Med hjälp av Wikipedia sätter vi ner foten med vad vi menar när vi pratar om begrepp som källkritik, filterbubblor och faktaresistens. Och Linnea ryter ifrån och vi minns Hans Rosling, lodjur och franska presidenter. Samt en del om forskningskommunikation och foliehattar.
Vi börjar om igen med vår podcast. Avsnitt 3, fast egentligen är det väl avsnitt 1, finns ute nu. Där berättar vi om vår verksamhet och förhoppningarna om vad podden ska kunna användas till i vårt arbete.
Den här hösten har jag fortsatt ge mig själv anledningar att lära mig mer om 3D-design. Både för gestaltning digitalt, men även för att kunna använda vår 3D-skrivare av märket Ultimaker2. Trots mina år på en teknisk utbildning närmar jag mig detta med ett humaniora och pedagog-perspektiv. Det ingår inte i min långsiktiga plan att göra avancerade CAD-skisser, jag vill luska reda på hur denna typ av teknik och designverktyg kan göras mer tillgängliga för en bredare målgrupp. Jag vill kunna vidareutveckla mitt formgivningsintresse, men också kunna designa och skriva ut funktionsdugliga, enklare, reservdelar vid behov – men också kunna vidareutveckla konstruktioner i min omgivning som kanske skulle behöva en extra twist.
Utifrån detta började jag först med projekt som ligger nära mitt intresse för stickning – nämligen sock-block med storleksmärkning och stickmarkörer. Detta väckte även en idé om att göra kakformar eller kakstämplar och utifrån detta påbörjades det jag här i bloggen kommer referera till som Projekt Kakform.
Tillgängliga verktyg
Till detta projekt har jag använt mig av Adobe Illustrator, Tinkercad, Cura och bildmaterial från Wikimedia Commons och Google Bildsök.
Steg 1
Att göra en kakform är långt ifrån en unik idé, en sökning på forat Thingiverse ger över 3000 träffar på söktermen Cookie cutter. Eftersom jag sitter i ett hus på campus som fått sitt namn efter Ellen Key föll valet på att göra en hyllning till denna beundransvärda dam. Jag använde mig av ett antal olika bilder som jag försökte stilisera med hjälp av Illustrator.
Till slut föll valet på en siluett-bild som finns sen tidigare både i konstverk och på bokomslag.
Ellen Key – Work in progress
Steg 2
Siluetten exporterade jag både som kontur (outline) och fylld bild i filformatet SVG.
Steg 3
Tinkercad
Efter att ha laborerat lite med både Onshape och Tinkercad föll valet på Tinkercad i det här projektet. Det är relativt lätt att komma igång, med många förinställda geometriska former som är till stor hjälp. Det går även att samarbeta med andra om samma design och du har möjlighet att dela din design med andra, men har även några projekt du kan hålla privata (i gratisversionen).
Steg 4
Import av SVG-filer från Illustrator.
Först testade jag att göra en relativt solid form, med den importerade, fyllda SVG-filen från Illustrator. Det blev en medaljong med en upphöjd siluettbild, tanken var kakstämpel i första hand.
Tinkercad
Steg 5
För att kunna göra en 3D-utskrift behövde jag exportera min design i .stl-format. Detta görs i Tinkercad och filen öppnas sedan i slicing programmet Cura för konvertering till .gcode som är det filformat som vår Ultimaker2 äter.
Steg 6
Dags för utskrifter!
Prototyp 1, blev för solid och stor (mer en kakstämpel än en kakform). (Ca 10 h)
Prototyp 2, för tunn och bräcklig. (Ca 18 minuter)
Prototyp 3, fick stängas av innan utskriften blivit klar eftersom glasplattan i skrivaren var för dåligt limmad.
Prototyp 4, fick ett tillägg i sin design i form av en “bricka” med Ellen Keys-namnteckning på som skulle utgöra någon slags stöd till kakformen. Denna bricka blev dock satt både upp och ner och spegelvänt, men denna prototyp gick faktiskt att använda till just kakbakande. Det kan även sägas att just denna plast som används vid utskrift är PLA, som är en majstärkelse-baserad plast. (ca 45 minuter)
Steg 7
Nu är det dags att skriva ut prototyp 5, med ytterligare modifieringar för att kunna fortsätta utveckla den perfekta kakformen.
Vad kan vi då lära oss av Pokémon Go och det som kallas för augmented reality (förstärkt verklighet)? En skicklig pedagog kan använda spelet för att öva en hel drös med förmågor – varför inte diskutera kartor och riktningar, volym och massa, avstånd och även samarbete och reflektion kring de konstverk som finns i spelet och i verkligheten.
