Hur blir jag en god människa? Hur ska jag veta vad som är rätt att göra? Hur ska jag förhålla mig till andra människor? De flesta världsreligioner har gjort behändiga listor att följa: de fem pelarna, den åttafaldiga vägen eller de tio budorden. Det står var och en fritt att välja vilken lista man vill följa, men ingen av dem har ännu lyckats ena mänskligheten. Tvärtom har flera världsreligioner ägnat mycket tid åt att så splittring, och gör så fortfarande.
Det finns dock en mycket viktigare lista som det råder nästan absolut konsensus kring. Jag tänker förstås på de globala målen. 193 länder är medlemmar i FN. Det är i princip hela jordens befolkning. Det finns förstås några länder som ännu inte är erkända av alla, men så gott som alla står bakom de globala målen. Inte varje enskild person, förstås, men så gott som alla världens länder.
De globala målen är inte perfekta, men de är det bästa vi har. De sammanfattar koncist vilka utmaningar mänskligheten står inför fram till 2030. Och det handlar inte alls bara om “hållbar utveckling”. De globala målen handlar om hur vi ska bli goda människor, hur vi ska veta vad som är rätt att göra och hur vi ska förhålla oss till varandra.
Så, om nu alla världens länder är överens om att det är det här vi borde fokusera våra ansträngningar på, varför är inte de globala målen mer synliga? Varför betraktas de som ett särintresse för överengagerade miljömuppar? Borde inte de globala målen vara det första och kanske enda vi utgår från när vi lägger upp strategier för framtiden? De är ju den enda verkligt globala värdegrunden.
