Under det här året har vi alla fått vänja oss vid att i allt större utsträckning kommunicera med varandra på distans. Som för oss på LiU inneburit att ställa om tidigare campusförlagd undervisning till distans – dvs. ej platsbunden.
En ytterligare dimension av distansundervisning är huruvida ett moment ska genomföras synkront eller asynkront. Alltså; ska det vara tidsbundet eller inte? En föreläsning kan genomföras synkront via Zoom. Då måste läraren och studenterna samlas samma tid, med fördelen att de som deltar kan utbyta information i realtid; till exempel ställa frågor eller på annat sätt reagera på innehållet. En föreläsning kan också genomföras asynkront. Till exempel genom att läraren spelar in en film och publicerar på lärplattformen. Fördelen är att studenten kan ta del av materialet när helst det passar, men nackdelen är att interaktiviteten går förlorad.
Man kan gärna kombinera synkrona (tidsbundna) och asynkrona (icke tidsbundna) moment i undervisningen. Till exempel genom att “flippa” klassrummet, som innebär att studenter först får ta del av något material på egen hand och sedan möts i klassrummet (fysiskt eller virtuellt) för att tillsammans bearbeta det.
Photo by Icons8 Team on Unsplash