Högskolepedagogiskt centrum
Även i år bjuder vi på Didacticum på en julkalender. Följ oss här i bloggen där det i vanlig ordning kommer bli en salig blandning av tips och reflektioner som på olika sätt representerar den heterogena grupp som utgör ett högskolepedagogiskt centrum.
Välkomna!
Mats Olsson, adjunkt HMV/Didacticum delar här med sig av sina reflektioner kring att jobba med en nätbaserad handledarutbildning och hur utvecklingsprocessen sett ut från 2014 till idag.
Nätbaserad handledarutbildning har varit igång sedan 2014, då undertecknad fick i uppdrag att anordna en nätbaserad utbildning. Bakgrunden till uppdraget var att inom landstinget/regionen i Östergötland genomförts en handledarutbildning under flera år. Utbildningen drevs av kliniska adjunkter och var avsedd för handledare som handledde studenter från medellånga vårdutbildningar. Denna utbildning var platsförlagd och därav var det svårt att nå handledare från kommuner och andra landsting/regioner, där studenter från dåvarande Hälsouniversitetet genomförde verksamhetsförlagd utbildning (VFU).
Utbildningen har sen starten givits av både Medicinska fakulteten och Didacticum, men är sen VT2020 tillbaka hos Medicinska fakulteten. Utveckling har skett över tid både sett till teknik och utveckling av administrativa stödsystem. Utbildningen har också gått från att vara platsförlagd till en enbart asynkron distansutbildning.
Antagningsförfarandet formaliserades genom att antagning.se numera sköter anmälningsförfarandet. I och med att utbildningen överfördes till Medicinska fakulteten tillfördes två kursomgångar om vardera 40 deltagarplatser. Vilket medför att fem kursomgångar kan erbjudas, med sammanlagt 140 deltagarplatser. Medicinska fakulteten bistår med lärare, hittills verksamma kliniska adjunkter. All kommunikation med deltagare sker via kursrummet i LISAM (LiU:s LMS).
Formativ återkoppling
Läraren har som uppgift att via LISAM läsa och återkoppla reflektionsuppgifter och examinationsuppgift. Ett exempel på återkoppling kan vara att läraren skriver kort återkoppling såsom ”bra tänkt”, eller ”varför inte tänka så här osv”. Det blir en form av formativ återkoppling. Att reflektera kring sitt eget lärande, kunskapssyn är adekvat. Kursen har PBL (problembaserat lärande) som utgångspunkt. PBL har som syfte att hjälpa studenten att utvecklas och reflektera kring sitt handlande (Bate et al. 2014). Därför är det av vikt att handledaren själv arbetar med reflektion i sitt eget lärande. Genom att utbildningen bygger på deltagarens egen reflektion kring kunskap och lärande, så borde även återkoppling anammas mer i bedömning av studenter, som genomför verksamhetsförlagd utbildning. Dock finns litteratur, som skriver att återkoppling inte alltid visar avsedda effekter. Jönsson (2020) jämför muntlig resp skriftlig reflektion, som menar att muntlig återkoppling kan upplevas som mer personlig, kan avleda uppmärksamheten från en händelse. Däremot är skriftlig återkoppling mer effektivt. Det finns annan litteratur, som grundligt resonerar kring betydelsen av reflektion både muntligt och skriftligt (Cajvert 2020). Cajvert (2020) skriver att återkoppling i handledningssituationer i verksamhetsförlagd utbildning är en väsentligt för en adekvat för lärandeprocessen i utvecklingen till en yrkesprofession.
I framtiden planeras att utbildningen ska vara ett första steg på en grundläggande nivå. Ett nära samarbete mellan läkarprogrammet och övriga program som har grundläggande utbildningsprogram tillhörande Medicinska fakulteten har påbörjats. Tanken är att utbildningen ska erbjudas till alla handledare inom verksamheter, som handleder studenter från Medicinska Fakulteten. Därför är innehåll och kursupplägg neutralt och exempel kan ges från olika program. I kursrummet finns dock flikar, som när det gäller bedömningsförfarandet under VFU var mer specifikt för respektive program.
