Ett påstående jag ofta hör är att det är svårt att ge samma känsla av samhörighet i en onlinekurs som i en campuskurs. Uppenbart är att vi inte rakt av kan använda våra campuserfarenheter och överföra dessa på en onlinekurs, speciellt eftersom mycket av vår campuskompetens handlar om ögonkontakt, mellansnack och att fostra synkrona diskussioner i en rumsmiljö. Betyder det att samhörighet och engagemang är omöjligt att få i en onlinekurs? Såklart inte. Däremot behöver vi träna på det, och använda oss av modeller och verktyg som är anpassade för den kontexten.
Väcker det här nyfikenhet hos dig? Kolla då in vår kommande kurs “Designa kurser för meningsfullt lärande online“. Kursen tar avstamp i ramverket Community of Inquiry, som handlar om olika typer av närvaro (presence) i kursen:
