Under november kan det vara extra lätt att fastna i negativa tankar. Det blir mörkare och kallare ute. Klimatet, ekonomin och regeringen krisar. Och den där återgången till campus blev kanske inte så enkel som du trodde. Var finns motivationen att kämpa vidare när det känns tungt? När du tittar dig i spegeln och frågar Varför håller jag egentligen på med det här?, vilka positiva bilder kan du då frammana?
Några bilder som jag bär med mig är från tidigare möten med studenter, framför allt sådana tillfällen när det känns som att studenterna fått de där efterlängtade aha-upplevelserna, när polletten slutligen trillade ner eller den sista pusselbiten passades in så att motivet äntligen framträdde. Men det kan också handla om tillfällen när jag själv fått aha-upplevelser, när studenterna ställt frågor på ett sätt som jag aldrig tidigare stött på.
Det går upp ett ljus kan vi ibland säga om aha-upplevelserna, och särskilt i dessa tider känns det rätt passande. På sätt och vis är det väl tillfällena när ljuset tänds, hos våra studenter eller hos oss själva, som vi lever för? Det är sådana bilder vi behöver spara i minnet, mentalt rama in, för att kunna plocka fram och titta på under gråa höstdagar när jobbet inte känns lika meningsfullt som vanligt.
Så när du tänder adventsljusen, tänk då på alla andra ljus som du själv bidragit till att tända, hos studenter eller kollegor. Plocka fram och återupplev gamla aha-upplevelser, egna eller andras, och låt dem lysa upp vintermörkret.