Du kommer in i en sal, det ligger ett headset framme i talarstolen och i ärlighetens namn har du aldrig riktigt lyckats med att reda ut hur den ska sitta, åtminstone med bibehållen värdighet under en hel föreläsning. Du blickar ut över den samlade skaran, alla 20 sitter utspritt. Långt bak.
– Hör ni mig? De flesta nickar. Det räcker för att bekräfta det du ändå redan bestämt dig för. Bekvämlighet går före tillgänglighet.
Stämman är hög och tydlig…till en början. Sen blir du engagerad, pratar fort och mer intensivt och då blir tonen lätt något lägre. Tillräckligt många besvarar dina försök till ögonkontakt.
Detta är ett vanligt scenario – både inom utbildning och nästan ännu mer inom konferensvärlden. Det finns en norm: Alla är norm(al)hörande. Och är det någon som inte är det – då läggs det på hen att meddela sig om det är svårt att höra. Men är inte det ett rätt absurt förfarande att inleda med: Hör ni mig?
Lite fakta då.
Hörselnedsättning är en relativt vanlig funktionsnedsättning och egentligen alla kan drabbas av det (förr eller senare). Det kan vara permanent eller tillfälligt, och ju yngre du är desto svårare är det att be om hjälp i form av t ex en hörapparat. Det gör att det är extra viktigt att som lärare försöka göra rätt när det går.
Vad du som lärare kan göra!
Om symbolen för Teleslinga finns i en lokal – använd tekniken! Det kanske inte låter som det för norm-hörande i rummet, men den utgör ett viktigt stöd för många med hörapparat.
Öva med headset eller mikrofon en stund innan deltagarna dyker upp. Fundera över (om du kan) vilken typ av mikrofon som passar dig bäst.
Handhållen mikrofon ska alltid hållas väldigt nära munnen.
Fråga aldrig rakt ut om någon hör dåligt.
Att använda mikrofon är extra viktigt när det är deltagare online (utöver dem i salen). Det kanske inte märks så stor skillnad i rummet, men kan vara direkt avgörande för ljudbilden som sänds ut online om du väljer att använda headset eller inte.
Att lyssna på riktigt dåligt ljud kan för många vara extremt tröttsamt och tar bort väldigt mycket fokus från det som är viktigt.
Se även till att frågor från publiken fångas upp av mikrofonen – helst genom en lös mick som kan skickas runt. Om det inte går – jobba in som rutin att upprepa frågan som ställts.
Ta gärna del av ett tidigare inlägg om Röstvård och talteknik och använd mikrofon om det finns i lokalen. Den finns där av en anledning.
I den numera nästan antika (sett i internettid) sketchen med Eddie Izzard där hen driver med olika attityder till teknik finns det två motsatser: människan som drivs av techno-joy, som är obotligt optimistisk inför nya innovationer och den som är rädd för att radera hela internet (techno-fear). Och någonstans där emellan finns det givetvis ett spektra. Det hänger ihop med drivkraft, förutsättningar och tid. Men utan kritisk reflektion blir den senaste AI-boomen ännu ett utvecklingssprång som tenderar att ge de redan insatta ännu mer roliga leksaker medan dem som står utanför hamnar ännu mer utanför. De digitala klyftorna ökar.
Utan kontinuerliga diskussioner kring etik, digitalt utanförskap, representation i träningsdata, miljöaspekterna i att driva kraftfulla IT-system så reproducerar vi ännu en gång ett ojämlikt samhälle. Aldrig har den kritiska reflektionen varit viktigare!
Utbildning är en komplex verksamhet som är svår att kvantifiera och kalkylera – men människan vill gärna kunna göra detta för att beräkna och planera bra utbildning. Förutsägbarhet vore väl skönt att ha – i alla fall ibland?
Risken är enligt bland annat Neil Selwyn att vi rör oss mot att anpassa våra läraktiviteter för att passa in i ett AI som ska läras upp och då riskerar att tappa förståelsen för helheten. Redan osynliga studentgrupper blir ännu mer marginaliserade eftersom de tenderar att försvinna i träningsdata som starkt präglas av redan rådande makt- och majoritetsnormer.
Det är nyttigt att utmana sina första entusiastiska steg in i världen där generativ AI är begreppet alla pratar om och för vidare läsning rekommenderar jag:
Linköpings universitet har ett ovanligt vitalt och välutvecklat studentliv. Det är inte så oöverblickbart och traditionstyngt som vid de stora gamla universiteten, men inte heller så magert och flyktigt som det kan vara vid mindre högskolor. Vår lagom långa historia och fokus på långa yrkesförberedande campusutbildningar har skapat en perfekt grogrund för ett studentliv där studenterna kan ta del av ett rikt utbud av aktiviteter, men också har goda möjligheter att vara med och engagera sig och påverka framtiden. De erfarenheter som många studenter får med sig från föreningar, sektioner och kårer är en underskattad faktor som bidrar inte bara till de enskilda studenternas utveckling utan också till campusandan och i förlängningen även utbildingarnas kvalitet. Ett levande föreningsliv stärker också demokratin i samhället i stort.