Utbildningens upplägg
Utbildningen genomförs som nätbaserad kurs och innehåller bakgrunden till problembaserat lärande (PBL), lärprocesser, handledningsmodeller, bedömning och återkoppling etc. För att genomföra utbildningen måste studenterna ha tillgång till en dator med internetuppkoppling. I utbildningen förekommer inga obligatoriska fysiska träffar. Utbildningen är upplagd som en fyra veckors kurs. På måndagarna publiceras streamade föreläsningar i form av ljudsatta Powerpointbilder, som varje vecka har ett tema. Föreläsningarna kan vara uppdelade i kortare avsnitt om 10-15 minuter vardera. Till filmerna finns förslag på artiklar och annan litteratur som fördjupning. I slutet av varje filmserie publiceras en frågeställning, där deltagarna skriftligt och enskilt skall reflektera kring en frågeställning. Reflektionen skall vara ca 300 – 500 ord, lämnas in på LISAM i en speciell inlämningsfunktion. Alla reflektioner läses och kommenteras av lärare. De första tre inlämningarna är reflektioner utan referenser. Däremot är den fjärde veckans reflektion en examinationsuppgift. Den har en mer omfattande frågeställning. Exempel:
” Beskriv en handledningssituation, där Du verkat som handledare/student eller varit närvarande som kollega” Hur skulle Du agerat i dag? Efter att ha genomfört nätbaserad handledarutbildning utifrån PBL konceptet”
Här skall deltagaren reflektera kring vald situation som med hjälp av två vetenskapliga artiklar och annan relevant pedagogisk litteratur.
I framtiden
En revidering av innehållet i utbildningen pågår. Tanken är att justera filminslag och förbättra kvaliteten. Medicinska fakulteten bistår med kunnande inom film och publicering. En reflektionsuppgift försvinner. Sammantaget kommer det att bli två reflektioner och en examinationsuppgift. Deltagare har efterfrågat något synkront möte. Inför hösten 21 kommer därför ett ZOOM-Webinar erbjudas deltagarna. Det ska äga rum kursvecka tre-fyra och ger deltagarna möjlighet att träffas och resonera kring att vara handledare.
// Mats Olsson, HMV/Didacticum
Källor:
Bates, E., Hommes, J., Duvivier, R. & Taylor, D, C, M. (2014) Problem-based learning (PBL): Getting the mots out of your students – Their roles and responsibilities: AMEE Guide No 84. Medical Teacher. 36: 1-12. DOI:10.3109=0142i59X.2014.848269
Cajvert, L. (2020) Student-Handledning – under verksamhetsförlagd utbildning. Studentlitt AB. Lund
Jönsson, A. (2020) Lärande bedömning. Femte upplagan. Gleerups Utbildning AB.
Det har sen lång tid tillbaka funnits ett stort intresse inom utbildning att använda sig av teknik för att nå ut med sin undervisning. Det mesta förknippas inledningsvis med presentationsteknik, men i och med digitaliseringens etablering i våra liv är verktygslådan välfylld för dagens pedagoger. Det finns mycket och det är lätt att gå vilse. Du behöver digital kompetens i alla möjliga roller – medborgare, yrkesliv, ung, äldre, konsument, företagare. Fokus är då att i arbetet som pedagog identifiera vad som är relevant för just den rollen. Är en del kunskaper jag fått till mig från mitt privata användande av digitala verktyg överförbara eller behöver jag tänka ur helt andra perspektiv?
Det begrepp som vi använder för att beskriva detta är Pedagogisk digital kompetens – det är delvis baserat på en modell vid namn TPACK, där relationen mellan teknik, pedagogik och innehåll – men även kontext behöver tänkas in. Ett ämnes didaktiska karaktär och den målgrupp som ska vara mottagare av din undervisning (och därmed deras digitala kompetens som studenter/deltagare) spelar också roll.
