerfrontsfluff

– Vi måste börja kalla oss för något mer seriöst! Det kan inte stå Flerfrontsfluff i kalendern längre, det är så svårt att förklara!

Ivrig att skapa en akronym för vår gruppering (utan akronym finns du inte) uppkom nyordet flerfrontsfluff. Det var lite mer akronymvänligt (FFF) än det lite mer beskrivande benämningen “stödenheter, funktioner och intresserade vid LiU som på olika sätt arbetar med att stötta studenters lärande och mående för att skapa förutsättningar för breddat deltagande”. Inom ramen för våra högskolepedagogiska kurser på Didacticum lyfts detta under temat Utbildning för alla? där det både ska ingå en presentation av vad LiU har för stöd för studenter som lärare kan behöva vara medvetna om, men också lyfta frågor kring hur vi utformar läraktiviteter, hur formulerar vi instruktioner och hur designar vi våra kursrum? Inte helt enkelt alltid – eftersom tidsramen för många lärare är rätt hårt pressad redan från start.

Och samtidigt ökar förfrågningarna till koordinatorerna som jobbar med särskilt stöd, statistik från en sammanställning gjord vid SU (letar febrilt efter källan) visar på ökat behov av stöd för studenter som rör NPF, språk, akademisk literacitet, psykisk ohälsa och stress. Så därför började vi som jobbar med detta samordna oss, vi började träffas och berätta vad vi ser, vad vi gör för analyser av läget. Vi mobiliserar. Det är bättre att jobba på flera fronter – och även om fluff i sig kan låta lite förminskande, så är det någonstans där det behövs insatser. Förståelse och empati – inkludering och tillgänglighet, som i bästa fall kan gynna alla.

Och visst – att engagera sig i den här typen av fråga kan, som även lyfts i en artikel av Stina Melander Att göra högre studier tillgängliga, uppfattas som ett sätt att okritiskt utföra politiska intentioner, men jag tror att vi kan bättre än så. Vi kan utöver det rent medmänskliga, se pedagogiska vinster i att se över vad konsekvenserna av breddad rekrytering faktiskt innebär, och få till ett inkluderande förhållningssätt till nästa steg – vårt ansvar att som lärosäte jobba med breddat deltagande på längre sikt.

I och med detta inlägg tänkte jag även introducera den nya kategorin Utbildning för alla, där länkar, tips och reflektioner samlas med en tydlig inriktning. Det postas mycket i vårt låsta, stängda Team, mFör det som märks i min omvärldsbevakning och i mötet med andra lärosäten är att detta på intet sätt är unikt för just LiU. Det här är en fråga för alla som sysslar med högre utbildning, vi är på många sätt långt efter grund- och gymnasieskolan i att hantera detta, vilket riskerar att bli en rejäl krock vid övergången från den ena skolformen till den andra för rätt många studenter.

November 22, 2022November 25, 2022

Hållbar utveckling?

concrete — Photo by Tanner Vote on Unsplash

Jag gillar inte hållbar utveckling. Alltså, jag gillar, sympatiserar med och tror på idén med hållbar utveckling, men jag gillar inte begreppet hållbar utveckling. Framför allt gillar jag inte ordet hållbar.För mig innebär hållbarhet att något har en bra kvalitet, är gjort av rejäla material och inte kommer gå sönder om jag råkar tappa det i golvet. Men det är en statisk egenskap. När produkten väl är producerad så är den hållbar, oavsett om jag använder den eller ej.Jämför detta med den engelska benämningen sustainable development. Smaka på det fantastiska ordet sustainable! Det kommer av latinets sustineo som bokstavligen betyder underhålla. För mig är det här någonting dynamiskt. Jag ser framför mig ett hjul som rullar. Men det rullar inte av sig självt. Om vi inte tillför kraft kommer det att avstanna. Allt som inte underhålls kommer förr eller senare rinna ut i sanden och dö ut: människor, organisationer, civilisationer, …Och när jag tänker på hållbar utveckling, så tänker jag att det handlar om rörelse. Det handlar om att vi vill fortsätta leva, andas, äta, lära, skratta, älska och allt annat som det innebär att vara människa. Och om vi inte tänker ett extra varv på hur vi gör allt detta, så finns det en risk – numera allt mer överhängande – att vi en dag inte kan göra det längre. Hur ska vi, i alla beslut vi fattar, alltid agera så att det kommer fortsätta vara möjligt att vara människa? Det är det som hållbar utveckling handlar om för mig. Och då känns det förstås lite trist att någon har bestämt att det ska heta hållbar utveckling, ett begrepp som låter ungefär lika sexigt som ett betongfundament.