Inspelningsrummen – bilder från Valla och Norrköping

Inspelningsrum Kopparhammaren 7, Norrköping
Inspelningsrum Kopparhammaren 7, Norrköping

 

Inspelningsrum Studenthuset, Valla
Inspelningsrum Studenthuset, Valla

Rummen börjar bli klara – här kan du som anställd jobba med ljudinspelning. I datorerna finns programmet Camtasia som funkar fint tillsammans med PowerPoint, och ger utökade möjligheter till redigering och att jobba med olika visuella uttryck. Det vi IKT-pedagoger jobbar med nu är också att ta fram pedagogiskt material – hur kan en tänka för att skapa den här typen av material?

P.S Kudos till Universitetsbiblioteket som kunde fixa fram ordentligt med böcker som genast gjorde rummet i Studenthuset mysigare och mer ljuddämpat. D.S

Playing games for a circular economy

I had the opportunity to organize a game seminar for international master students in business administration to set focus on critical materials and the transformation to a circular economy. The game we played is called “In the loop”. In the game, teams of players take on the role of manufacturing companies, producing such things as e.g. mobile phones, electric toothbrushes and wind power plants – i.e. commonplace products in today’s society, some of which might also be important in transforming the energy sector to a become free from fossil fuels. However, as the players will soon realize, this is no easy undertaking since many of the products incorporate critical materials, the supply of which is not endless. Adding to that, events which might affect the business takes place on a more or less regular basis, e.g. the government might decide to subsidize companies which produce fossil free energy. Companies respond to the finiteness of resources and the events by adjusting their actions and strategies. Hence, in quite a few respects, the game constitutes a good model of reality. You can learn more about the game and try it out here.

One of the students, in her reflection upon the game seminar, wrote: “At the seminar, we got in touch with concepts related to critical materials, such as definitions, utility, rarity, in which countries some of the most valuable materials are found and what are the social, political and environmental implications about extracting, transforming and producing these materials. In addition, we learnt about ways to avoid resource waste and how to develop circular economy into a more sustainable society using cooperation between different actors and chains. In the end, the most potent message was about responsibility. For us as citizens, as strategists, as users, as decision-makers and finally, as humans. There is no way back, but there is choice. Responsible choices for our blue planet and future generations”. Another student commented: “The main conclusion about the game-seminar is the urgency that is needed to change consumer behavior and [the way in which we] manufacture products. It is also relevant to consider the policies that governments around the world need to do to protect the natural resources and guarantee a decent life quality for all beings on earth. The circular economy and other solutions need to be followed by all organizations especially considering the process of product design, use and reuse to stop overusing the natural resources”.

From comments like the ones above, it follows that students have not only learnt important lessons but also felt engaged when playing the game. The importance of engagement is also emphasized in learning for sustainable development. E.g. Vare and Scott (2007) has shown that knowledge about sustainability problems is not enough for taking action to solve them. Instead, a pluralist and critical education where different values and perspectives are made explicit and hence debated, and where students are engaged in active learning, is needed. Game seminars offer such active engagement. Moreover, in the debriefing session which followed the game seminar, international students with own experiences of living in countries where for example conflict minerals are extracted or where child labor is extensively used, added value to the discussion on the importance of transforming the economy into a more sustainable one.

 

Cecilia Enberg,

Universitetslektor IBL & pedagogisk utvecklare vid Didacticum

Varför bloggar jag egentligen?

Det började nog egentligen med det här:

ICQ
ICQ (chatklient)

Innan kl 18 på vardagar kostade internetuppkoppling 5:50:-/minut så det gällde att invänta rätt klockslag för att kunna chatta med andra människor. I samma veva (sent 90-tal) skaffade jag min första e-postadress och skapade en hemsida med stor hjälp av Annica Tigers HTML-guide. Det kändes som ett naturligt steg från en uppväxt präglad av skrivande, ritande och vilja att uttrycka mig. Min familj var också väldigt tidiga med PC och dataspel.

De första hemsidorna som skapats av privatpersoner kunde handla om lite allt möjligt, men rätt snart blev det nischen Dagbok på nätet som jag kom att anamma. Och denna nisch blev en slags gemenskap där många lärde känna varandra med hjälp av chatklienten ICQ, men också genom möten IRL.

