Open Educational Resources are for us!

How many times do we find ourselves trying to engage our students with a nice video, some quiz or even a nice cartoon? Then we realise that we have to do it by ourselves and that the time is not enough.  We then go back to the worn out ppt presentation or pdf and use that picture from the same review that we have always used. Well…good news is that there are a lot of free available resources for us.

These are called in the pedagogical language, open educational resources (OER). The first time I came across this term was during the Open Networked Learning course

The term OER, was coined in 2002 by UNESCO and it encloses “teaching, learning and research materials in any medium, digital or otherwise, that reside in the public domain or have been released under an open license that permits no-cost access, use, adaptation and redistribution by others with no or limited restrictions”.According to Lumen’s 5Rs of OER, “The term “open content” describes any copyrightable work (traditionally excluding software, which is described by other terms like “open source”) that is licensed in a manner that provides users with free and perpetual permission to engage in the 5R activities”

Where these 5R’s stands for:

1-Retain – is the right to download own copies of the content and store and manage.

2-Reuse – is the right to use the content in your lecture, video, course site, student group, etc

3-Revise -is the right to change, modify, adapt the content to your specific class situation 

4-Remix-is the right to combine the original or modified content with some other material, OER in order to create something new.

5-Redistribute -is the right to give a copy of the original, revised or remixed material to other colleagues, students or friends.

So I happily realised that I too could find these OERs and reuse them. Generally I will also need to revise them and even remix the material in order to adapt it to my students’ needs. Some materials are too simple while others too broad.  After that I could also redistribute my new material with my colleagues, students, friends so they can take advantage of my work. However, I would also like to be properly attributed when my colleagues and friends redistribute my material. I might even have some requirements: for example, the people using my material can proceed according to the 5Rs but I don’t want them to get commercial profit! 

Although the open licences are open they might include certain requirements that makes the content less open in practice. For example, Wikipedia, with a very good will, attributes a CC BY SA licence to all the derivative content while MIT (see below) requires a CC BY NC SA licence (SA stands for share-alike and NC for non-commercial). Additionally the open content publishers can make choices that limit the engagement in the 5Rs, for example, by making the published content difficult to remix using free tools, difficult to download from the open content site, when advanced technical skills are needed to remix the content, or when the content simply is not there anymore.

Finding OERs can be a little bit of a challenge: is the content right? Can I trust it? Therefore it is good to know a few curated sites, for example, if I am a teacher I will trust other teacher/educator communities that join efforts in order to create hubs OERs hubs. Here are some of them

The wikiEducator is a community of educators who believe the educational resources should be shared and be free. Moreover, OER commons is a public digital library of OERs and also OER world map is an interesting site to visualise the ongoing efforts. Another site that you might want to visit in your ONL hunting is Merlot  and a huge collection of OERs put together thanks to the tiny earth initiative is also worth visiting! Here you can also add and collaborate! I particularly found it super useful during the past locked down when we had to launch all the labs online in no time. 

Even Though I might be very happy with the existence of OERs, because they are free,  save my money, time and are accessible! I might also consider that OERs

  • Need to be found 
  • Need to be customised for particular situation/students
  • Need to be critically reviewed
  • Need to be easily accessible and user-friendly to the students (including to students with disabilities or functional variations)
  • Need to be translated from a foreign language

So therefore I wanted to write this blog to help you save a little bit of your time. Here you can find  some useful examples of OERs their Links follow below

Courses 

mOOCs (micro online open courses) OERu
Coursera (watch out! Not always free!)

Lectures

MIT

Khan Academy (One of my favourites!)

For creation of lectures

Mini lectures that can be adapted to your course

Books

Openstax 

Repository of free textbooks at University of British Columbia

Slideshares

Laboratories, demonstrations, lab manuals

Virtual Labs 

Jove videojournal/lab manuals

Anatomy playlist 

Open access journals

publish

Ready-made quizes (you can also check kahoot)

Quizes 

 Images, animated images 

Pixabay

Animated images for education 

Openclipart 

Audio and videorecording

Music 

And many many more.  Isn’t it amazing? So, if you happens to know some good OERs please, comment below so we can start sharing!

