Föreståndare Gunvor Larsson Torstensdotter tar ordet:
Didacticum älskar samarbete!
Miriam och Castor samarbetar
En av våra viktigaste uppgifter som pedagogiska utvecklare på Didacticum är att samarbeta med andra. Det kan vara i våra kurser, genom de konsultationer vi erbjuder eller i våra workshops. Men vi samarbetar också väldigt gärna med våra systerenheter på olika lärosäten i framför allt Sverige. Sedan något år tillbaka har vi en gemensam seminarieserie med Mälardalens högskola (snart universitet) och Örebro Universitet, och vi jobbar också på en nationell kurs kring Interprofessionellt lärande.
Ett annat sätt att samarbeta är genom de nätverk vi tillhör. SWEDNET är ett nationellt nätverk för pedagogiska utvecklare i Sverige. Varje år har nätverket en årskonferens som i februari 2022 anordnas av oss på Didacticum. Temat för 2022 års konferens är ”Öppenhet och samarbete” (Länk till mer info inkl anmälan). Ambitionen med arrangemanget är att ge förutsättningar för oss som jobbar med högskolepedagogiska frågor att lära av varandra. Vi vill med nytänkande till både form och innehåll inspirera pedagogiska utvecklare inom akademien att reflektera kring hur vi kan bidra till ökad delningskultur.
Oftast börjar samarbeten med individer som hittar varandra och trivs ihop och därför börjar samarbeta.
Förhoppningsvis kan vi under konferensen även diskutera samarbeten på fler nivåer, som samverkan med företag och andra myndigheter, liksom internationella och strategiska samarbeten.
Med förhoppning om många roliga och utvecklande samarbeten önskar vi på Didacticum er en god jul och ett gott nytt år!
Titta på filmen nedan, som visar en fejkad nidbild av en dialog mellan en student och en lärare. Identifiera och beskriv tre problem/förbättringsområden i samtalet. Relatera till relevant litteratur. (6p)
During university I got tired of the curriculum. I only recovered my interest when I joined a research group in Oncology and worked on a real research project. There we were allowed to design our own experiments, to fail and to reflect about our mistakes. We didn’t get bad grades for that. In fact, we felt trusted and important. We learned as students and taught our peers about other things we were good at.
During postgraduate years, the preferred course was taught in a “chaotic” lab where the teacher said: here you have all reagents, decide for yourself what is the most suitable for your experiment. Improvise and be creative!
The best pedagogic course was an international MOOC (Massive Online Open Course) where we learned from and during the interaction between each other in multidisciplinary and multicultural groups. At the end we produced a blog where we reflected on what we’ve learnt.
But I’ve never reflected on why I liked these experiences so much until now after passing the edx course “Leaders of Learning”. Here, Dr. Richard Elmore presents a frame that helps to organize different points of views about learning, leading, organizing and even designing different learning spaces. It was then he made me think about where did I learn best? Which learning environments did I enjoy the most? Who were my best teachers? Why? In this video that we co-produced with Filip Levälahti from Arcada, I explain Elmore’s frames more in detail and in this picture produced for the ONL course 2021 we illustrated with examples the way different learners might think about their learning situation.
So, as teachers we are facing an heterogeneous group of students where some will learn best from a structured and teacher-centered approach (Hierarchical Individual), some will enjoy some structure but also group work and interaction with the community (Hierarchical Collective), some will appreciate more a self-pace course they found in the internet where they don’t need to pass an exam (Distributed Individual), some will bloom in personal learning networks (Distributed Collective) and some will go over boundaries in this frame.
Therefore, as a teacher I started to think about what kind of students I wanted to form and how would I do that? If my duty is to make sure the students reach all learning goals, how should I formulate such? Which learning goals and outcomes should I strive for? Should I allow the students to formulate their own learning goals in line with certain topics? What possible ingredients should I incorporate in my courses to engage and motivate the majority of my students?
Now, dissecting the elements that made my experiences so appealing I could identify some factors that resonate somehow in the way we intend to teach at LiU: real world-inspired problems, design, experimentation, allowance to fail and time for reflection, trust, group discussions, multicultural and interprofessional environments, teacher and students interchangeable roles… I am just missing more of improvisation, transdisciplinary projects, creation/production where the students leave the class with something they’ve accomplished and can use sort of more of skillshares or makerspaces.
After revising this model, I also started to think about my son who said to me that he learns more from the internet than in school. I remembered my friend who dropped out from school because “he was bored”, the one student that jumped from engineering to medicine and was taking philosophy courses on the side, the ones learning through Domestika, Coursera, Khan Academy or Edx and tailoring their own curriculum…Logan LaPlante being happy in finding something fulfilling to do for a living…All of these people might not fit in just one learning type, in just one frame and might not thrive in one prearranged educational path, not because they’re are failures but because there must be other opportunities for them to fit in. Maybe we can start designing learning experiences that also accommodate those students who learn best in the collective distributed frame?