Under min egen studietid var jag engagerad i flera olika föreningar. En av dessa var studentspexet som jag hittade till först mot slutet av mina studier, men sedan kom att vara verksam i under flera år, kanske egentligen lite för länge. Så här i efterhand inser jag att jag lärt mig otroligt mycket av detta, lärdomar som antagligen hade varit omöjliga att få genom en vanlig utbildning. Jag skulle vilja lyfta tre av dessa erfarenheter och samtidigt glänta lite på ridån och prata om hur det kan gå till bakom kulisserna.
För det första har jag på djupet insett hur människor kan arbeta tillsammans för att nå ett gemensamt mål. Tänk dig att du samlar 60 personer, där många inte känner varandra sedan innan, och ger dem uppdraget att skapa en musikteaterföreställning som ska ha premiär om 10 månader. Och alla ska arbeta med detta vid sina av sina ordinarie sysselsättningar, vilket för de flesta är heltidsstudier, plus i flera fall olika extrajobb. Målet är till en början ganska vagt och det finns många viljor som inte alltid drar åt samma håll. Men genom spånande, utveckling, diskussioner och prioriteringar växer något gemensamt fram som blir underhållande, tänkvärt och framför allt proffsigt.
För det andra har jag lärt mig att ha respekt för andras kompetens och uppdrag. Spexet är organiserat i olika grupper med ansvar för olika aspekter av det som händer på scenen. Ingen är expert på allt, utan alla tvingas samarbeta med andra som kan lite mer om vissa områden. Dina personliga visioner får ibland stå tillbaka. De är bara en startpunkt för en diskussion och i slutprodukten är det inte alltid lätt att urskilja enskilda personer bidrag. Och i en organisation som är både prestigelös och ambitiös samtidigt går det utmärkt att medverka i olika roller i olika uppsättningar. Själv har jag växlat mellan att skriva manus, sy kläder och dra ridå. Och några gånger har jag skymtat förbi på scenen.
För det tredje har jag lärt mig att sätta värde på att arbeta med kreativa människor. Spexare tänker inte utanför lådan. De målar om lådan till ett skepp, fyller den med skumbananer, klär in den i sammet, använder den som trumma eller postar den till Bermuda. I en miljö där tusen blommor får blomma och inga idéer ses som dåliga skapas människor som sedan går vidare och förändrar världen. Många gamla spexare är idag forskare eller arbetar med andra uppgifter där kreativitet och uppfinningsförmåga premieras. Ryktet säger att man till och med kan bli rektor.
Senare i vår är det Spex-SM i Linköping, en tävling som jag själv haft nöjet att delta i tre gånger och vara med och vinna två gånger. Den här gången sitter jag dock i salongen, med höga förväntningar. Missa inte detta!
Nu har vi alla haft fri tillgång till chattbottar och andra spännande generativa AI-verktyg i över ett år, men du kanske ännu inte har vågat pröva? Det kan vara svårt att veta vad man ska fråga en AI om, precis som det kan vara lite stelt när man träffar nya människor första gången. Därför får du här några konversationstips, framför allt riktade till dig som är universitetslärare. Lägg 30 minuter på att prata med en AI, så har du en mycket större chans att hänga med i vad alla pratar om. Och tipsa dina kollegor om den här guiden. Tänk på att de flesta av dina studenter redan har gjort allt detta, och mycket därtill.
Du som är medarbetare eller student vid LiU har skyddad tillgång till Microsoft Copilot. Logga in med ditt LiU-id och kontrollera att du ser en grön sköld där det står “Skyddad” uppe till höger. Då kan du vara säker på att dina data är skyddade. Andra läsare som vill följa guiden kan förstås använda Copilot utan att logga in, ChatGPT eller någon annan chattbot, men det är på ditt ansvar. Om du vill ha tips på hur man skriver en bra prompt, kolla gärna in tidigare inlägg. Nu kör vi igång!
1. Ställ enkla frågor
Be chattbotten svara på en typisk fråga som du brukar få från dina studenter. Hur bra är svaret? Hur skiljer sig svaret från vad du skulle ha sagt?
Ställ följdfrågor på det svar du har fått. Alternativt, säg till chattbotten något i stil med “Jag förstår inte. Kan du förklara på ett annat sätt?” Hur bra är chattbotten på att formulera alternativa svar?
Be chattbotten att hitta på ett antal tentafrågor inom ett lämpligt ämne. Hur specifik behöver du vara för att frågorna ska bli användbara?
Be chattbotten att själv besvara någon av frågorna som den genererat. Hur bra blir det svaret?
