Ibland när vi talar om lärande blir det lätt lite högtravande och abstrakt. Vi fokuserar mycket på vad som händer inne i studenternas huvud eller vad som händer mellan deltagarna i gruppen. Det är förstås viktigt, men lärande är inte bara kognitivt och socialt, det är också många gånger synnerligen konkret och handfast. Och även djupt intellektuella seminarier måste äga rum i en fysisk verklighet där stolarna ibland är hårda, där ventilationen ibland är sisådär och där decembersolen ibland lyser rakt in i ögonen.
Lärandemiljön är en ofta förbisedd faktor, men det är samtidigt ett växande forskningsfält. Lite förenklat kan man säga att lärandemiljön utgörs av den fysiska miljön, den digitala tekniken och den läraktivitet som läraren väljer att arrangera – och inte minst samverkan mellan alla dessa faktorer. Man kan också se lärandemiljön som relationen mellan rum och plats. Rummet är den fysiska byggnaden och platsen är det som uppstår när människor fyller rummet med mening.
Detta och mycket annat går att läsa i en rykande färsk forskningsöversikt Framtidens lärandemiljöer som de två högskolepedagogiska forskarna Marie Leijon och Åse Tieva tagit fram på uppdrag av Akademiska Hus.
Har du några funderingar kring hur framtidens lärmiljöer på LiU borde se ut? Hör av dig till oss på Didacticum!
