I en berömd essä från 1967 kritiserar den franske litteraturteoretikern Roland Barthes vanan att analysera och tolka litterära verk med utgångspunkt från författaren. Det är ett misstag, menar han, att utgå från att författarens intention med ett litterärt verk (eller för övrigt något annat konstnärligt arbete) är den rätta tolkningen. Visst kan man utifrån spekulationer om författarens intention finna spår som går att undersöka och tolka, men denna intention skall inte tolkas som ett facit i betydelsen ”det var så hen egentligen menade”. Essän bär rubriken ”The Death of the Author” och kritiken av den intentionella tolkningen fan sin motsvarighet i s.k. New Criticism som myntade begreppet ”the intentional fallacy”. Barthes essä har också varit utgångspunkten för mer radikala tolkningar av författarens roll, nämligen att det enbart är läsarna som avgör vilken betydelse ett litterärt verk har.
Under veckan som gått har jag funderat en del över Barthes essä och författarens död när Open AIs Chat GPT svept över vår akademiska gemenskap. Detta är en fri programvara som är lika enkel att hantera som vilken sökmotor som helst. Vi använder sökmotorer för att finna information om allt möjligt, men Chat GPT kan dessutom svara på frågor och ge förslag på hur vi kan lägga upp en kurs, på villkor att vi ger den instruktioner. Eftersom jag är intresserad av ignorans ställde jag frågan: ”Förklara ignorans!”. Svaret kom sekundsnabbt och var häpnadsväckande relevant (men med något språkligt fel):
”Ignorans är den [sic!] tillstånd då en person saknar kunskap eller information om ett visst ämne eller en händelse. Ignorans kan vara medveten eller omedveten, beroende på om personen har en klar uppfattning om att de saknar kunskap om ett visst ämne eller inte. Många gånger kan ignorans leda till dåliga beslut eller omdömen eftersom personen inte har tillräcklig information för att fatta ett välgrundat beslut. Därför är det viktigt att söka efter kunskap och information för att undvika ignorans”
Svaret var kanske inte uttömmande, men det var en bra start. Frågan var heller inte särskilt preciserad. Under veckan har många delat med sig av såväl underhållande som mer seriösa frågor för att testa tjänstens möjligheter. En av de mer spektakulära är följande (New York Times 5/12):
Barthes sade att författaren är död och min kollega Peter utbrast, ”hemtentan är död”! Denna tjänst ställer mängder av frågor och utmaningar till oss som arbetar i högre utbildning. Kan vi ens bedriva undervisning som vi gjort hittills när förutsättningen att studenterna är upphov till sina egna arbeten kan ifrågasättas? Visserligen har digitaliseringen inneburit en massa utmaningar som klippa och klistra från nätet, möjlighet att kopiera andras texter, men här kan svaren på de frågor vi formulerar skräddarsys av varje student. Ja, vad händer när vi ger studenterna hemuppgifter? I bästa fall används Chat GPT som ett sätt att starta tentafrågan, men det tar ju ifrån författaren det kreativa moment då denne själv inventerar vad som skall ingå i ett svar på en tentamensfråga.
Men kanske detta är ett alltför negativt sätt att betrakta denna utmaning. I stället kan vi se detta som en ny utgångspunkt för kreativitet, men det betyder också att vi måste justera våra kvalitetsgranskningar och bedömningar utifrån förutsättningen att författaren är ett konglomerat av en AI och en student.
/Per-Anders
