Sommar och semester, vad passar då bättre än en bingobricka som är en variant av de läsbingobrickor som brukar florera i närliggande verksamheter. Den här går dock ut på att pricka in lite aktiviteter som ligger inom vårt område: Digital kultur!
För att skapa ett projekt med hjälp av olika enheter (laptop, mobila enheter, olika operativsystem) använder jag dels enheternas inbyggda kamerafunktion, där Android-enheten synkas med iOSx-enheterna via Googles molntjänst Google Drive (främst text och ljud) och Google Photo (tidigare Picasa) för bild och video. Samma molntjänster kan jag även nå via min laptop. Det innehåll jag skapar innehåller inte heller något direkt känsligt (personuppgifter, sekretess-skyddat material, patent eller forskningsresultat).
Struktur av källmaterial
Det källmaterial jag använder för produktion av t ex undervisningsmaterial består antingen av media med Creative Commons-licens (läs mer om CC här) eller av material jag själv skapar (i det här fallet bild, ljud, video, animation, grafiska designelement 2D/3D). Lagen om upphovsrätt är snårig när det gäller att publicera multimodalt innehåll t ex i en lärplattform, eftersom det undantag via Bonus Copyright Access som finns för utbildningsväsendet täcker inte upp alla multi-modala uttryck i nuläget.
Den viktigaste källan till Creative commons-material för min del är Wikimedia Commons samt Flickr.
Appar i mina mobila enheter
Eftersom jag fotograferar och filmar med både en Android och en iPad använder jag deras inbyggda kamerafunktion. För att överföra filerna mellan enheterna använder jag sen Googles tjänster för detta: Google Drive och Google Photos (tidigare Picasa). En del filer sparas även i den Album-funktion som finns i min iPad, men de flesta filerna läggs i molntjänsterna. Material som jag vill spara på längre sikt, eller som kan vara användbart även för mina kollegor, lägger jag (med ett hyfsat beskrivande namn) i en gemensam mapp på OneDrive.
Dela med dig!
Det källmaterial som är av generell karaktär, och som kanske kan vara av intresse för andra, försöker jag även publicera via Wikimedia Commons.
I nästa del går jag igenom appar för redigering av källmaterial!
Vad kan vi då lära oss av Pokémon Go och det som kallas för augmented reality (förstärkt verklighet)? En skicklig pedagog kan använda spelet för att öva en hel drös med förmågor – varför inte diskutera kartor och riktningar, volym och massa, avstånd och även samarbete och reflektion kring de konstverk som finns i spelet och i verkligheten.
Jag lyfte ur just AR (augmented reality) och synade det lite extra. Ett för mig användbart exempel var Googles tjänst Google Översätt som finns som app i mobila enheter. Denna app har utökats med en slags textigenkänningsfunktion vilket gör att du med hjälp av din mobilkamera kan scanna av den text du vill få översatt från IRL till URL. Låt mig demonstrera!
1. Placera texten som ska scannas innanför klamrarna som dyker upp på skärmen.2. Texten identifieras och markeras med hjälp av rutor.3. Bra jobbat Google!
Just i det här exemplet har jag redan från början indikerat att det är engelska som ska översättas till svenska.
Identifieringen går snabbt – och även om det är en blandning av olika teckensnitt så lyckas appen läsa av texten och ge en helt okej översättning.
QR-koder
Ett sätt att bygga in mer information i ett analogt presentations och/eller marknadsföringsmaterial är att använda QR-koder. Det har funnits ett tag och skulle kunna användas mycket mer – men har inte riktigt slagit särskilt brett. Steget att ladda ner en scannings-app, scanna av en kod när den dyker upp och sen få del av digitalt innehåll verkar inte vara lika lockande som en och annan marknadsförare eller kommunikatör hoppats på. Det stannar lätt i en klubb för inbördes nördar. Men det är något som hela tiden utvecklas och det är fortfarande av intresse att bevaka och hålla sig uppdaterad.
Låt teckningar få liv!
Ett lekfullt sätt att använda denna princip att scanna av något IRL för att få ytterligare en dimension URL finns i många olika versioner men de två jag har testat var bl a LandscapAR och Chromville.
Epic fail med LandscapAR
Principen för LandscapAR kändes klockren – rita topografiska figurer med linjer som indikerar höjd och se dina landskap ta form med hjälp av appen. Trots att jag testade på tre olika enheter, med tre olika sorters tuschpennor, olika sorters belysning och papper så var det alldeles för buggigt. Tyvärr, eftersom jag tänkt utgå från en karta över LiU och skapa ett och annat berg på den rätt så blåsiga schlätten.
Chromville är en annan app inom segmentet AR och rita – men där en del av narrativet redan finns klart. Det finns färdiga scenarios och karaktärer att färglägga och interagera med via appen. Men också några färgläggnings-papper som du skriver ut, färglägger, scannar och sen får du en liten krabat att antingen mata och natta eller spela fotboll med i din mobila enhet (i det här fallet en iPad). Det var lite svårt att få min något gamla iPad att fånga logotypen som ska läsas av för att få se sin figur och jag lyckades aldrig göra något mål – men det gav ändå en känsla av hur många liknande appar funkar.
