Skapa din egen publik när du föreläser om det känns ensamt.
Den här månaden har varit den mest extraordinära under hela mitt yrkesliv. Intensivt, spännande och en riktig utmaning. Det som normalt har puttrat på i lite lagom statlig myndighetstakt har kommit upp i 220 km/h istället. Att stärka sin pedagogiska digitala kompetens har gått från den enskildes intresse och motivation till distansläge där fokus har varit att identifiera och distribuera kunskap om undervisning online till…alla. På väldigt kort tid.
Men denna takt går ej att upprätthålla om du vill fortsätta hålla som människa. Det många vittnar om från både skolan och universitetsvärlden är att det är intensivt att undervisa online, åtminstone om du tänker dig en direkt överföring av det som sker live på plats vs det som sen ska ske online. Jag har sett exempel där 8 h schemalagd campusundervisning bara rakt av läggs ut i samma tidsomfattning – fast online och där vädjar jag faktiskt till er alla:
Ta det lugnt! Prioritera! Ge dig själv och dina studenter en ärlig chans att ställa om.
Distansläge är krävande just för att det kommer så hastigt och det måste få vara okej att distribuera en eller flera uppgifter som baseras på innehåll som studenterna kan läsa sig till också. Det är okej att använda andras föreläsningsfilmer, öppna lärresurser eller varför inte ett TED talk?
Prioritera så att tiden online tillsammans med studenterna är lite mer av den sociala sorten. Tänk interaktion där fler än du själv förväntas stå för den.
Gruppdiskussioner, drop-in med frågestund eller varför inte be studenterna läsa/ta del av ett material, låt dem skicka in frågor och arrangera en föreläsning baserat på dem? Tänk också på att tiden online blir mer intensiv av andra anledningar – du är mer närvarande eftersom du ska sköta både innehåll och teknik. Det är svårare att bara zona ut en mikrostund, vilket en ändå gör korta stunder under en normal, campusbaserad arbetsdag.
Stimuli i synkrona onlinemöten kommer från bild, ljud, video, chat. Det går att dela dokument, arbeta i samma text samtidigt och det är fantastiskt mycket möjligheter. Men var snäll mot dig själv och ta några saker i taget. Det gäller i mötet med kollegor över en fjärrfika, arbetsplatsträffar eller i undervisningsmoment. Och det gäller dig och dina studenter.
Så för att undvika headset-öra (dvs ont i öronen pga frekvent användning av headset) och för att ändå känna ett socialt sammanhang, vilket är viktigt för motivation och mående: Ta det lugnt och prioritera! Använd de digitala verktygen både för undervisning och för att träffa dina kollegor (eller din förening, din familj eller vänner) över en fjärrfika.
Och bygg alltid in bensträckare även när ni ses online, det är värt risken att en del inte återkommer när det är dags igen – och kanske uppvägs det av det faktum att många lärare jag varit i kontakt med säger:
Jag har aldrig haft såhär många studenter närvarande på mina föreläsningar när det skett live på campus.
Måndagen den 9 mars fick vi indikationer från LiU:s krisledning att det skulle vara bra att förbereda lite inför ett eventuellt distansläge.
Egentligen hade jag tänkt läsa den nya 2020 EDUCAUSE Horizon Report, men skiftade fokus mot Italien. Hur gör Italiens universitet i det här läget? och vad kan vi använda från deras strategier i vårt arbete som högskolepedagogiskt centrum. Det jag snabbt lade märke till var att det var tre viktiga digitala resurser som behövde användas ännu mer än tidigare:
1. En lärplattform
2. någon typ av videokonferensverktyg
3. stöttning för lärare att digitalisera sitt innehåll.
Denna insikt ställdes då mot de verktyg vi har att tillgå vid LiU. Vi behövde göra ett urval baserat på ett scenario där vi från Didacticum och IT-avdelningen troligen behöver massutbilda och vad ska vi då prioritera? Vilka avgränsningar ska göras? Och för att inte skapa tunnelseende och för mycket stress både för anställda och studenter valde vi att fokusera på de verktyg som finns knutna till Office365: PowerPoint och Teams. Dessa finns tillgängliga för både studenter och anställda, och det är en miljö som även knyter an till vår Microsoft-baserade lärplattform LISAM. Till detta kommer också videokonferensverktyget Zoom, där vi som universitet har ett avtal genom vårt medlemskap i SUNET. Alla dessa digitala verktyg hade redan innan en struktur vad gäller utbildningsmaterial, kompetens hos personalen och var även godkända ur ett IT-säkerhetsperspektiv.
– Varför kan vi inte bara släppa sargen och tipsa fritt om allt som finns då? Internet är fantastiskt och det finns så mycket att använda!
Det finns kunskap om alla möjliga verktyg och appar i det nätverk av pedagogiska utvecklare som är knutna till Didacticum, men i det här första läget är fokus att:
1) Stärka den generella pedagogiska digitala kompetensen
2) Lösa de mest akuta pedagogiska utmaningarna: bl a examinationer, praktik/VFU och basgrupper.
