Alla dessa akronymer…

…som kom och gick.

I början av min tid som universitetsanställd skämtade jag lite om att en borde starta ett twitter-konto som bara samlade på och distribuerade ut alla dessa akronymer som dyker upp i universitetsvärlden. Minsta lilla gruppering eller projekt måste absolut få en ny och helst fyndig – men helst inte stötande akronym.

Inom det högskolepedagogiska området har vi t ex taxonomin vid namn SOLO (Structure of the Observed Learning Outcome) – men också tre akronymer som jag själv fått anledning att utforska och som är användbara inom pedagogisk utveckling – oavsett om lärmiljön är på campus, online eller i det egna hemmet.

CoI – Community of inquiry (Garrison, Cleveland-Innes & Vaughan, Athabasca University)

Att förstå den första akronymen kräver en kort introduktion av begreppet kollaborativt lärande. Idén är att individen lär sig av sin omgivning, i samarbete, interaktion, relation med andra. Det skapar mening och sammanhang för den som ska lära sig något. (Vygotskij, Piaget). Med detta i åtanke har tre forskare vid Athabasca University tagit fram en modell för den process som ska kunna möjliggöra ett kollaborativt lärande som ger motivation, mening och fördjupade kunskaper inom det område som står i fokus för läraktiviteten.

Modellen sätter tre olika typer av närvaro i relation till det kollaborativa lärandet, och som även påverkas av aspekter såsom kommunikation, kontext, utförande och det ramverk som en specifik disciplin sätter.

3 typer av närvaro i CoI-modellen:

  1. Social närvaro
  2. Lärande/undervisningens närvaro
  3. Kognitiv närvaro

Modellen är primärt framtagen som ett stöd för utveckling av utbildning online – men tänket är användbart i egentligen alla typer av läraktiviteter som har ett kollaborativt fokus.

Lär dig mer om CoI-modellen vid vårt webinar med dr Marti Cleveland-Innes vid ett webinar 11 maj kl 16:00-17:00 som Didacticum arrangerar. Välkommen!

The CoI-modell
The Community of Inquiry (CoI) Källa: http://www.thecommunityofinquiry.org/coi

I nästa blogginlägg kommer jag presentera akronym 2: UDL.

Hur ska jag aktivera mina studenter online?

En naturlig fråga efter alltmer undervisning online är den som är rätt vanlig även i den fysiska lärmiljön: Hänger ni med? Den är nära besläktad med lärarens undran om det vi står och berättar och förklarar överhuvudtaget har landat som det är tänkt ute bland deltagarna/studenterna: Har ni några frågor? 

Osäkerheten som läraren då kan uppleva blir såklart ännu större när det snabbt blir en rådande kultur att alltid närvara med avstängda kameror i möten online. Har du tur kanske några använder chatten för kommentarer eller så har deltagarna/studenterna en egen back-channel som du som lärare inte känner till.  

Jag tror att vi alla behöver fundera över vad som måhända sker där bakom den svarta rutan och att inte döma för hårt. Varför blir det så lätt en radda svarta rutor i ditt videomöte?

En del sitter kanske i ett trapphus för att få studiero på snålt tilltagen boendeyta, en del går mest in i mötet och påbörjar en inspelning för att i bästa fall ta del av innehållet någon annan gång, en annan orkar inte vara mer delaktiga än detta minimum och en fjärde sitter med tre barn i samma bostad som också ska delta i undervisning online. 

Börjar vi med den analysen kanske det är lättare att förstå deltagarna/studenternas förutsättningar och motivationsgrunder för att ta del av det du vill förmedla. Och ta sen med dessa funderingar till den campusförlagda undervisningen – hur säkerställer jag att alla hänger med även på plats? Det finns en annan kontaktmöjlighet, men är alltid ivrigt nickande hos vissa den bästa lägesmätaren alla gånger?  Är det samma deltagare/studenter som är aktiva online vs på plats?

En del gillar att föreläsa, en del gillar att lyssna. En del föreläser för att de tror att de måste, en del lär sig ingenting av att bara lyssna. En del försöker hitta sätt att bygga in aktiverande moment i sina föreläsningar – men kan möta motstånd eftersom förväntan är någon annan. Att vara aktiv i sitt eget lärande är krävande, vilket gör frågan hur en ska få till detta oerhört komplex.

Men som en klok lärare sa i en diskussion för någon vecka sen:

“Mår inte studenterna bra är det väl klart att motivationen att interagera och vara aktiv sjunker drastiskt”

Och ja – då spelar det tyvärr inte så stor roll hur många quiz, gruppdiskussioner, wikis, utmaningar, bikupor eller projekt du bygger in för att stötta ett aktivt lärande. 

I mitt nästa inlägg kommer jag fånga upp denna något melankoliska avslutning med lite tankar om Community of Inquiry (CoI), lektionsplanering för distans och Universal design for learning (UDL) som förhoppningvis kan vara verktyg för vidare reflektioner och lösningar.