Den 15 mars 2023 anordnar Didacticum Pedagogikdagen på Linköpings universitet, i år med temat Bildning i en föränderlig tid.
Du som arbetar på Linköpings universitet har möjlighet att bidra till programmet. Ditt bidrag ska vara i form av en presentation eller en workshop som kan genomföras på 20, 30 eller 40 minuter. Du får även möjlighet att dela material som deltagarna kan ta del av före Pedagogikdagen t.ex. en inspelad video, en podd eller en artikel.
Sista dag för anmälan är den 20 januari. Inskickade bidrag bedöms av en programgrupp och accepterade bidrag kommer att meddelas 6 februari 2023.
Kameran av eller på i Zoom? Det har varit ett av de stora samtalsämnena under pandemin. Särskilt bland lärare som är trötta på att bara möta studenterna som svarta rutor.
Nu har Zoom släppt en ny funktion; möjligheten att delta i videomötet som en avatar. Alltså ett gulligt djur som gör samma huvudrörelser och ansiktsuttryck som deltagaren. Tyvärr kan avataren inte göra rörelser med armar och händer.
Kan den här sortens teknik vara en god kompromiss mellan studenten som inte vill visa sig i bild och läraren som inte vill föreläsa inför svarta rutor? Hur skulle du själv reagera om du möttes av studenter i skepnad av katter, kaniner och tvättbjörnar vid ditt nästa Zoom-seminarium?
Du som har Zoom version 5.10 eller högre kan testa redan idag. Klicka på pilen bredvid kamerasymbolen nere till vänster i mötesfönstret och gå in på Choose Virtual Background. Under fliken Avatar kan du välja vilket djur du vill vara. Klicka på alternativet None om du ångrar dig och bara vill vara dig själv igen.
I somras snubblade jag över följande Youtube-klipp om Afantasi (på engelska Aphantasia). Att ha Afantasi innebär att man inte kan frambringa bilder i sitt inre.
Undrar du om du har Afantasi? Prova i så fall att göra följande experiment:
Stäng ögonen och tänk på ett äpple. Kan du se det? Har det en viss färg? Kan du se några särskilda detaljer?
Om du inte alls kan se något i ditt inre så har du Afantasi, likt ca 1% av en befolkning. Även personer utan Afantasi kan ha skiftande förmåga att måla upp inre bilder. För en del är den inre bilden lite suddig och för andra upplevs den lika levande och detaljrikt som om man såg den framför sig i verkligheten.
Något som också skiljer mellan individer är huruvida vi har en inre monolog. Alltså om vi formulerar våra tankar i ord, och om vi i så fall tänker i enstaka ord eller i fullständiga meningar.
Vad jag tycker är intressant, är att vi tänker på olika sätt utan att ens vara medvetna om det. Det är lätt att tro att alla har ungefär samma format på sina tankar. Men hur vi tänker borde ha inverkan på vårt känsloliv, vårt sätt att kommunicera och förstå varandra. Det kan vara bra att påminna sig om i kontakten med kollegor och studenter, om inte annat än för att ha mer förståelse när det blir missförstånd.
Jag har vid några tillfällen bett vänner och familjemedlemmar beskriva hur de tänker, och det är väldigt intressant att höra vad de svarar. Mitt primära sätt att tänka är förresten i monolog-format, jag “hör” min egen röst tala till mig. Jag har dessutom ganska bra förmåga att tänka i bilder.
I vilket format tänker du? Svara gärna med en kommentar!
Syftet med Pedagogikdagen vid LiU är att erbjuda LiUs undervisande personal en mötesplats för erfarenhetsutbyte och inspiration. Vid denna dag presenteras utvecklingsprojekt som fått ekonomiskt stöd från Didacticum, men här erbjuds också undervisande kollegor att presentera det egna utvecklingsarbetet samt väcka diskussion kring olika frågor som har med högskolepedagogik och -didaktik att göra.
Pedagogikdagen 2022 fokuserar på flera aktuella utmaningar:
Hybridundervisning
För det första är det ofrånkomligt att fånga upp någonting som har att göra med pandemin och distansläget och här väljer vi att försöka titta framåt, dvs. vad är det nya normala när det gäller undervisning och lärande på högskolan. Detta innebär både campusförlagd undervisning och distans.
Lärande
Vi vill inte enbart fokusera kring distansläget och dess implikationer utan även fortsätta att uppmärksamma utvecklingen av lärandet, vår mest centrala uppgift.
Studentaktivering
Aktivering av studenter har kommit att bli ett honnörsord i t ex bedömningskontexter. Man kan nästan säga att det har blivit obligatoriskt att nämna aktivering. Men vad innebär aktiveringen av studenter? Och betyder det att de förut har varit inaktiva? Eller är aktivering ett paraplybegrepp för den undervisning som anses ha hög kvalitet?
Sedan smartphonen blev var mans egendom behöver vi sällan vara uttråkade längre. När vi har “dödtid”, i t.ex. ett väntrum eller på bussen, så tar de flesta av oss fram mobilen så att vi kan låta oss bli underhållna av något av alla sociala-medier-flöden. Idén att göra ingenting känns lite obehaglig – att låta tankarna vandra och kanske råka börja fundera på något jobbigt minne eller huruvida vi egentligen trivs i tillvaron. Men att låta sig själv tänka sina egna tankar är viktigt för vårt välmående, för att kunna vara kreativ och för förmågan att göra aktiva val.
