Examinationer i distansläge

När jag från början tänkte skriva det här inlägget så skulle det handla om möjligheterna med digital salsexamination. Men så ställdes världen på ände och nu sitter vi i distansläge och försöker navigera en ny tillvaro. I den nya tillvaron är inte längre salsexaminationen i fokus, eller alls relevant. All examination utan dispens ska bedrivas på distans, och det här betyder en stor transformation av examinationen som koncept i många fall.

Covid-19 har tvingat oss till stora omställningar både privat och i arbetslivet. Nyheter når oss dagligen om länder med utegångsförbud, med städer i karantän och om fler och fler dödsfall. Det är skrämmande, och ovant, och vi kan inte kontrollera händelseförloppet eller de omställningar som plötsligt är nödvändiga. De flesta känner sig lugnade av att ha kontroll, och söker därför den möjligheten i så många aspekter de kan.

Från flera håll hör vi nu önskemål om att kunna övervaka studenter som skriver hemtenta. Dels för att kontrollera att studenterna bara använder den kunskap som de har inlagrad i sitt eget huvud, såsom en salstenta hade sett ut, dels för att garantera att det är rätt person som skriver tentan. Förslagen på lösningar har varit många, såsom att använda Bank-ID eller andra signeringslösningar eller ha studenterna i ett Zoomrum när de skriver så att läraren ser att de jobbar.

Det finns dock många problem med de här tankarna kring att kontrollera examinationen. Det huvudsakliga problemet är att det invaggar dig som examinator i falsk trygghet. Kan du på de två bilderna nedan avgöra på vilken av dem jag sitter och skriver på tangentbordet, och på vilken jag har tagit fram min mobil och kollar upp ett svar?

Kort sagt är det generellt ganska lätt att kringgå övervakningen som student. Mitt exempel kräver ingen teknisk kompetens att tala om.

Vi kan gå ett steg längre och be studenterna att sätta upp en extra kamera som filmar både dem och deras arbetsyta. Då ökas komplexiteten väldigt mycket för både övervakare och för studenterna. Det blir också svårare för övervakaren att hålla koll på flera videoströmmar. Belastningen på nätet blir högre, och fler studenter kan få problem med uppkopplingen. Somliga universitet har valt att underkänna studenter som lämnar videorummet under tentan. I mina ögon betyder det att vi inte bara examinerar studenternas kunskaper utan också deras uppkoppling.

Eftersom vi är ett campusuniversitet till största del, så måste vi ta hänsyn till det när vi överväger olika moment i distansläge. Många studenter är vana vid att ha bra uppkoppling på campus och använder därför bara mobilens surfpott hemma. En del studenter har åkt hem-hem, vilket kan vara ett annat land med andra begränsningar, eller bara ute på landet. Det är stor skillnad på att söka till en distanskurs med onlinemoment, och att plötsligt hamna i distansläge på en campuskurs i nivå av förberedelse och förutsättningar. Till exempel Högskolan Dalarna använder videoövervakning av studenter på distanskurser, men där är studenterna införstådda i detta redan när de söker sin utbildning. Vi har en helt annan situation, på både student- och bemanningssidan. Våra tentamensvakter är vana vid tentamen i sal och har ingen utbildning för att hantera distansmoment.

Tänk också på att studenterna har samma distraktioner som du just nu. De har tvingats till en snabb omställning till distansläge, utan förvarning eller träning. De kan ha äldre eller sjuka släktingar eller vänner som de är oroliga för, och de påverkas precis som du av den sociala distansieringen. Det är svårt nog för dem att ställa om till en ny sorts examination, och det kommer att kraftigt försvåra deras situation att också begära att de ska koppla upp Zoom, ladda ner programvaror och scanna sina rum.

Vad ska vi göra istället?

När studenterna inte är i en examinationssituation så uppskattar vi när studenter hjälper varandra, använder kursböcker och anteckningar, samt söker på internet för att hitta lösningar på problem. Då kallar vi det kollaborativt lärande och ser det som ett utmärkt sätt att tillgodogöra sig kunskap. Om vi kan ta med oss den tanken in i examinationen så kanske fler dörrar kommer att öppna sig för hur vi kan arbeta med examination och bedömning. En gemensam nämnare är dock att det kräver viss tid att ställa om examinationen och de former av examination vi har att tillgå under ett distansläge kan kräva mer tid för rättning.

Det finns examinationer som är ganska lätta att ställa om till distansläge. Ganska många examinationer är av reflekterade essäkaraktär, där tillgång till faktaböcker eller kurskamrater inte är ett problem. Dessa kan ges som hemtentamen utan stora åtgärder, och kan använda Inlämningar i Lisam för att också få Urkundsgranskning på svaren.

Många examinationer är en blandning av reflekterande essä och kunskapskontroll av faktakunskaper. En idé kan vara att dela upp den här typen av examination och, som ovan, lämna ut essädelen som en hemtenta. Kunskapskontrollen av faktakunskaper kanske kan omvandlas till en kunskapsträning? Du kan till exempel sätta upp ett quiz i Lisam som studenterna måste svara alla rätt på ett visst antal gånger innan de får godkänt, med slumpmässig ordning på frågor och svar som självrättas. Studenterna kan kolla upp svaren varje gång, men upprepningen i sig driver inlärningen av kunskaperna och kräver väldigt liten ansträngning från dig gällande rättning.

Somliga examinationer är tänkta att testa studenters färdigheter. Färdigheten kan vara att skriva programkod, att skapa ett textilt konstverk eller att leda en lektion i NO. Här kan det krävas en hel del uppfinningsrikedom för att översätta det till ett digitalt format, men några förslag som vi kan ge är:

• Låt studenterna spela in en instruktionsfilm där de förklarar hur de har skapat kod för ett visst program.
• Låt studenterna dokumentera processen att ta fram det textila hantverket och sammanställa till en berättelse.
• Låt studenterna arbeta med distansverktyg som Zoom och Teams för att hålla sin lektion, kanske för kurskamrater. Det är också ett sätt att förbereda studenterna för att all undervisning inte sker fysiskt i ett klassrum.