Utskrivet och färglagt, hämtat från Chromvilles hemsida
Skärmdump från min iPad. Teckningen scannas via appen. Du kan interagera med filuren genom att trycka på skärmen.Filur nr 2 kan buffa runt bollen, men lyckades inte göra mål.
Det här sättet att arbeta med att ge en teckning liv triggade även igång en idé som gav mig anledning att testa både stop motion-appen iMotion samt AR-appen Aurasma.
Avslutningsvis: En magisk teckning
Ungefärlig tidsåtgång: 40 minuter.
Jag tog det som fanns tillgängligt – min fyraårings teckningar, en skrivbordslampa, nyckelband, ritblock och en iPad med appen Aurasma och iMotion.
Först använde jag iMotion i min iPad för att göra en kort stop-motion-film. Jag skippade ljud den här gången, men ska jobba vidare med det när jag fortsätter utforskandet.
När denna film var färdig följde jag instruktionerna via recensionen av Aurasma hos Skolappar för att länka samman den fysiska teckningen med den digitala filmen.
Resulatet ser ni lite snabbt filmat här:
Konstnären bakom teckningarna konstaterade när hen såg sina verk få liv: Coolt mamma! Jag vill också pröva!
Det går väl knappast att återkomma efter sommarens ledighet utan att blogga några rader om sommarens stora snackis, spelet Pokémon Go som tog hela världen med storm vid lanseringen i juli. Med en smartphone eller tablet har människor i olika åldrar gett sig ut för att jaga små lustiga animerade figurer ute i verkligheten. Vad är det för spel och vilka ligger bakom detta spel?
Det har ju med tiden utkristalliserats ett antal “jättar” inom webb som de flesta känner till – Google är i det här fallet inblandat, men även The Pokémon Company som i sin tur ägs av spelföretaget Nintendo. Men som avsändare för just det här spelet står företaget Niantic. Hur hänger det hela ihop?
Keyhole och Field Trip
I begynnelsen fanns ett företag som sysslade med LBS dvs location based services och digitala kartbilder. Företaget grundades av John Hanke och hette då Keyhole och var i början av 00-talet tidiga med visualisering av geografiska data för digitala plattformar. Detta företag köptes upp av Google, Hanke blev då anställd av Google och kom att arbeta med Google Earth och efterföljande tjänsten Google Maps. John Hanke ville efter ett tag lämna Google för att utveckla nya idéer på egen hand men blev kvar i det som kom att kallas Niantic Labs där den första appen som utvecklades kom att heta Field Trip, en tjänst/app som skulle erbjuda användaren fakta och information i mobilen om den verklighet den befann sig i. Förstärkt verklighet – augmented reality i kombination med platsbaserade tjänster.
The world around you is not what it seems
2012 gav Niantic Labs ut spelet Ingress. I början var det via inbjudningar enbart som spelet gick att nå, men efter ett tag släpptes den som app till Android och efter ett tag även för dem som använde iPhone. Ingress kräver också att du rör dig ute i verkligheten för att kunna interagera med olika portaler (platser, konstverk, kyrkor, sevärdheter), du bygger, samarbetar, försvarar och skjuter ner motståndarlagets byggen. Du är en agent i en sci-fi-värld och det har arrangerats events både lokalt och globalt för de riktigt inbitna spelarna.
Och samtidigt hjälper dessa spelare till att samla in data, rapportera in nya portaler, korrigera felaktigheter och med hjälp av chatfunktioner som Google Hangout och nu senast Telegram kommunicerar agenter med varandra för att kunna hjälpas åt på olika sätt. Det skrivs att det saknas tutorials för nya användare – men, mycket av uppstartshjälpen får du i den här typen av forum av andra spelare. Och väldigt ofta sker sociala events som tårtätning och grillkväll i något portaltätt område.
Skulpturparken vid LiU i spelet IngressSkulptur IRL och portal i Ingress
Gotcha!
Niantic blir sedan ett eget företag – fortfarande med stort stöd av Google, både sett till data och finansiering. 2014 förekom ett aprilskämt som gick ut på att det i Google maps-appen dök upp Pokémons av olika slag – det blev en viral succé. Niantic plockade upp detta och vände sig till The Pokémon Company med en spelidé som byggde på Ingress och den data och struktur som samlats in med hjälp av det spelet. The Pokémon Company (där många var just Ingress-agenter) nappade och i juli 2016 dök Pokémon Go upp som app. Och resten – är som ni säkert vet Pokémon-mania!
Skulpturparken vid LiU i Pokémon GoSamma skulptur som från Ingress men som ett Pokéstop
I nästa inlägg tänkte jag skriva lite mer om hur den här typen av spel kan komma att påverka oss och olika möjliga användningsområden: utbildning och marknadsföring.
