Från chockdigitalisering till hybridläge

I begynnelsen var det chockdigitalisering. Den generella digitala kompetensen bland medarbetare vid LiU höjdes. Men vad hände sen?

Crossroads CC BY SA Carsten Tolkmit, Flickr

Likt otåliga barn vid en långresa är det lätt att tänka: Är vi framme snart? Vad kommer efter? Vad kommer vara det nya normala? Och det hybridläge som pågår just nu är inte det läge jag ser som en normalitet. Vi har inte kommit i mål än och framförallt har det inte funnits tid till reflektion och analys från dem som gör ett hästjobb för att skapa någon typ av struktur och rimlig terminsstart för alla dem som fått en utbildningsplats vid LiU och för dem som tillhör tidigare årskullar av studenter.

Det sades tidigt från Tegnell och co att det är bra att se utvecklingen i samhället just nu som ett maratonlopp. Det är något som kommer vara med oss länge till och just därför behöver vi arbeta så det är möjligt att hålla hela vägen också. Målet hägrar: slutet och förhoppningen om andrum och reflektion.

Risken som jag ser med ett alltför odefinierat hybridläge är att det kan förknippas med totalt gränslös syn på vad både studenter och undervisande personal förväntas mäkta med. Det blir för många “tänk om” att ta hänsyn till i sin kurs.

Tänk om 10 studenter har symtom och vill följa undervisningen hemma, 5 är riskgrupp och 10 är på plats på campus – ska jag ändå planera för campusträff eller ska det både gå att ta del av aktiviteten online och på plats, samtidigt? Och hur snabbt kan en ställa om från den ena typen av planering till den andra?
Tänk om en aktivitet på plats följs direkt av en online – då hinner väldigt få studenter åka hem och få igång den enhet som krävs för att få del av aktiviteten fullt ut? Om vi nu ska försöka förebygga trängsel är detta en logistisk komplikation.

Det som slår mig i det här osäkra läget är att det fortfarande finns ett antingen/eller-tänk där analogt ställs mot digitalt. Att vara på plats på campus har högre status än det som sker online. En föreläsning i en sal på campus är mer “på riktigt” än den online – istället för att se att helt plötsligt är det en annan typ av studenter som interagerar med föreläsaren. Vad händer när det ges möjlighet till både tal och chat-utrymme?

Min förhoppning är att den rätt kategoriska uppdelningen mest är ett uttryck för tidsbrist och att det någon gång ska finnas möjlighet till utvärdering och vidareutveckling. Jag tror att vi behöver investera i den typen av tid som till en början kanske innebär tid att testa, utveckla, pröva, misslyckas och pröva igen – tillsammans med kollegor. Den är svår att vaska fram, svår att definiera i ekonomiska kalkyler men kommer vara direkt avgörande för att vi ska kunna ta med oss vår nyvunna kunskapsbas på bred front inom digitalisering och skapa kurser där blandningen är så naturlig vad gäller digital och analog lärmiljö att det inte längre behövs ett e för att peka ut när något är av digital karaktär. E-lärande ska i framtiden vara just – lärande.

Headset-öra och fjärrfika

Skapa din egen publik när du föreläser om det känns ensamt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den här månaden har varit den mest extraordinära under hela mitt yrkesliv. Intensivt, spännande och en riktig utmaning. Det som normalt har puttrat på i lite lagom statlig myndighetstakt har kommit upp i 220 km/h istället. Att stärka sin pedagogiska digitala kompetens har gått från den enskildes intresse och motivation till distansläge där fokus har varit att identifiera och distribuera kunskap om undervisning online till…alla. På väldigt kort tid.

Men denna takt går ej att upprätthålla om du vill fortsätta hålla som människa. Det många vittnar om från både skolan och universitetsvärlden är att det är intensivt att undervisa online, åtminstone om du tänker dig en direkt överföring av det som sker live på plats vs det som sen ska ske online. Jag har sett exempel där 8 h schemalagd campusundervisning bara rakt av läggs ut i samma tidsomfattning – fast online och där vädjar jag faktiskt till er alla:

Ta det lugnt! Prioritera! Ge dig själv och dina studenter en ärlig chans att ställa om.

Distansläge är krävande just för att det kommer så hastigt och det måste få vara okej att distribuera en eller flera uppgifter som baseras på innehåll som studenterna kan läsa sig till också. Det är okej att använda andras föreläsningsfilmer, öppna lärresurser  eller varför inte ett TED talk?

Prioritera så att tiden online tillsammans med studenterna är lite mer av den sociala sorten. Tänk interaktion där fler än du själv förväntas stå för den.