Just nu sker detta genom drop-in via Zoom, där vi också försöker att samla vanliga frågor och teman som vi sen kan bygga nästa utbildningsinsats på. Redan nu har detta mynnat ut i en serie dropin som enbart fokuserar på PBL och basgrupper online. Vi samlar även in frågor som i sin tur kan generera ännu fler utbildningsinsatser via vår funktionsmail: didacticum@liu.se. Med ett första minimum av tjänster att utgå ifrån kan vi lite mer fokuserat även tänka in andra aspekter: tillgänglighet, integritet, att snabbt kunna översätta material till engelska och även stötta upp med guider och resurser som har ett studentperspektiv. En vanlig fördom är annars att studenter bara automagiskt kan allt som är digitalt, men det stämmer inte i en väldigt stressad situation med en väldigt heterogen studentgrupp.
En annan insikt är att det är för tidigt att prata idéutveckling och långsiktig kursdesign, det som efterfrågas nu är konkreta tips. Hur gör jag? Vad använder jag för verktyg för att genomföra just den här aktiviteten nästa vecka?
Men det jag märker i våra drop-insessioner online är att det blir ett kollaborativt lärande i dessa diskussioner, men deltagarna har oftast inte ork/tid att reflektera över det där och då. Det kommer en tid för den reflektionen också, men först behöver vi ge alla anställda och studenter grunderna i hur våra IT-verktyg funkar.
I all välmening cirkulerar många välskrivna och utförliga guider, artiklar och tips inför ett distansläge och i det här inlägget kommer en reflektion kring dessa.
Det är stor skillnad på att snabbt ställa om sin undervisning från campusbaserat till distans, jämfört med att designa en kurs redan från början till ett distansformat. Det arbete som pågår nu är ett sätt att kunna säkerställa vissa delar av utbildningsuppdraget vi som lärosäte har – men med två viktiga ledord för att det ska funka: Good enough och prioritering. Det senare bör ske i samarbete med ledning och kollegor.
Att snabbt ställa om sig från campusbaserat till distans
Använd och lär dig de verktyg som finns, tillsammans med studenterna. Det är den absolut viktigaste läraktiviteten i ett inledande arbete online.
Ta hjälp av oss på Didacticum och IT-avdelningen för att diskutera just dina förutsättningar. Vi kommer finnas tillgängliga online i olika kanaler framöver.
Håll kontakten socialt med både kollegor och studenter, även online. Ta en fika tillsammans, vid bestämda tider, använd möjligheter till chat och diskussionsforum i LISAM.
Återigen en fråga om prioritering – vilket innehåll behöver du distribuera till studenterna och hur vill du att studenterna ska interagera med det? Se det primärt som en övning i att använda verktygen, sekundärt att reproducera den exakta läraktiviteten som nu ersätts med något online. Att direkt överföra något rakt av från live till digitalt blir sällan särskilt bra. Se steg 2 för stöd i att tänka igenom detta.
Se till att både du själv och studenterna får en rimlig arbetsbelastning. Det är lätt att kasta in alla möjliga resurser bara för att det finns tillgängligt online och att byta från campusbaserat till online ger lätt en iver att kompensera med mängder av information och “bra att läsa”-artiklar.
En del i mitt arbete just nu med att ta fram resurser för undervisande personal (och studenter) är att göra det ingångsorden indikerar: Good enough och prioritera! Det florerar givetvis utförliga guider, länklistor och tips på gratistjänster som kan stötta en stor mängd läraktiviteter – men återigen: tänk två veckor i det här läget (dvs stick inte iväg för fort, för långt med att styr om en hel kurs i det här läget).
När den här krisen har lugnat sig finns dessa resurser kvar och det kan då vara läge att fundera över vad som passar en kursdesign som inte ska skapas med hast. Distansutbildning kräver planering för att bli riktigt bra och det arbete som pågår nu är inte pedagogisk utveckling. Det är ett sätt att hantera en hastigt uppkommen extraordinär händelse med hjälp av de IT-verktyg som finns vid LiU.
Jourhavande pedagoger, IT-utbildare och pedagogiska utvecklare finns även tillgängliga i de extrainsatta workshops som ges istället för Pedagogikdagarna 17-18/3: Verktyg för digital undervisning
* För uppdaterad information om Coronaviruset och LiU:s agerande rekommenderar jag FAQ-sidan på vår webb *
Milanos universitet, CC BY SA Lingiorgia, Wikimedia Commons
Med anledning av utbrottet av Corona (Covid-19) har alla italienska universitet stängt ner den delen av undervisning som sker på plats på campus. Vid en genomgång av deras webbaserade kommunikation är det intressant att se hur ett universitet gör för att gå över till det flera av dem beskriver som ”distansläge”. Vad kan det innebära? Vad prioriteras och vilka undantag görs?