I samma veva började jag även fundera över det här med upphovsrätt på bilder, det florerade skräckexempel som lett till böter om du snodde någon annans bild och publicerade det på din hemsida – så jag helgarderade mig när jag skapade hemsidan om Kristina från Duvemåla. Lösningen blev att fotografera så mycket det bara gick på egen hand, framkalla och scanna in papperskopiorna. Det blev som ett slags fanzin – fast online.

Kristina från Duvemåla – an un-official fanpage in English

Internet var (och är) något fantastiskt för en nörd som jag! Jag hittade snabbt ett socialt sammanhang både i relation till mitt skrivande och intresse för Vilhelm Moberg, Kristina från Duvemåla och ABBA. Efter ett tag började jag känna att det var lite väl publikt att skriva i eget namn. Hemsidan med dagbok var en rätt öppenhjärtig kanal, som efter ett tag blev allt mer nischad mot mina intressen. I början av 00-talet slapp jag äntligen det rätt manuella och långtråkiga kodandet av hemsidan, då dök bloggverktyg som t ex Movable Type, Blogger och WordPress upp. Det gjorde det lättare att skapa tydliga kategorier och etiketter för inläggens innehåll. Nu kunde en fokusera mer på att skapa innehåll och form och det uppskattade jag väldigt mycket.

 

 

Hemsida blev blogg

Att ha en närvaro på internet har alltid gjort mig nyfiken på vad som är på gång inom sociala medier. På många sätt ser jag det som grunden till min nuvarande yrkesroll. Men jag har också haft perioder av prestationsångest och behov av att skriva för en väldigt begränsad skara människor. I och med forum såsom Helgon och Lunarstorm var det enkelt att använda ett alias och ändå kunna interagera med andra, men det jag alltid återkommit till även i nyare kanaler är att kommunicera som Sakletaren. Det namnet har fått följa med mig på Twitter och även Instagram. Det blev ett slags personligt, men sällan privat alias som hänger med än.

Presentation till min dagbok på nätet 2001
Första bloggen med bloggverktyg – 2003
Nischad blogg – inrikting loppis, second hand, 2013

 

Men blogg då – är inte det hopplöst ute? Borde vi inte alla lära oss TikTok eller Instagram? Ska vi ha en YouTube-kanal?

Det jag tycker är styrkan med bloggen som verktyg för kommunikation är att det ger oss alla en etablerad kanal med ett verktyg som många känner igen på nätet idag. Det ger oss möjlighet att arbeta med text, bild och video för att berätta berättelsen om Didacticum från olika håll och vinklar. Ibland kanske det är genom en akademiskt genomarbetad artikel, ibland med en bild från en konferens vid varit på, ibland kanske ett debattinlägg. Det ska vara en blandning, det ska vara lite mer informellt än vad en del av oss kanske är van vid. Ett blogginlägg är lätt att dela, både i egna nätverk eller via vår hemsida. Det jag önskar framöver är lite andra röster här, för även om jag gärna fortsätter att skriva, illustrera och kommentera digitalisering och högskolepedagogik, så blir det lätt lite ensidigt.

3 korta tips:

  • Hellre korta inlägg ofta, än ett långt oerhört sällan.
  • Länka gärna till saker du tar upp i blogginlägget, istället för att skapa en referenslista i slutet.
  • Förtydliga vad inlägget handlar om genom att placera det i rätt kategori och ange sk tags.

Lycka till!

Inspelningsrum vid LiU

När kontorsmiljön inte längre funkar för ljudinspelning – nya resurser på gång! 

Just nu samarbetar IT och Didacticum för att skapa inspelningsrum för undervisande personal vid LiU. Fokus är ljudinspelning, t ex till din powerpoint-presentation. Det kommer finnas ett rum på Valla (Studenthuset), två i Norrköping och ett på US. Tekniken på plats är av typen USB-mikrofon, hörlurare, dator (med relevanta program) och skärm. Miljön är inredd med ljuddämpande material och bokning kommer ske via TimeEdit.

Tanken är att vi inviger dessa rum efter nyår!