Gruppdiskussioner, drop-in med frågestund eller varför inte be studenterna läsa/ta del av ett material, låt dem skicka in frågor och arrangera en föreläsning baserat på dem? Tänk också på att tiden online blir mer intensiv av andra anledningar – du är mer närvarande eftersom du ska sköta både innehåll och teknik. Det är svårare att bara zona ut en mikrostund, vilket en ändå gör korta stunder under en normal, campusbaserad arbetsdag.

Stimuli i synkrona onlinemöten kommer från bild, ljud, video, chat. Det går att dela dokument, arbeta i samma text samtidigt och det är fantastiskt mycket möjligheter. Men var snäll mot dig själv och ta några saker i taget. Det gäller i mötet med kollegor över en fjärrfika, arbetsplatsträffar eller i undervisningsmoment. Och det gäller dig och dina studenter.

Så för att undvika headset-öra (dvs ont i öronen pga frekvent användning av headset) och för att ändå känna ett socialt sammanhang, vilket är viktigt för motivation och mående: Ta det lugnt och prioritera! Använd de digitala verktygen både för undervisning och för att träffa dina kollegor (eller din förening, din familj eller vänner) över en fjärrfika.

Och bygg alltid in bensträckare även när ni ses online, det är värt risken att en del inte återkommer när det är dags igen – och kanske uppvägs det av det faktum att många lärare jag varit i kontakt med säger:

Jag har aldrig haft såhär många studenter närvarande på mina föreläsningar när det skett live på campus.

Good enough

Dekorationer utanför KEY1 i hus KEY

I all välmening cirkulerar många välskrivna och utförliga guider, artiklar och tips inför ett distansläge och i det här inlägget kommer en reflektion kring dessa.

Det är stor skillnad på att snabbt ställa om sin undervisning från campusbaserat till distans, jämfört med att designa en kurs redan från början till ett distansformat. Det arbete som pågår nu är ett sätt att kunna säkerställa vissa delar av utbildningsuppdraget vi som lärosäte har – men med två viktiga ledord för att det ska funka: Good enough och prioritering. Det senare bör ske i samarbete med ledning och kollegor.

Att snabbt ställa om sig från campusbaserat till distans

  1. Använd och lär dig de verktyg som finns, tillsammans med studenterna. Det är den absolut viktigaste läraktiviteten i ett inledande arbete online.
  2. Ta hjälp av oss på Didacticum och IT-avdelningen för att diskutera just dina förutsättningar. Vi kommer finnas tillgängliga online i olika kanaler framöver.
  3. Håll kontakten socialt med både kollegor och studenter, även online. Ta en fika tillsammans, vid bestämda tider, använd möjligheter till chat och diskussionsforum i LISAM.
  4. Återigen en fråga om prioritering – vilket innehåll behöver du distribuera till studenterna och hur vill du att studenterna ska interagera med det? Se det primärt som en övning i att använda verktygen, sekundärt att reproducera den exakta läraktiviteten som nu ersätts med något online. Att direkt överföra något rakt av från live till digitalt blir sällan särskilt bra. Se steg 2 för stöd i att tänka igenom detta.
  5. Se till att både du själv och studenterna får en rimlig arbetsbelastning. Det är lätt att kasta in alla möjliga resurser bara för att det finns tillgängligt online och att byta från campusbaserat till online ger lätt en iver att kompensera med mängder av information och “bra att läsa”-artiklar.

En del i mitt arbete just nu med att ta fram resurser för undervisande personal (och studenter) är att göra det ingångsorden indikerar: Good enough och prioritera! Det florerar givetvis utförliga guider, länklistor och tips på gratistjänster som kan stötta en stor mängd läraktiviteter – men återigen: tänk två veckor i det här läget (dvs stick inte iväg för fort, för långt med att styr om en hel kurs i det här läget).

När den här krisen har lugnat sig finns dessa resurser kvar och det kan då vara läge att fundera över vad som passar en kursdesign som inte ska skapas med hast. Distansutbildning kräver planering för att bli riktigt bra och det arbete som pågår nu är inte pedagogisk utveckling. Det är ett sätt att hantera en hastigt uppkommen extraordinär händelse med hjälp av de IT-verktyg som finns vid LiU.


LiU-resurser

För uppdaterade och samlade resurser från Didacticum och IT-avdelningen rekommenderar jag: Stärk din digitala kompetens där även Undervisa online finns med.

Jourhavande pedagoger, IT-utbildare och pedagogiska utvecklare finns även tillgängliga i de extrainsatta workshops som ges istället för Pedagogikdagarna 17-18/3: Verktyg för digital undervisning

Källor och vidare läsning

Detta inlägg har inspirerats av Tony Bates Advice to those about to teach online because of the corona virus, Amy Youngs Facebook-inlägg om förberedelser att undervisa online i Tacoma, USA samt Please do a bad job of putting your courses online av Rebecca Barret-Fox.