(- Eller varför skriver Anna ut självlysande enhörningshorn i 3D-skrivaren.)
När jag fyllde år senast köpte jag två presenter till mig själv. Fotriktiga skor och en låda fantasilego (olika bitar i alla möjliga färger och former). Jag har återvänt till barndomens legobyggande, mycket tack vare min 5-åring, men också tack vare spåret inom IKT-studions verksamhet som handlar om datalogiskt tänkande, makerkultur och det som även kallas för digital slöjd.
Det är en utmaning att ta sig in i och förstå IKT-området utifrån olika perspektiv. Att arbeta med detta är en enda lång kompetensutveckling och en drivkraft för egen del är att tänka in ett inkluderande perspektiv och även ett normkritiskt perspektiv. Det är betydligt lättare att arbeta med redan frälsta, men utmaningen ligger i att fundera ut hur det går att få fler att känna sig välkomna in i en värld som gärna omges av epitet som coolt och häftigt. Att hitta pedagogiska upplägg utöver det uppenbara (teknik, elektronik, mekanik) och beröringspunkter med andra ämnesområden är ett sätt att utvidga delaktigheten och därmed öka den digitala kompetensen hos fler.
Lego Mindstorms – en programmerbar robot
Ett av de områden vi omvärldsbevakar och förmedlar i vår undervisning är betydelsen av datalogiskt tänkande i fler ämnen än de först uppenbara. Som ett led i detta har vi skaffat en byggsats från Lego, närmare bestämt en Lego Mindstorms EV3. Denna robot har under en tid varit byggd som en rätt sympatisk Wall-E-liknande filur. Den är dock byggd i den typen av lego som jag aldrig kom att använda som barn, och vid en omvärldskoll i närmaste leksaksaffär insåg jag att det inte heller idag är ett lego som riktar sig till någon bredare målgrupp. Lego marknadsför tekniklego och även Lego Mindstorms EV3 enligt samma visuella princip: Svart, grått, vitt, rött.
När det ska efterlikna någon slags verklig förebild finns något fler färger. Kartongerna är dock svarta och även i valen av tillbehör till exempelvis Lego Mindstorms EV3 är det tydligt vad den här roboten ska byggas till för syften: det ingår vassa knivar, giftiga gaddar, slingrande ormar, fordon och eldsflammor och metall. Roboten på förpackningen skjuter bollar och du uppmanas att skapa och styra din robot (create and command). När roboten sen framförs har den i grundinställningarna en arg, militärisk mansröst.
Som varje medveten kommunikatör känner till bör en också följa samma grafiska profil i det material som följer med en produkt – så det mörka, hårda, svarta följer med även i den programvara och i den app som går att använda för att programmera denna robot.
Exkluderande design
Den här typen av exkluderande design gör mig till en motvallskäring. Jag vill inte reproducera en estetik som är direkt begränsande, det är svårt att se funktionerna och möjligheterna om en känner sig fast i ett bestämt format. För att förstå behöver jag demontera denna robot och utifrån detta lära mig vad som kan vara nyttan av den här typen av utbildningskit, för fler målgrupper än den Lego verkar vilja nå. Jag vill få in något helt annat, friare format, annan estetik – mer saga, färg, fantasi.
Så detta är grunden i det projekt som jag kallar #therainbowunicornrobotproject och i nästa inlägg tänkte jag beskriva lite mer om hur jag gjort för att lära mig mer om datalogiskt tänkande med hjälp av en Lego Mindstorms-robot, 3D-skrivare, garn och en hel hög med fantasilego.
