Förra veckan deltog jag i en workshop i CAD där vi gick igenom programvaran Onshape. Det var en workshop som gavs i nystartade föreningen Makerslink, dvs Linköpings makerspace som huserar i en lokal på Wahlbecks företagsområde i T1/Valla. Den övningsuppgift i CAD som jag hann med var en legobit, dock inte riktigt geometriskt korrekt men till mitt försvar kan jag tillägga att jag gick kursen i sällskap av min 9-månaders. Det gav dock en grund i hur ett CAD-program kan fungera och jag insåg också att det både underlättade och försvårade att jag tidigare arbetat i Illustrator. Att gå från vektorbaserad grafik till 3D är en utmaning, men en rolig sådan och jag hoppas kunna få ihop en knapp för utskrift innan semestern!
Igår, tisdag lyssnade jag på ett webinar om 3D-design och 3D-printing via CreativeTools, deras VD Paulo Kiefe berättade om arbetet med utskrifter och design med hjälp av programvaran Cinema 4D och 3D-skrivaren Flashforge. Det jag tog med mig var en rad konkreta tips från idé till färdig utskrift och även sättet du bör tänka när du designar för 3D-utskrift i de “enklare” mer konsumentinriktade skrivarna. Dels är det svårt att lyckas med att skriva ut i flera färger samtidigt – kanske därför vi aldrig riktigt lyckats med att få igång vår CubeX-skrivare – det är för komplext och slutresultatet blir inte särskilt bra. Alltför mycket kan gå fel!
Paulo tipsade bland annat om att studera och tänka som en hantverkare – mer specifikt som en snickare. Det är svårt att skriva ut detaljer och komplexa konstruktioner i en enda utskrift. Det är bättre då att fundera över hur snickare gör – med olika sätt att sammanfoga delar med olika tekniker för ett hållbart resultat.
Det finns mycket som går att skriva ut – men också en del saker som Paulo inte rekommenderar att du skriver ut i nuläget. Dels är det bra att undvika att skriva ut konstruktioner som vid användning kan utgöra en risk. Dels är det ännu inte tillräckligt utforskat hur den plast (PLA) som vi skriver ut påverkar ev innehåll. Ingen egendesignad kaffekopp än med andra ord – plasten är inte ännu godkänd för livsmedel.
I det här projektet, att designa en knapp, har jag kikat på två typer av programvara. Det första heter Onshape och är ett onlinebaserat CAD-program. Det är gratis och molnbaserat och finns även som app till Android/iOS. Frågan är om CAD är överkurs eller om det är bra att nosa på redan i ett sånt här projekt?
Nu är det dags! Jag ska lära mig hur jag skapar ett tryckoriginal för utskrift i vår 3D-skrivare. Och jag börjar verkligen i en mix mellan 2D och IRL. Digitalt och analogt. Men inte så mycket 3D och CAD. Min tidigare utbildning har gett mig bekantskaper såsom vektorgrafik och Illustrator men kunskapen räcker inte riktigt till så med ett undersökande och nyfiket tillvägagångssätt tänkte jag lära mig att designa för att kunna skriva ut i vår 3D-skrivare av märket Ultimaker 2 (länk till företaget Ultimaker).
Jag drivs mycket av att teknik och den tekniska utvecklingen ska gynna fler och att många innovationer och produkter troligen inte uppfunnits än eftersom tekniken ofta behöver utvecklas närmare dess faktiska slutanvändare och att det inom många ämnesområden inom filosofi, humaniora och utbildningsvetenskap tar stopp med orden: Näe, jag är alldeles för oteknisk / ointresserad av teknik. Får fler en grundläggande kunskap och förståelse kommer vi förhoppningsvis blir bättre beställare av it-system och se möjligheter att använda teknik för gestaltning, lärande, innovationer.
Med detta i åtanke har jag valt ett projekt som knyter an till den anda av slöjd och gestaltning som finns i det hus på campus Valla där vi också huserar, hus Key.
Projektet går ut på att lära mig programvaran för att kunna designa en knapp, den ska sedan skrivas ut i ett material (fillament) som delvis består av plast men också av träfibrer. Går det att skriva ut såpass smått? Hur klarar vår Ultimaker detta? Går det ens att göra hålen i en knapp såpass tydliga i skissen att det är tekniskt möjligt att skriva ut? Kräver slutresultatet efterarbete? Förhoppningsvis kan jag besvara en del egna frågor, hitta nya funderingar och därmed även lära mig lite mer om 3D-design/additiv design på kuppen.
