Min eufori i förra inlägget grumlades en smula när jag försökte att sköta mina vardagliga arbetsuppgifter från en Chromebook i ett par dagar. Det är egentligen inte Chromebooken i sig som sätter begränsningarna, utan hur arbetsflöden ser ut på universitetet. Till att börja med har en Chromebook inte egentligen någon e-postklient, vilket gör att man är beroende av att det finns en webbklient för ens e-postkonto. LiU använder Outlook Web App, men tyvärr är man hänvisad till lightversionen och där finns till exempel ingen funktion för att flagga mail. Flaggningen är mitt sätt att hitta i min inbox som gärna fylls på med uppåt 20-30 mail per dag, så avsaknaden av den möjligheten gör att det blir svårare att hitta bland mailen och jag försöker undvika att läsa mail på Chromebooken eftersom jag inte kan markera dem för uppföljning.
Förutom den extensiva mailkulturen på universitetet finns också en stark dokumentkultur. Eller, ska vi säga en stark Microsoftkultur? Det är nämligen generellt .doc(x) och .xls(x) och .ppt(x) som far fram och tillbaka mellan olika personer. Förväntningen finns att man ska kunna använda t ex “spåra ändringar” när man utökar dokumenten och utan Office-paketet på datorn blir det ganska klurigt. Jag kan förvisso ladda upp dokumenten till Google Drive och redigera dem där, men som alltid med konvertering från ett stängt format blir det alltid lite knas med formatering av dokumenten. Det blir också många fler steg att ladda ner, ladda upp, redigera, exportera. Till och med flexblanketten, för registrering av arbetstid, är i Microsofts format .xlsx.
I en ideal värld hade mail med dokumentbilagor ersatts med andra kommunikationssätt och mer molnbaserad dokumentlagring, och öppna format, men i dagsläget är det alltså svårt att lösa det dagliga arbetet enbart från en Chromebook.