Skrivet av: Linnea Björk Timm
Fatisk kommunikation är ett begrepp som myntades av Bronisław Malinowski på 1920-talet och innefattar det som vi på Didacticum ibland kallar för “fluff”, dvs kommunikation som inte har som huvudsyfte att utbyta information, utan är till för att skapa eller underhålla sociala relationer. Det kan vara den välkända dansen på morgonen när kollegan anländer till jobbet:
“Hej!”
“Hej, hur är det?”
“Tack bra, ska bli skönt med helg. Du då?”
“Jodå, det knallar och går.”
“Vilket fantastiskt väder vi har haft!”
“Ja, verkligen!”
Det finns, i mina ögon, två intressanta saker med fatisk kommunikation. Den första är att det anses vara något som bygger sociala relationer, men samtidigt innehåller fatisk kommunikation inget riktigt utbyte av förtroende eller någonting djupare över huvud taget. Det är bara en dans som ska utföras, och om du tar fel steg, till exempel svarar på “Hur mår du?” med något djupare än att det är hyfsat, så blir dansen plötsligt i otakt. Det var fel steg, du började dansa Macarena när det var conga, och nu är det bäst att du backar in i ledet igen.
Den andra intressanta aspekten av fatisk kommunikation är att den skiljer sig åt beroende på vilken kanal du använder för kommunikation. Och här är det dans i otakt ganska ofta, när det kommer till de digitala kommunikationskanalerna! Många med begränsad erfarenhet av digital kommunikation tar sig an dessa enligt de danser de lärt sig för t ex fysiska möten eller telefonsamtal. Men när den personen skickar “Hej!” via chatt till en person som har stor erfarenhet av chattkommunikation så väcker det snarare frustration än bygger relation. I chatt är förväntningen att personen som hör av sig också ska driva samtalet framåt med att berätta vad hen vill. Faktiskt så är den här feldansen så vanlig att det till och med finns en sida om det: Nohello.net.