Det finns även två globalt viktiga ramverk som försöker att strukturera upp det som handlar om pedagogisk digital kompetens. Deras material ger underlag för diskussioner för utbildningsväsendets många delar och är användbart även för oss inom högre utbildning.
DigCompEdu har jobbat fram ett verktyg som hjälper pedagoger att reflektera strukturerat – men, det är inte helt enkelt att fånga allt på individnivå. Min åsikt är att för att nå en mer avancerad reflektion och fördjupad kunskap behövs kollegor att diskutera tillsammans med.
På Mälardalens högskola har det funnits kurser som tar upp Pedagogisk Digital Kompetens (PDK), men med utgångspunkt i DigCompEdu använde våra kollegor på LÄRUM (MDH:s högskolepedagogiska centrum) en egenutvecklad kompetensutvecklingsmodell som även resulterade i en pilotstudie 2020. Modellen går under namnet PDK-cykel och min förhoppning är att det ska gå att använda den även i grupper vid LiU.
Mer information om LÄRUM:s arbete med PDK-cykeln hittar du på deras webb: PDK-cykel
Ett begrepp som ligger nära det som är kopplat till utbildningsbegreppet hyflex (hybrid-flexible) är det som rör den faktiska arbetsplatsen. Platsen där du som medarbetare förväntas utföra dina arbetsuppgifter – oavsett om det är studier, undervisning, administration eller samarbeten med andra medarbetare. Det har innan pandemin pratats om flexibilitet i samma andetag som arbetsplats, men det begrepp som tagit över alltmer i diskussionerna om framtidens arbetsplats är hybridarbetsplatsen (hybrid workplace). Möjligheten att arbeta hemifrån i kombination med någon typ av kontorsmiljö – men frågan är hur vi utformar detta på ett hållbart sätt?
För egen del har inställningen till hemmakontoret förändrats över tid. I början var det relativt enkelt – alla med möjlighet skulle jobba hemifrån. Det var svårt att tänka sig vad det där maratonloppet Tegnell pratade om skulle innebära tidsmässigt och nej – 18 månader hade jag inte riktigt kunnat greppa om den tidsangivelsen kommunicerats från början. Nu har direktiven börjat luckras upp, det finns mer utrymme för olika lösningar – men det ställer också högre krav på ledarskap, samarbete och medarbetarskap. Trots en rätt etablerad it-verktygslåda som är gemensam på LiU har vi på gruppnivå löst våra arbetsuppgifter på olika sätt. Vi är präglade av så många olika arbetskulturer och rutiner. Alla har inte en självklar mängdträning i verktygen, alla har inte stannat upp och funderat över vad vi tar med oss in i nästa fas – fokus för en del är snarare att gå tillbaka till det normala. Vad nu det är? Det har inte heller varit självklart hur en ska skapa en tydlig vi-känsla digitalt, det där viktiga sociala fluffet som behövs för att skapa en känsla av sammanhang som är viktigt för ens motivation.
Vad ska vi tänka på inför övergången till hybridarbetsplatsen? Mitt första tips är att stötta de sociala processerna – oavsett om det sker digitalt eller på en fysisk plats – med en successiv, något varsam tillbakagång. Jag ska erkänna att hemmakontoret gjort åtminstone mig mer än lovligt ringrostig på det där med mellanmänsklig kommunikation, när det inte är en skärm emellan.
18 månaders kompensation för detta har satt sina spår:
Hjälp en människa! Är det 2 meters avstånd?…Oj, va, talar jag för högt…snabbt? Har hen en UNDERKROPP också?
JA, äntligen en människa, men hur…småpratar man? Nu har jag stirrat lite väl intensivt på min kollega en stund och fasen vad gör en egentligen med sina händer nu när handrörelserna syns?
…kanske att mjukisbyxorna jag tog på mig idag är lite väl sladdriga, när nu andra får se dem?