Be chattbotten att ge återkoppling på det svar som den själv genererade ovan. Alternativt, skriv själv ett halvbra svar på frågan (som en genomsnittlig student hade svarat) och be chattbotten bedöma det. Är bedömningen vettig?
2. Generera idéer
Be chattbotten att föreslå…
ämnen för en uppsats, ett kandidat- eller masterarbete inom ett visst ämne.
ämnen för ett projekt som ska handla om FN:s 17 mål för hållbar utveckling.
argument för att du ska få högre lön. Inkludera information om dina arbetsuppgifter i frågan.
idéer för hur du skulle kunna utveckla din kurs. Inkludera en kort beskrivning av kursen.
3. Arbeta med lite längre texter
Leta upp en kortare text som du har skrivit och be chattbotten att bearbeta den på olika sätt. Observera att de flesta chattbottar har en övre begränsning på hur långa promptar kan vara, så du kan inte skicka in en hel artikel. Prova t.ex. med någon av följande inledningar:
Föreslå hur jag kan göra följande text mer akademisk: …
Lista de tre viktigaste poängerna i följande text: …
Översätt följande text till tyska: …
4. Mer komplicerade instruktioner
Genom att konstruera en mer avancerad prompt kan vi ge detaljerade instruktioner till chattbotten för hur den ska agera. Pröva en eller flera av nedanstående promptar. Anpassa dem gärna efter eget huvud, t.ex. genom att sätta in andra ämnen. Det är inte alltid som promptarna funkar, så ibland kan du behöva formulera om texten för att chattbotten ska förstå dig.
Jag skulle vilja att du hjälper mig att plugga till en tenta i en grundkurs i nationalekonomi. Hitta på ett antal bra flervalsfrågor och ställ dem till mig, en i taget. Frågorna ska ha tre olika alternativ. När jag har svarat, tala om för mig om jag hade rätt eller fel. Om jag hade fel, ge mig återkoppling så att jag förstår vad som var rätt svar. Fortsätt sedan med att ställa nästa fråga.
Jag skulle vilja att du hjälper mig att plugga till en tenta i en grundkurs i botanik. Hitta på ett antal bra frågor och ställ dem till mig, en i taget. Frågorna ska inte vara flervalsfrågor, utan jag ska svara med ett ord eller en kort mening. När jag har svarat, tala om för mig om jag hade rätt eller fel. Ge också återkoppling på hur bra svaret var. Fortsätt sedan med att ställa nästa fråga.
Vi ska nu ha en debatt, du och jag. Du ska argumentera för att vi ska sänka arbetstiden från 40 till 35 timmar per vecka. Jag kommer att argumentera för att vi ska behålla en 40-timmarsvecka. Du ska lyssna på mina argument och hela tiden försöka komma på bra motargument. Du får börja.
Frågor att fundera över
Vilka risker finns med att studenter använder chattbottar eller andra AI-tjänster okritiskt? Hur kan vi som lärare motverka detta?
I vilka undervisningssammanhang och i vilken utsträckning är det helt okej (och i framtiden kanske till och med en förutsättning) att studenter använder chattbottar eller andra AI-tjänster?
I vilka av dina undervisningsrelaterade arbetsuppgifter kan en chattbot (eller andra framtida verktyg) göra nytta för dig? Vilka av dina arbetsuppgifter skulle du vilja helt eller delvis lämna över till en digital assistent?
Hur kan vi som lärare förbereda studenterna på en framtid som vi inte vet särskilt mycket om, men som vi misstänker kommer innehålla rätt mycket AI?
Här kommer ett tips till dig som behöver öva ditt uttal, till exempel när du ska hålla en muntlig presentation på annat språk än ditt modersmål.
Gå till Word online. Du som är anställd eller student vid LiU går till https://liuonline.sharepoint.com/ klickar på “våfflan” (de nio prickarna) uppe till vänster och väljer appen Word.
Öppna ett Word-dokument och skriv eller klistra in den text du vill öva på att uttala.
Gå in under fliken Visa och klicka på Avancerad läsare.
Den avancerade läsaren används i vanliga fall för att få en text uppläst av en AI-röst, eller få texten presenterad med annan färgkontrast, typsnitt eller radavstånd. Men nu är det alltså istället du som ska få högläsa för AI, för att få återkoppling på ditt uttal.
Klicka på bok-ikonen uppe till höger och aktivera Läscoach.
När du är redo att läsa texten klickar du på mikrofon-ikonen.
När du har läst klart och stoppar mikrofonen öppnas ett fönster med återkoppling. Klicka på Öva ord, för att få se vilka ord du behöver träna på att uttala.
Öppna ett av orden och klicka på högtalar-ikonen för att få det uppläst. Klicka sedan på mikrofon-ikonen, vänta på ett pling och högläs sedan ordet.
Du får därefter återkoppling på om du klarade att uttala ordet, eller om du behöver prova igen.
Tips: Be först Microsoft Copilot skriva en dikt med de ord som du vet att du brukar ha svårt att uttala.
