För att överhuvudtaget kunna vara en del av samhället måste du ha digital kompetens. Det är liksom inget snack om saken. Vi kan diskutera när, hur och i vilken omfattning digital kompetens ska komma in i olika utbildningsstadier, men den har en självklar plats.
Men vi som arbetar med att övertyga andra om digitaliseringens förträffligheter behöver ibland påminna oss om att digital kompetens inte har något värde i sig. Den är bara ett medel för att kunna göra det vi egentligen ska göra – snabbare, oftare, säkrare, med högre kvalitet eller med större tillförsikt.
Med hjälp av digitala tjänster kan vi snabbare hitta information. Dessutom kan vi sammanställa, filtrera och hantera informationen snabbare. Vi har fler möjligheter att kommunicera och samverka med kollegor, studenter och folk i allmänhet genom digitala tjänster. Vi kan med högre kvalitet skapa olika typer av innehåll: texter, bilder, filmer, m.m. Med växande erfarenhet kan vi göra allt detta säkrare och med större tillförsikt.
Var går då gränsen för digital kompetens? Vi kan lätt få känslan av att det är en oändlig mängd färdigheter som måste tränas. Och oavsett vad vi lär oss finns det alltid fler tjänster och nyare fenomen som vi inte känner att vi har koll på. För att bringa ordning i detta och skapa en struktur som kan ligga till grund för utveckling av digital kompetens finns det europeiska ramverket DigComp (Digital Competence Framework for Citizens).
DigComp har tagits fram på uppdrag av EU-kommissionen. Arbetet inleddes 2010 och i mars förra året kom den senaste versionen 2.2 som självklart inkluderar AI. Ramverket identifierar vad varje medborgare bör kunna när det gäller digital kompetens uppdelat i fem områden:
- Information and data literacy
- Communication and collaboration
- Digital content creation
- Safety
- Problem solving
Vart och ett av dessa områden är indelat i 3-6 olika kompetenser. Till varje sådan kompetens finns en lista av lärandemål, organiserade i åtta olika nivåer. Till detta finns konkreta exempel på kunskaper, förmågor och attityder. Känner ni igen strukturen? Javisst, det är samma logik som för våra kära program- och kursplaner. Det är bara att klippa och klistra.
EU satsar mängder av resurser på den här typen av initiativ. Vi har bara sett början av Digital Education Action Plan (2021-2027) och härom veckan uppmanade EU-kommissionen medlemsländerna att satsa på en “massive boost in enabling digital education and providing digital skills”. Vi tror att vi kan ta det lugnt och att Sverige är världens mest digitaliserade land, men faktum är att vi bara är på fjärde plats i EU. En av anledningarna är att alla skyller på någon annan när det gäller utbyggnaden av bredband i glesbygden som vi såg i Corren häromdagen.
I väntan på att Sverige som helhet ska komma in i matchen och jobba mer systematiskt med utvecklingen av digital kompetens kan vi väl åtminstone göra ett försök att gräva där vi står. Jag hoppas att vi ska få möjlighet att ta ett större grepp om digital kompetens på LiU, både för studenter och anställda.