CC BY “Ultimaker 3D Printer” Maurizio Pesce, Flickr
Den 13/5 är vi inbjudna att berätta i en kvart på creActive i Mjärdevi varför 3D- och additiv tillverkning är intressant även för utbildningsvetenskap (lärarprogrammet) och filosofiska fakulteten. Varför har även vi införskaffat 3D-scanner, 3D-skrivare och även en 3Doodler-penna?
Som det egentligen är med alla digitala verktyg och teknik behöver alla – oavsett fakultetstillhörighet och ämnesområde åtminstone skapa sig en uppfattning om vad som finns, för att sen sätta det i relation till sin inriktning vad gäller studier och kommande yrkesroll. Det är svårt att leva ett helt yrkesliv i vattentäta skott, med tanke på att så stor del av våra liv sker i den digitala världen. Dessutom är jag av åsikten att, ökar människors generella förståelse och kunskap om digitala verktyg och teknik så kan det dels underlätta utvecklandet av nya system, tjänster och uppfinningar men också stimulera och utveckla lärandeprocesser långt bortom teknikämnet. Dessutom har LiU som universitet en stark profil inom visualisering och gestaltning – vilket borde utvecklas ytterligare med hjälp av en kombination av analoga och digitala material och arbetsmetoder.
Utvecklingen av 3D- och additiv tillverkning ses tydligast inom design- och produktutveckling, vård och hälsa, industrin – men också inom det som kallas för makerkultur (ENG Wikipedia). Den kultur som oftast bottnar i det rent analoga skapandet inom slöjd, hantverk och formgivning men med ökade möjligheter att ta in ny teknik som gjort det digitala skapandet mer lättillgängligt. Oftast finns nära kopplingar till hackerspace/kodstugor och uppfinnarandan med hjälp av lättillgängliga elektronik-kit och programmerings-kit via ex Arduino, LittleBits, LilyPad.
Och så förstås 3D-skrivare. De har gått ner avsevärt i pris, det finns open source program som Blender och till exempelvis Ultimaker kommer open source-programmet Cura. För den som vill komma igång direkt med en utskrift finns även communityt Thingiverse med allt från fanart, kakformar, smycken till tillbehör för den som är intresserad av hydroponic-odling. En del skapar för att lära sig något nytt, en del för att uppfinna något, en del för att de verkligen gillar Minecraft.
I vårt arbete börjar vi ofta i det analoga för att introducera tänket med additiv tillverkning dvs du adderar material. På det sättet är en 3D-skrivare väldigt analog när den väl börjat spotta ut sin PLA-plast. Vi börjar dock ofta med lera, som sen scannas in och efter detta finns då en modell färdig i datorn – vi försöker, så gott det går, att inte börja med den blanka canvasen/det tomma bladet. Med en modell färdig att laborera med, som går att skala upp, ner, lägga till någon extra form – går det relativt snabbt att åtminstone bekanta sig med gränssnittet. På detta sätt går det att dels jobba analogt med exempelvis formgivning, gestaltning – men också bygga in den digitala aspekten.
Även om det är en bit kvar innan det finns en 3D-skrivare i var människas hem så skapar det funderingar hur det kommer se ut. Kommer det finnas en 3D-skrivare på biblioteket istället, där du kan komma med ett minneskort för att kunna göra en utskrift? Hur kommer det se ut i slöjdsalarna i framtiden, kommer 3D-skrivaren stå bredvid svarven? Kommer det finnas 3D-skrivare där du köper reservdelar, som ett steg i att slippa ha dyr lagerkostnad och frakt? Kan det vara så att den här typen av teknik kan underlätta innovationer, uppfinningar och i vissa fall små, små förbättringar som kan behöva göras på en befintlig produkt för att passa just dina önskemål?
Och vad händer då med våra lagar om upphovsrätt, mönsterskydd, patent? Finns det några etiska problem med att skriva ut biologiskt material (organ t ex)? En mängd frågor – som kommer ta ett tag att diskutera framöver. Men den viktigaste utmaningen är att identifiera olika ämnens didaktiska särprägel och se var gestaltning, design och produktion av den här typen kan hjälpa till att stimulera lärandet.
Den danska satsningen på FabLab@School där eleverna på Novaskolen i Vejle, bland annat fått skriva ut vikingasmycken och skor i nära samarbete med historieämnet.