Hope you enjoy my blogpost/Gizeh

Pictures: #1 “Open Educational Resources” taken from Wikimedia CC BY Jonathasmello
Picture # 2 “Not found” taken from Pixabay Image by Draguth Leon

Värt att veta vid skapande av digitalt undervisningsmaterial

Bild med text Upphovsrätt, GDPR, tillgänglighet

Det här blogginlägget är tänkt att ge några råd vid skapandet av digitalt undervisningsmaterial som främst handlar om rörlig bild (video). Det kan gälla inspelning i videoverktyget Zoom, i ett klassrum med eller utan publik eller ljudspår till en presentation som distribueras i filmformat i LISAM eller på YouTube.

Det finns tre lagområden som är bra att ha grundläggande kunskap om för att kunna fatta beslut om hur du vill göra med just ditt undervisningsmaterial.

Det du behöver tänka på är det som rör upphovsrätt, personuppgifter (GDPR) och tillgänglighet. Och det som är spännande med juridik är att en lag kan säga en sak, medan en annan säger något annat, och då behöver dessa lagar analyseras, värderas och i riktigt komplexa frågor prövas i domstol för att det ska gå att ge svar.

Tillgänglighet – olika modaliteter

Att erbjuda en inspelad läraktivitet ger studenter en möjlighet att gå tillbaka, repetera, pausa och bearbeta ett material även efter lärtillfället. Det tillgängliggör en aktivitet för fler och det kan vara en pedagogisk vinst i det.
Men – här behöver vi stanna upp lite och fundera över tillgänglighet. Om läraktiviteten är av såpass stor vikt att det ligger till grund för examinerande moment behöver det finnas en tydlig beskrivning i text av filmens innehåll: manus, powerpoint inkl manus, läshänvisningar till artiklar eller böcker. Det är också viktigt att redan innan fundera över hur du i LISAM kommunicerar kring kontext och syfte för att materialet som publiceras blir begripligt. Förhoppningsvis ska det framöver också finnas bättre möjligheter till textning, men där vet jag inte ännu hur detta ska lösas.

Upphovsrätt – (…psst, lär dig om Creative Commons!)

– Upphovsrätt då? Vi har ju en låst lärplattform och där ska det väl gå att publicera material i enlighet med avtalet vi har med BONUS Copyright Access?

Svaret: Där spelar det roll vilken typ av medier du har med i din inspelning.

Om du spelar in en läraktivitet där upphovsrättsskyddat material görs synligt finns det en grundprincip att tänka på: texter, noter och bilder får du använda och göra synliga så länge det sker inom LISAM.

Ljud, musik och filmer får du inte visa/spela upp utan separat avtal och då är det följaktligen inte lämpligt att spela in den här typen av material för vidare spridning, även fast det är en låst lärplattform.

Länka till material på t ex YouTube, SVT, UR, TED talks – ja!
Ladda ner, ladda upp musik/videos i LISAM för distribution i en kurs – nej!

Det jag dock brukar slå ett slag för här är att lära sig att använda material med Creative commons-licens. Nätet är fullt av kreativa människor som gärna delar med sig av bild, ljud, video och musik. Använd det!