Hemmakontoret har skapat nya (o)vanor och vi behöver ha lite extra tålamod med varandra när detta krockar. Just detta är väl förhoppningsvis en övergående fas, men behöver hanteras för att förebygga den friktion som ändå kommer av förväntningarna som byggts upp. Förväntningar som kommer från både dem som blomstrat och dem som vissnat under den här perioden. Nu är frågorna många kring hur det ska bli framöver och hur det ska bli bra både för medarbetare, ledare, arbetsgivare. Och hur vi gör nu kommer vara avgörande för dem som ska förse våra arbetsplatser med teknik, inredning, lokaler, se över arbetsmiljön m.m.
Några inledande tankar att börja med och diskutera med andra.
Att utgå från dessa punkter och samtidigt se över arbetsuppgifternas karaktär ger ett bättre utgångsläge för ett medarbetardrivet samtal kring framtidens arbetsplats. Tech-industrin hoppar jämfota av glädje över alla möjligheter till tekniska lösningar – men det är enklare att se möjligheterna med tekniken om grunderna kring medarbetarskap, samarbete och ledarskap är hyfsat diskuterade först.
KI:s portal och rapport om Hybridarbetsplatsen
How to navigate the postpandemic workplace https://www.nytimes.com/2021/04/24/business/dealbook/hybrid-workplace-guide.html
Bättre möten – finns en bra serie med filmer och metodmaterial: https://battremoten.suntarbetsliv.se/
Digi-ronden (digital arbetsmiljö) https://www.youtube.com/playlist?list=PLrRTihd39h0okZnNLYReLIBxjDbNqXM8c
Bilder ur collaget: ConvertKit, Maxime och Leon via Unsplash
– Kan du inte bara ge mig några snabba tips på hur jag kan göra min undervisning bättre*?
*ordet bättre kan även ersättas med effektiv, studentaktiverande, interaktiv.
Det är inte av elakhet som jag besvarar frågor med nya frågor. Visst vore det smidigt om det för en gångs skull fanns raka, enkla svar. Evidens. Garanterad framgång. Ett optimalt recept. Jag vill gärna vara hjälpsam istället för krånglig, men risken med en lista som ska passa alla är att det till slut inte engagerar någon alls.
Till detta kommer alltmer tankar och medvetenhet kring tillgänglighet. Tillgänglighet i både en fysisk och digital miljö. Egentligen i alla miljöer där det sker mänsklig kommunikation. En del protesterar vilt över anpassningshetsen som läggs på överarbetade lärare som ännu en grej att hantera som lätt blir konsekvensen av ett reaktivt handlande.
Min förhoppning är att det går att hitta stöd i det som skrivs om UDL – Universell design för lärande. En tanke jag har med mig från att ha läst om både den och riktlinjer vad gäller tillgänglighet är att om vi tänker efter före på vissa punkter när det gäller anpassning – så kan det gynna fler än den primära målgruppen.
Tanken om en universell design härstammar egentligen från arkitektur och hur vi utformar våra allmänna ytor, med trappsteg, trösklar och inte alltid ett alternativ vad gäller framkomlighet. Med ett lärande (teaching and learning) i fokus och en koppling till aktuell forskning inom lärande erbjuds nu ett ramverk via CAST (Center for Applied Special Technology) – The UDL guidelines.
Utgångspunkten i UDL är tre frågor:
Dessa frågor känns även igen från en didaktisk analys av något som ska läras ut men lyfter i den här modellen fram betydelsen av olika format, alternativ och metoder. Modellen finns översatt till svenska av eminenta kollegor från Högskolan Kristianstad och min förhoppning är att det ska vara ett diskussionsunderlag för att möta en alltmer heterogen studentgrupp på ett mer pro-aktivt sätt.
Att få till detta i ett nära samarbete mellan Didacticum, lärare, studenter och studentstöd såsom Studenthälsan, Lika villkors-ombud, Universitetsbiblioteket och Språkverkstaden skulle på sikt skapa ett mer långsiktigt hållbart och inkluderande utbildningserbjudande. Inkludering klingar så mycket bättre än anpassning, åtminstone i mina öron.
