Hoppas sommaren varit vilsam – och att du som förälder inte hamnar alltför djupt i den rätt vanliga känslan av skärmskam efter en semester där barnen kanske fick sitta lite väl mycket med en digital medieenhet. Själv har jag oftast en vision om vad vi ska hitta på tillsammans, men sen kommer olika intressen, behov och väder emellan. (Om nu JAG vill sträck-titta ikapp min favoritserie, hur kan jag då neka barnen att göra detsamma med sina favoriter?) Det jag märkte i sommar var att det fanns mer tid att diskutera med främst 7-åringen kring det han gillar att titta på just nu på YouTube: filmer som visar hur en förbereder mat inför produktfotografering. Vilka knep som finns för att få glassen att se extra god ut i en mattidning? Ett bra tillfälle att diskutera att alla bilder inte går att lita på.
Till den vanligt förekommande oro över vad alla dessa skärmar gör med våra barn, tillkommer även samhällsdebatten kring digitalisering. Och just när det berör barn är det många känslor som rörs upp. Det är lätt att drabbas av dåligt samvete!
Men det börjar bli tydligt att debatten är cyklisk och även förutsägbar. Det är många olika discipliner inom akademien som känner sig manade att ge input i frågor som rör digitalisering, skärmar, data- och tv-spel, lägg därtill ett stort antal debattörer som drivs av en blandning av både magkänsla, erfarenhet och entreprenörsskap. Just nu är det tydligt bland storsäljarna inom hälsa- och livsstilsgenren att det pratas om beroendeproblematik i relation till spel och skärmar.
Det synsättet har fått ökat intresse med anledning av WHO:s val att ge data- och tv-spelsberoende en egen sjukdomskod enligt deras ICD-system. Ett gäng välrenommerade läkare inom olika specialistområden har fått säga sitt men detta beslut har även kritiserats av forskare inom de områden som också studerar hur människan påverkas av digitalisering – såsom pedagogik, psykologi, sociologi och kommunikation: A weak scientific basis for gaming disorder: Let us err on the side of caution.
Och medan diskussionen pågår kring den vetenskapliga grund WHO valt att luta sig mot, snappar media och politiker upp delar av debatten och gör det klickvänligt och tillspetsat. Inte har vanligt folk tid att invänta en långsam, akademisk process – de vill veta nu! Anekdotisk bevisföring gör sig bättre i media, än långsiktiga, kvantitativa undersökningar.
Inför ledighet behövs det med andra ord nyheter kring nedvarvning. Och det finns givetvis en värdering i vad det innebär. Att koppla av är att koppla ner. Att bara vara ska ske i den “riktiga världen”, med andra människor. Gärna i någon typ av naturskön miljö. Det pratas detox, digital detox. Den digitala världen är beroendeframkallande och lösningen är att stänga av och göra saker “på riktigt”.
Men tänk då om den digitala världen är den som gör livet uthärdligt? Att du aldrig varit så social som när du spelar med andra online? Att normen är en aktiv, utåtriktad, naturmänniska innebär inte att alla orkar, kan och vill leva upp till den. Tänk om det vore så lätt om lösningen på all stress bland barn och unga var att alla satte sig med en grupp kompisar på en vacker fjälltopp och bara tog in naturen genom varenda por!
Det jag saknar är fler positiva exempel på när den digitala världen kan skapa möjligheter och förutsättningar att göra sånt som de flesta vetenskaper ändå är ense om att vi mår bra av: motion och social interaktion.
- Danskurser med fokus på Fortnite moves blir fullbokade, av pojkar som annars inte sökt sig till dansskolan.
- Mats – vars föräldrar förstod efter hans död vilken betydelse hans spelande hade haft för honom.
- E-sportmästaren Emil “HeatoN” Christensen ger träningstips – ”Det kommer göra att ni presterar bättre i spelet – jag lovar!”
Nyansera synen på vilka aktiviteter som har högre status än andra och försök att se möjligheterna med att låta båda världar dra nytta av varandra. Det kräver lite mer av en som förälder, att hitta rätt. Det kanske upplevs som lättare att bli tränare i fotbollslaget än att börja spela data- och tv-spel med barnen. Men – att nätvandra ska förhoppningsvis vara lika naturligt för föräldrar att göra som att nattvandra framöver.
Sommaren blev en bra chans för mig att sätta mig in i vad som är intressant just nu för min 7-åring, och även om det ibland är fråga om smått obegripliga kulturyttringar så försöker jag att inte vara alltför kritisk. Vi läser Harry Potter och kollar YouTube-klipp som visar olika sätt att göra egna trollstavar. Vi bygger legovärldar, som utgör scenografi för en hel rad med egna filmer. Han skickar en film av sina senaste danssteg till sin äldre kusin, som han under sommaren dansat/spelat Just Dance ihop med.
Hur det än är, så finns det mer positivt med den digitala utvecklingen än negativt och det är viktigt att inte låta skärmskammen ta över alltför mycket även om det är svårt ibland.