GDPR – personuppgifter på nätet

Och slutligen – GDPR (The General Data Protection Regulation) är den lag som ska skydda våra personuppgifter från att spridas på nätet. När det gäller inspelning av läraktiviteter i vår kontext är det bra att känna till att till personuppgift räknas: röst, bild, namn, men också om bilden avslöjar ett medicinskt tillstånd såsom hörapparat, glasögon eller rullstol. Det allra bästa är såklart att inte spela in deltagarna överhuvudtaget, utan bara fokusera på den som är lärare. Men om det är viktigt att spela in helheten behöver du informera deltagarna innan och ge dem en möjlighet att säga nej till att just de finns med i inspelningen. Då är det ditt ansvar att se till att hen klipps bort innan inspelningen distribueras.
Det är också bra att tänka på att ett tillstånd av den här typen också går att återta. Vill en deltagare bli bortklippt i efterhand har hen rätt att kräva det. Ett sätt att hantera detta är att redan från början sätta ett bäst-före-datum på materialet – för troligen är det ändå inte särskilt relevant att fortsätta distribuera ett interaktivt lärmoment i en annan kohort. Bättre då att radera (gallra) det som ej längre är användbart.

Känns något oklart?

Ta gärna kontakt med våra pedagogiska utvecklare (didacticum@liu.se) – vi diskuterar gärna hur du ska tänka kring dessa frågor. Vill du fördjupa de juridiska frågorna har vi även en eminent juristenhet att bolla frågor med. För i den här kraftiga förenklingen av juridiken som rör vårt arbete har jag inte ens närmat mig förvaltningslagen, offentlighetsprincipen och arkivlagen.

Och tänk på – tillgänglighet gynnar alla! Det lönar sig att tänka efter före.

Undervisa som en brädspelsexpert

Som jag ser det är pedagogik inte bara något som existerar i skolor och på universitet, utan något som är relevant i alla möjliga situationer. Som pedagog behöver man ju vara bra på att kommunicera, väcka intresse, skapa förtroende, leda en grupp och mycket mer. Allt det finns ju även på gympapasset med Friskis & Svettis, på guidade turen på museet och på rutinundersökningen hos tandläkaren. Jag brukar försöka notera vilka strategier man använder för att få mig att göra rätt rörelse till musiken, bli intresserad av stormaktstiden eller förstå vikten av att använda tandtråd varje dag.

Därför blev jag genast nyfiken när jag hittade en video på Youtube med titeln How To Teach Board Games Like a Pro. I videon ger spelexperten Quinn på ett humoristiskt sätt sina bästa tips för att anordna en spelkväll med vänner som (ännu) inte är lika intresserade av brädspel som en själv. Den är inte bara underhållande utan också intressant för en pedagog – oavsett om ens expertis ligger inom brädspel eller något annat.

 

För att sammanfatta tipsen (som jag väljer att tolka dem):

Tip 1: Know the rules! Like, really
Ha koll på det du ska undervisa om. Inte bara just det du har planerat att gå igenom utan också så pass mycket att du är beredd att svara på relaterade frågor och hantera oväntade situationer. Om du är ordentligt påläst så ökar ditt självförtroende och det får deltagarna att slappna av.

Tip 2: Let people fiddle! It´s a toy, not a lecture
Engagera deltagarna genom att låta dem interagera med något de kan “ta på”. Det kan vara allt från att få använda ett redskap till att gruppvis sortera lappar med påståenden.

Vid distansaktiviteter kan du ta hjälp av digitala verktyg som till exempel Socrative (låt deltagarna besvara quiz-frågor) eller Flinga (låt deltagarna skapa och flytta runt objekt på en digital whiteboard).

Tip 3: Before teaching: “Who, how, and why?”
Var medveten om vilka som deltar och vad som motiverar dem. Berätta vad de har att vinna på att lyssna på det du har att säga.

Tip 4: It’s a performance. Consider rehearsing!
Sätt upp en struktur för det du ska presentera. Vad ska du ta upp och i vilken ordning? Även om du är van vid att undervisa så kan du behöva repetera genom att till exempel presentera inför en vän eller kollega.

Tip 5: Always use your friends in examples!
Inkludera deltagarna i ditt berättande genom att använda dem som exempel i dina scenarion. Historien blir mer levande för deltagarna om de själva får vara med i den. (Men undvik såklart att ge dem alltför osmickrande karaktärsdrag).

Tip 6: Make sure you encourage questions
Uppmuntra deltagarna att ställa frågor och svara alltid med ett gott bemötande när du får dem.