If we play with the idea of the future being about active choices, a place where knowledge is everywhere, content is everywhere as well as the teacher, where we learn in networks and in a personalized way maybe we discover that we won’t need to feel like a square peg in a round hole anymore.
I egenskap av IT-utbildare som håller kurser i PowerPoint så får jag ibland frågan hur man skapar “snygga PowerPoint-presentationer”. Jag hör ibland också åsikten att “PowerPoint-presentationer är fula”. Detta trots att PowerPoint-presentationer faktiskt kan se ut hur som helst.
Vad som är fint eller fult är delvis subjektivt. Prova bara att fråga någon i en annan generation vilken sorts jeans som är snygga. Men det finns det såklart också mer universella regler för skönhet, till exempel det gyllene snittet.
Det här är några principer som jag brukar följa:
Ta bort allt som inte fyller något syfte
Finns det något på presentationsbilden som inte fyller ett syfte så ta bort det. Jag brukar ta bort sidhuvud och sidfot från mina presentationsbilder, då jag inte tycker att LiU-loggan, presentationens namn, dagens datum och sidnummer behöver synas på fler bilder än möjligen första presentationsbilden.
Håll det enkelt
Det här är kanske en smaksak, men jag föredrar att använda en enkel design. När man lägger till en form, ikon eller textruta så finns en mängd olika design-alternativ, så som kantlinjer, skuggor, 3D-effekter, mönstrade fyllningsfärger, roliga typsnitt och mycket mer. Jag tar som regel bort eventuella kantlinjer och låter former vara helt enfärgade.
Var konsekvent
Håll dig till samma typsnitt (ett typsnitt för rubriker och ett annat för brödtext) genom hela presentationen. Håll dig till samma uppsättning färger, t.ex. välj en uppsättning blå, röd och grön och använd dig sedan av samma nyans av blå varje gång.
Försök välja illustrationer eller fotografier som följer samma stil. En illustration kan vara detaljrik eller minimalistisk, humoristisk eller verklighetstrogen, färgglad eller i gråskala, osv. Fundera över vad som passar din presentation och håll dig till det.
Använd LiU:s grafiska profil
Du behöver inte själv hitta på vilka typsnitt och färger du ska använda. Det är därför vi har LiU:s grafiska profil. Då ger inte bara din presentation ett konsekvent intryck, utan all kommunikation från LiU följer samma stil. Om du använder PowerPoint på en LiU-dator så finns LiU-mallarna installerade med automatik.
Variera presentationsbildernas layout
Låt säga att du håller en presentation där samtliga bilder består av en rubrik högst upp, punktlista till vänster och illustration till höger. Efter ett tag kommer presentationsbilderna upplevas som repetitiva. Då behöver du något som bryter av, till exempel en illustration som fyller hela presentationsbilden. Eller tvärtom, en presentationsbild med mycket tomrum och bara ett enstaka ord eller symbol. När åhörarna inte vet vad de ska förvänta sig härnäst så har du fångat deras intresse.
Det här tipset kan tyckas motstridigt mot tipset att vara konsekvent, men det behöver det inte vara. Genom att hålla sig till samma typsnitt, färger och grafiska stil så kommer presentationsbilderna ändå upplevas som sammanhängande.
När du markerar ett fotografi så syns åtta vita prickar runtom, en i varje hörn och en på varje sida. Dra alltid i någon av hörn-prickarna om du vill förstora eller förminska fotografiet. Skala aldrig ett fotografi genom att dra i sido-prickarna eftersom att du då trycker ihop eller drar ut motivet. Om du är ute efter att ändra proportionerna så välj istället att beskära fotografiet.
Ibland när vi talar om lärande blir det lätt lite högtravande och abstrakt. Vi fokuserar mycket på vad som händer inne i studenternas huvud eller vad som händer mellan deltagarna i gruppen. Det är förstås viktigt, men lärande är inte bara kognitivt och socialt, det är också många gånger synnerligen konkret och handfast. Och även djupt intellektuella seminarier måste äga rum i en fysisk verklighet där stolarna ibland är hårda, där ventilationen ibland är sisådär och där decembersolen ibland lyser rakt in i ögonen.
Lärandemiljön är en ofta förbisedd faktor, men det är samtidigt ett växande forskningsfält. Lite förenklat kan man säga att lärandemiljön utgörs av den fysiska miljön, den digitala tekniken och den läraktivitet som läraren väljer att arrangera – och inte minst samverkan mellan alla dessa faktorer. Man kan också se lärandemiljön som relationen mellan rum och plats. Rummet är den fysiska byggnaden och platsen är det som uppstår när människor fyller rummet med mening.
Detta och mycket annat går att läsa i en rykande färsk forskningsöversikt Framtidens lärandemiljöer som de två högskolepedagogiska forskarna Marie Leijon och Åse Tieva tagit fram på uppdrag av Akademiska Hus.
Har du några funderingar kring hur framtidens lärmiljöer på LiU borde se ut? Hör av dig till oss på Didacticum!
