Nyligen läste jag en intressant text med rubriken Hard Truths That Higher Education Has Evaded for Too Long i Inside Higher Ed och plockade upp följande citat:
“[…] college teaching remains largely what it has always been: an amateur enterprise that fails to take into account the insights of the learning sciences. This means that most classes are instructor-centered and involve little active or experiential learning apart from instructor-led discussions.”
Det här kanske är sant i en amerikansk kontext, men det stämmer inte överens med min bild av högre utbildning i Sverige. Visst, det finns säkert kurser som skulle må bra av mer studentaktivt lärande, men på det stora hela har vi en professionell lärarkår. Jag har träffat så många engagerade och duktiga lärare, på LiU och på andra lärosäten, som alltid har studenters lärande i fokus.
Men, det kanske finns andra bistra sanningar som vi skulle behöva fundera över. Vilka blinda fläckar har vi? Vad är det för saker vi intalar oss själva? Jag tror att ett par skygglappar som många av oss inte inser att vi bär handlar om campusbaserad utbildning. Vi är i stor utsträckning en hög nostalgiska campuskramare som har svårt att föreställa sig att utbildning kan bedrivas på något annat sätt.
Det är absolut inget fel med campusbaserad utbildning. Från min egen helt och hållet campusbaserade grundutbildningstid har jag många fina minnen. Intensiva studier blandades med en lagom mängd festande och rätt mycket föreningsengagemang. Kanske levde jag i en bubbla under studietiden, men det var som helhet en fantastisk upplevelse. Men samtidigt vill jag inte bli en gubbe som vräker ur sig klyschor av typen “studietiden är den bästa i ditt liv”.
Men det finns många olika likvärdiga sätt att lära sig och utvecklas. Campusutbildning är inte den enda gyllene kungsvägen till kunskap, men väl ett kostnadseffektivt sätt att massutbilda befolkningen. Samlar vi alla på samma ställe skapas synergieffekter, både avseende utbildningen och den sociala situationen. Men att tro att detta är det enda sättet är att blunda för verkligheten. LiU har antagligen inte möjlighet att växa särskilt mycket när det gäller traditionell campusbaserad utbildning. Det går absolut att starta nya djärva utbildningar, men för att växa signifikant måste vi utforska fler sätt att bedriva utbildning.
Ska vi då tvingas lämna vår trygga hamn? Nej, inte alls. Det kommer finnas ett mycket stort utrymme för campusbaserad utbildning även i framtiden. Men vid sidan av den kommer det finnas alternativ och det är där den spännande utvecklingen kommer äga rum i framtiden.