Tip 7: Employ a flight attendant
Om mer än en person ska hålla i en aktivitet; gör en tydlig rollfördelning. Om en person är huvudansvarig för att presentera så kan den andra personen assistera, genom att till exempel demonstrera praktiska moment. Om assistenten tycker att den huvudansvariga har missat något i sin presentation så kan denne lyfta det genom att ställa en fråga.

Tip 8: Careful how you play the game, too!
Undervisning är inte till för att föreläsaren ska glänsa med sin ämneskunskap. Släpp fram deltagare som kan bidra med egna erfarenheter. Med stor sannolikhet kommer du också att få lära dig något nytt!

Tip 9: Take the lead on asking if a dummy round is necessary
Ge deltagarna chansen att testa sina färdigheter i en trygg miljö innan det är skarpt läge.

Tip 10: The secret superpower of little games
Gå igenom grunderna först. Du kan behöva förklara begrepp som deltagare inte är bekanta med. Det är först när deltagarna har byggstenarna som de kan se helheten.

Tip 11: A hat tip to tip top workmanship
Betrakta hur andra personer gör när de undervisar. Det behöver som sagt inte bara vara andra lärare på universitetet utan kan lika gärna vara museiguiden eller gympaledaren.

 

/ Stina

Från chockdigitalisering till hybridläge

I begynnelsen var det chockdigitalisering. Den generella digitala kompetensen bland medarbetare vid LiU höjdes. Men vad hände sen?

Crossroads CC BY SA Carsten Tolkmit, Flickr

Likt otåliga barn vid en långresa är det lätt att tänka: Är vi framme snart? Vad kommer efter? Vad kommer vara det nya normala? Och det hybridläge som pågår just nu är inte det läge jag ser som en normalitet. Vi har inte kommit i mål än och framförallt har det inte funnits tid till reflektion och analys från dem som gör ett hästjobb för att skapa någon typ av struktur och rimlig terminsstart för alla dem som fått en utbildningsplats vid LiU och för dem som tillhör tidigare årskullar av studenter.

Det sades tidigt från Tegnell och co att det är bra att se utvecklingen i samhället just nu som ett maratonlopp. Det är något som kommer vara med oss länge till och just därför behöver vi arbeta så det är möjligt att hålla hela vägen också. Målet hägrar: slutet och förhoppningen om andrum och reflektion.

Risken som jag ser med ett alltför odefinierat hybridläge är att det kan förknippas med totalt gränslös syn på vad både studenter och undervisande personal förväntas mäkta med. Det blir för många “tänk om” att ta hänsyn till i sin kurs.

Tänk om 10 studenter har symtom och vill följa undervisningen hemma, 5 är riskgrupp och 10 är på plats på campus – ska jag ändå planera för campusträff eller ska det både gå att ta del av aktiviteten online och på plats, samtidigt? Och hur snabbt kan en ställa om från den ena typen av planering till den andra?
Tänk om en aktivitet på plats följs direkt av en online – då hinner väldigt få studenter åka hem och få igång den enhet som krävs för att få del av aktiviteten fullt ut? Om vi nu ska försöka förebygga trängsel är detta en logistisk komplikation.

Det som slår mig i det här osäkra läget är att det fortfarande finns ett antingen/eller-tänk där analogt ställs mot digitalt. Att vara på plats på campus har högre status än det som sker online. En föreläsning i en sal på campus är mer “på riktigt” än den online – istället för att se att helt plötsligt är det en annan typ av studenter som interagerar med föreläsaren. Vad händer när det ges möjlighet till både tal och chat-utrymme?