Nedstängningen av de italienska universiteten verkar sammanfalla med terminsstart, men också examenshögtider. Det har därför inte varit helt lätt att undersöka hur de löst tentor och andra examinationer. Det ska ske digitalt i mesta möjliga mån, men exakt hur det ska gå till är oklart. De är i ett läge där nya studenter får uppropen senarelagda, medan studenter som redan går en utbildning nu får de campusbaserade momenten distribuerade online.
De flesta universiteten använder någon typ av lärplattform (exempelvis Moodle) och videokonferensverktyg. En stor del av universiteten verkar i samband med stängningen ha aktiverat möjligheten att använda Microsoft Teams som ett samarbetsverktyg, men även Google Meet omnämns som ett alternativ för kommunikation online.
Universiteten är mer eller mindre öppna på sina hemsidor med hur detta går till. Milano Politecnico ger intrycket av att ha en inarbetad it-struktur som innebär att de går in i ”distance learning mode” med virtuella klassrum i sin lärplattform.
Det lärosäte som är mest öppen med sina resurser är Milanos universitet. De har stöd för lärare som nu behöver jobba online med olika inspelningsmiljöer (självinspelningsstudio, multimediarum) men också en intensivkurs i digital innehållsproduktion. Det är en sida med sammanställda resurser, guider och kontaktuppgifter för lärare som snabbt behöver konvertera material till digitalt format. Lärarna ges egentligen två alternativ – spela in material och lägg det i en lärplattform eller distribuera aktiviteten online, live.
Det flera av hemsidorna informerar om är att detta är ett tillfälligt sätt att undervisa, och att de som undantas från nedstängningen av campus är de studenter som läser vid program med inriktning medicin och hälsa. En prioritering som ligger i linje med landets stora behov av vårdpersonal i det läge de är i nu.
Hur skulle det se ut vid LiU om vi ställdes inför ett liknande scenario?
Det finns tre viktiga komponenter i det arbete som pågår vid universiteten i Italien som behövs för att kunna jobba online med den undervisning som egentligen skulle ske på campus:
Att kursen har och använder en lärplattform, i vårt fall LISAM.
Att undervisande personal använder möjligheten att skapa digitalt innehåll med hjälp av PowerPoint (Office 365)
Att möten, seminarier, föreläsningar, samarbeten sker med hjälp av Zoom och/eller Teams.
För att använda dessa resurser finns både kurser, Ta hjälp av en pedagog (Didacticum) och ett antal guider att ta del av. Här har jag samlat några av dem.
De italienska universitet som funnits med i denna spaning är: Bologna, Florens, Parma, Palermo, Padua, Milano, Milano Politecnico, Turin, Rom och Modena. I början av arbetet med denna text hade fortfarande inte Bologna och Florens stängt, det skedde under eftermiddagen den 9/3.
Jag fick frågan hur vi tänkt kring urvalet av teknik och program vid utformningen av Inspelningsrummen vid LiU och bloggen känns som en bra kanal att förmedla lite om bakgrundsarbetet.
Varför har vi valt det vi gjort?
En viktig grundtanke var att det skulle finnas rum på Valla, US och campus Norrköping och att dessa ska se likadana ut innehållsmässigt. Att fokusera på ljudinspelning blev ett sätt att avgränsa inom ramarna tid och resurser – men sen har det varit en fråga om att samarbeta mellan olika professioner och diskutera olika aspekter. Vad finns det för teknik? Hur ser möjligheter till support ut vid LiU? Vad blir Didacticums roll? Vad får det kosta? Hur ska det funka med bokning och inpassering?
Grunden är nu etablerad, med teknikval ändamålsenligt för inspelning av ljud till exempelvis en presentation. Förhoppningen är att uppgradera på sikt, men att det sker i nära samarbete med lärare och därmed kunna få in en behovsanalys som grundas på användarnas önskemål (som sedan synkas med verksamhetens mål och resurser).
De IT-verktyg (mjukvara) som finns i rummet är sådana som finns att tillgå via IT-avdelningen, dock med lite olika möjlighet till stöd. Gäller det Powerpoint och andra Microsoft-produkter – då finns det kurser och drop-in via IT-utbildningar. Gäller det Camtasia går det även där att beställa utbildning via IT (beställningskurs primärt).
Sen finns även programmet Audacity – som finns tillgängligt via vår IT-avdelning, som ett mer avancerat program för ljudredigering, men som det inte arrangeras kurser i från LiU:s sida. Det är ett program med ett engagerat onlinecommunity, där mycket av lärandet sker via Audacity Team med både ett forum och egen wiki.
Att ändå erbjuda ett såpass komplext program i vår inspelningsmiljö var en avvägning – men blev till slut en del av verktygslådan för den som är beredd att på egen hand grotta ner sig i ljudteknik.
