Det enda vi vet i det här läget, är väl att det inte går att veta hur det kommer bli framöver. Det är svårt att skapa långsiktighet i någonting vad gäller utbildningsdesign – lika väl som i livet i övrigt just nu.
Det finns signaler både från skolans och universitetens värld att det pågår mycket dubbeljobb inför hösten. Ska det planeras för en plan A, plan B och plan C? Vad är egentligen rimligt?
Det gäller att återigen backa från den ordinarie ambitionsnivå och köra på en medelväg som funkar i längden. Det går emot för många ambitiösa lärare och även studenter. Det är en extraordinär situation för oss alla och visst vore det toppen om det gick att hitta en enda medelväg som funkar för just alla. En mall att applicera som tar hand om både det praktiska, ekonomiska och det känslomässiga. Ett digitalt verktyg som löser allt.
Det jag funderar vidare över är något som Dr Orna Farrell (DCU) tog upp vid ett webinarium som hölls via EDEN European distance and e-learning network den 20 april och som även fångats upp via mina olika omvärldsbevakningsinsatser. Det jag tyckte var lärorikt med Ornas inspel var det tydliga studentperspektivet, och det som beskrivs som lifeload. Allt det där övriga i livet som påverkar, utöver den “workload” vi har via arbete/studier.
- Utgå från att grundförutsättningarna vad gäller it-infrastruktur är rätt låga. Särskilt för LiU med studenter som antagits till ett campusbaserat universitet är det svårt att helt plötsligt ställa krav på kamera, headset, laptop och bra med bandbredd för att kunna ta del av live-aktiviteter. Basera inte hela din design på live-video med många deltagare. (Ta gärna del av Videoconferencing alternatives – how low band-width teaching will save us all)
- Tänk också flexibelt – det är bra med fasta tider för vissa aktiviteter, det erbjuder struktur och ramar som kan vara extra viktigt att arbeta in ännu mer när du inte träffar studenter/lärare lika ofta. Men var lite mer flexibel med att en fast tid för många på samma gång kan ge strul (se ovan). I och med detta blir det också extra viktigt att inte bara överföra ett 8-17-schema rakt av. Flexibilitet kräver utrymme tidsmässigt.
- Asynkrona aktiviteter, dvs allt det där som går att göra utan att alla behöver göra det exakt samma tid och på samma plats. Skapa diskussioner i en tråd på Teams, använd samarbetsytor i LISAM, utforska möjligheter med wikis, inspelat material, quiz, övningsuppgifter online. Med ett tydligt ramverk och instruktion kan det skapa mer interaktion och samhörighet än vid ett större, live-tillfälle.
Sen är det förstås olika förutsättningar beroende på studentgruppens sammansättning, studievana, kursens innehåll, examinationsformer och vilken kultur som råder inom ämnet och institutionen – men jag tror att det kan vara värdefullt att ha med åtminstone tankarna om: låg bandbredd/teknikförutsättningar, flexibelt och asynkront och håll kontakten med varandra. Hör av er till studenterna med jämna mellanrum – även om det inte finns ny information att ge, betyder det mycket att skapa social närvaro. Det kan stärka både motivation och gruppkänslan.
Lyssna gärna på Alastair Creelman som pratar om Social närvaro, och ta gärna del av Skolverkets webbutbildning om Fjärrundervisning – en användbar kunskapsinjektion även för högskolepedagoger.
Ha en fin Virtualborg!