Min förhoppning är att den rätt kategoriska uppdelningen mest är ett uttryck för tidsbrist och att det någon gång ska finnas möjlighet till utvärdering och vidareutveckling. Jag tror att vi behöver investera i den typen av tid som till en början kanske innebär tid att testa, utveckla, pröva, misslyckas och pröva igen – tillsammans med kollegor. Den är svår att vaska fram, svår att definiera i ekonomiska kalkyler men kommer vara direkt avgörande för att vi ska kunna ta med oss vår nyvunna kunskapsbas på bred front inom digitalisering och skapa kurser där blandningen är så naturlig vad gäller digital och analog lärmiljö att det inte längre behövs ett e för att peka ut när något är av digital karaktär. E-lärande ska i framtiden vara just – lärande.

Håll ut och håll kontakten!

Det enda vi vet i det här läget, är väl att det inte går att veta hur det kommer bli framöver. Det är svårt att skapa långsiktighet i någonting vad gäller utbildningsdesign – lika väl som i livet i övrigt just nu.

Det finns signaler både från skolans och universitetens värld att det pågår mycket dubbeljobb inför hösten. Ska det planeras för en plan A, plan B och plan C? Vad är egentligen rimligt?

Det gäller att återigen backa från den ordinarie ambitionsnivå och köra på en medelväg som funkar i längden. Det går emot för många ambitiösa lärare och även studenter. Det är en extraordinär situation för oss alla och visst vore det toppen om det gick att hitta en enda medelväg som funkar för just alla. En mall att applicera som tar hand om både det praktiska, ekonomiska och det känslomässiga. Ett digitalt verktyg som löser allt.

Det jag funderar vidare över är något som Dr Orna Farrell (DCU) tog upp vid ett webinarium som hölls via EDEN European distance and e-learning network den 20 april och som även fångats upp via mina olika omvärldsbevakningsinsatser. Det jag tyckte var lärorikt med Ornas inspel var det tydliga studentperspektivet, och det som beskrivs som lifeload. Allt det där övriga i livet som påverkar, utöver den “workload” vi har via arbete/studier.

  • Utgå från att grundförutsättningarna vad gäller it-infrastruktur är rätt låga. Särskilt för LiU med studenter som antagits till ett campusbaserat universitet är det svårt att helt plötsligt ställa krav på kamera, headset, laptop och bra med bandbredd för att kunna ta del av live-aktiviteter. Basera inte hela din design på live-video med många deltagare. (Ta gärna del av Videoconferencing alternatives – how low band-width teaching will save us all)
  • Tänk också flexibelt – det är bra med fasta tider för vissa aktiviteter, det erbjuder struktur och ramar som kan vara extra viktigt att arbeta in ännu mer när du inte träffar studenter/lärare lika ofta. Men var lite mer flexibel med att en fast tid för många på samma gång kan ge strul (se ovan). I och med detta blir det också extra viktigt att inte bara överföra ett 8-17-schema rakt av. Flexibilitet kräver utrymme tidsmässigt.
  • Asynkrona aktiviteter, dvs allt det där som går att göra utan att alla behöver göra det exakt samma tid och på samma plats. Skapa diskussioner i en tråd på Teams, använd samarbetsytor i LISAM, utforska möjligheter med wikis, inspelat material, quiz, övningsuppgifter online. Med ett tydligt ramverk och instruktion kan det skapa mer interaktion och samhörighet än vid ett större, live-tillfälle.

Sen är det förstås olika förutsättningar beroende på studentgruppens sammansättning, studievana, kursens innehåll, examinationsformer och vilken kultur som råder inom ämnet och institutionen – men jag tror att det kan vara värdefullt att ha med åtminstone tankarna om: låg bandbredd/teknikförutsättningar, flexibelt och asynkront och håll kontakten med varandra. Hör av er till studenterna med jämna mellanrum – även om det inte finns ny information att ge, betyder det mycket att skapa social närvaro. Det kan stärka både motivation och gruppkänslan.

Lyssna gärna på Alastair Creelman som pratar om Social närvaro, och ta gärna del av Skolverkets webbutbildning om Fjärrundervisning – en användbar kunskapsinjektion även för högskolepedagoger.

Ha en fin Virtualborg!