Jag lyfte ur just AR (augmented reality) och synade det lite extra. Ett för mig användbart exempel var Googles tjänst Google Översätt som finns som app i mobila enheter. Denna app har utökats med en slags textigenkänningsfunktion vilket gör att du med hjälp av din mobilkamera kan scanna av den text du vill få översatt från IRL till URL. Låt mig demonstrera!
1. Placera texten som ska scannas innanför klamrarna som dyker upp på skärmen.2. Texten identifieras och markeras med hjälp av rutor.3. Bra jobbat Google!
Just i det här exemplet har jag redan från början indikerat att det är engelska som ska översättas till svenska.
Identifieringen går snabbt – och även om det är en blandning av olika teckensnitt så lyckas appen läsa av texten och ge en helt okej översättning.
QR-koder
Ett sätt att bygga in mer information i ett analogt presentations och/eller marknadsföringsmaterial är att använda QR-koder. Det har funnits ett tag och skulle kunna användas mycket mer – men har inte riktigt slagit särskilt brett. Steget att ladda ner en scannings-app, scanna av en kod när den dyker upp och sen få del av digitalt innehåll verkar inte vara lika lockande som en och annan marknadsförare eller kommunikatör hoppats på. Det stannar lätt i en klubb för inbördes nördar. Men det är något som hela tiden utvecklas och det är fortfarande av intresse att bevaka och hålla sig uppdaterad.
Låt teckningar få liv!
Ett lekfullt sätt att använda denna princip att scanna av något IRL för att få ytterligare en dimension URL finns i många olika versioner men de två jag har testat var bl a LandscapAR och Chromville.
Epic fail med LandscapAR
Principen för LandscapAR kändes klockren – rita topografiska figurer med linjer som indikerar höjd och se dina landskap ta form med hjälp av appen. Trots att jag testade på tre olika enheter, med tre olika sorters tuschpennor, olika sorters belysning och papper så var det alldeles för buggigt. Tyvärr, eftersom jag tänkt utgå från en karta över LiU och skapa ett och annat berg på den rätt så blåsiga schlätten.
Chromville är en annan app inom segmentet AR och rita – men där en del av narrativet redan finns klart. Det finns färdiga scenarios och karaktärer att färglägga och interagera med via appen. Men också några färgläggnings-papper som du skriver ut, färglägger, scannar och sen får du en liten krabat att antingen mata och natta eller spela fotboll med i din mobila enhet (i det här fallet en iPad). Det var lite svårt att få min något gamla iPad att fånga logotypen som ska läsas av för att få se sin figur och jag lyckades aldrig göra något mål – men det gav ändå en känsla av hur många liknande appar funkar.
Utskrivet och färglagt, hämtat från Chromvilles hemsida
Skärmdump från min iPad. Teckningen scannas via appen. Du kan interagera med filuren genom att trycka på skärmen.Filur nr 2 kan buffa runt bollen, men lyckades inte göra mål.
Det här sättet att arbeta med att ge en teckning liv triggade även igång en idé som gav mig anledning att testa både stop motion-appen iMotion samt AR-appen Aurasma.
Avslutningsvis: En magisk teckning
Ungefärlig tidsåtgång: 40 minuter.
Jag tog det som fanns tillgängligt – min fyraårings teckningar, en skrivbordslampa, nyckelband, ritblock och en iPad med appen Aurasma och iMotion.
Först använde jag iMotion i min iPad för att göra en kort stop-motion-film. Jag skippade ljud den här gången, men ska jobba vidare med det när jag fortsätter utforskandet.
När denna film var färdig följde jag instruktionerna via recensionen av Aurasma hos Skolappar för att länka samman den fysiska teckningen med den digitala filmen.
Resulatet ser ni lite snabbt filmat här:
Konstnären bakom teckningarna konstaterade när hen såg sina verk få liv: Coolt mamma! Jag vill också pröva!
Förra veckan deltog jag i en workshop i CAD där vi gick igenom programvaran Onshape. Det var en workshop som gavs i nystartade föreningen Makerslink, dvs Linköpings makerspace som huserar i en lokal på Wahlbecks företagsområde i T1/Valla. Den övningsuppgift i CAD som jag hann med var en legobit, dock inte riktigt geometriskt korrekt men till mitt försvar kan jag tillägga att jag gick kursen i sällskap av min 9-månaders. Det gav dock en grund i hur ett CAD-program kan fungera och jag insåg också att det både underlättade och försvårade att jag tidigare arbetat i Illustrator. Att gå från vektorbaserad grafik till 3D är en utmaning, men en rolig sådan och jag hoppas kunna få ihop en knapp för utskrift innan semestern!
