Nyligen var jag på en konferens om högre utbildning som bland annat diskuterade flexibelt lärande. Vi verkade alla vara överens om att det är ett ganska luddigt begrepp som kan betyda lite vad som helst. Det som medför flexibilitet för den ena parten kanske orsakar merarbete för den andra parten. Och hur långt är det egentligen värt att dra flexibiliteten? Men oavsett hur vi resonerar kring flexibelt lärande är det ändå för studenternas skull som vi gör det. Vi vill att fler studenter ska få tillgång till högre utbildning, en behjärtansvärd ambition som det ofta är svår att leva upp till.
En av talarna i diskussionen om flexibelt lärande gjorde ett tankeväckande inlägg. Med ungefär samma tonfall som den klassiska repliken från The Matrix sa han: “There is no student.” Studenten är en metafor som inte existerar, som inte har någon motsvarighet i den verkliga världen. Han menade att vi ofta bygger upp felaktiga och idealiserade bilder av Studenten, när vi snarare borde tala om enskilda människor och deras individuella livsresor. Alla som deltar i kursen är unika. Deras motivation för att delta skiljer sig åt och de slingriga vägar de följde innan de landade på just de här stolarna har sett drastiskt olika ut. Om vi verkligen vill anordna flexibelt lärande kan vi inte göra det genom att försöka räkna ut ett genomsnitt och designa kursen för att ta emot hundra sådana genomsnittliga studenter. Vi måste vara beredda på allt.
Det här är naturligtvis ett ideal som är omöjligt att leva upp till. Med stora studentgrupper och krympande anslag kan vi inte alltid ge studenterna den uppmärksamhet de är värda. Vi kan inte slå knut på oss själva. Men jag tycker ändå att det är ett ideal värt att sträva mot. Genom att ha grundinställningen att alla studenter är olika, och att det är helt okej, sätter vi en ton som förhoppningsvis slår igenom när vi skriver välkomstbrev, förbereder föreläsningar eller svarar på frågor. Och det här handlar förstås inte bara om de specialinsatser vi gör för att kunna bocka av att vi minsann uppfyller statsmakternas krav på att bry sig om breddad rekrytering, utan det ska självklart genomsyra all verksamhet.
