Spaning #1: Utbildning för alla

I flera år har vi inom de högskolepedagogiska kurserna vid Didacticum haft med inslag som rör studentstöd vid universitetet. Det är kopplat till frågor som rör juridik, etik men även lika villkor och förebyggande av diskriminering. Det här är något som görs både utifrån ett lagen säger att detta MÅSTE du göra – men jag vill väl koppla det till det mer medmänskliga perspektivet: en följd av breddad rekrytering är att vi som utbildningsgivare också behöver se över hur vi arbetar med breddat deltagande. Och i en värld med tighta resurser är det väl bra med 1) samverkan 2) öppenhet kring de fynd som görs vid olika lärosäten kring dessa frågor 3) en väl etablerad delningskultur.

Så från och med nu tänkte jag bidra genom återkommande blogginlägg med spaningar där jag lägger ut det jag hittat i min omvärldsbevakning kring utbildning för alla inom högskolevärlden.

Leadership and Organisation for Teaching and Learning at European Universities. Final report from the LOTUS project. Brussels, European University Association.

Detta är en rapport från EUA (European university association) som publicerades i mitten av december en slutrapport från LOTUS-projektet som beskrivs på följande sätt via hemsidan:

LOTUS set out to contribute to capacity building and strategic change management for learning and teaching at higher education institutions (HEIs) across Europe and explored the potential of various actors (including HEIs, ministries, national agencies, university associations, student and staff unions) to support transformation and innovation in learning and teaching.

I ett av de kapitel som ingår i rapporten lyfts “Diverse learners’ needs: adapting the educational offer” som den första punkten kring de som behöver prioriteras för att utveckla undervisning och lärande inom högre utbildning. Det beskrivs att pandemin gav ökad förståelse för behovet av flexibilitet – men att det har varit svårt att få till en verklig förändring på sikt. Nyckelelementen för vidare utveckling av detta, för att kunna möta en mer heterogen studentgrupp är:

• The leadership at HEIs should clearly raise discussions, consult the university community, and communicate on the development of flexible learning approaches, in order to achieve a common understanding across the institution. This would help ensure commitment of staff and students.

• A functional student-centred approach requires regular feedback loops in different forms involving students and teachers – from short and regular feedback surveys to large group discussions and focus groups.

• The student body can be heterogeneous, and individuals with their different backgrounds have different needs. This requires evidence-based analysis of who students are. Developing and implementing inclusion and wellbeing strategies can also support reflection on students’ needs and complement the development of the educational offer.

• Student-teacher partnership should be valued and considered as indispensable for enhancing teaching. This implies developing student agency and capabilities to actively engage with their learning, valuing their learning process (and not exclusively discipline contents), and providing recognition for their engagement.

• Teachers should be granted sufficient freedom and resources to innovate, regarding methods and approaches, also in response to changing student and labour market needs. They should be given opportunities to learn from existing practices and advice on pedagogical approaches. 

Läs rapporten i sin helhet via EUA:s hemsida, den tar även upp andra delar som rör kompetensutveckling, pedagogiskt ledarskap och digitalisering.


 

Vilka tre saker skulle du ta med dig till en öde ö?

När du läser detta har ljuset vänt tillbaka. Det fysiska ljuset, alltså. Dagarna kommer nu successivt att bli allt längre, även om det kanske inte märks till en början. Upplysningens ljus verkar dock vara på väg att falna. Det är mörkt och kallt i världen. Och dyrt. Så låt oss drömma oss bort från allt och fundera över vilka tre saker vi vill ta med oss till en öde ö. Här är mina förslag:

En soluppgång, med löftet om en ny dag. Någon skulle kanske invända att man inte kan ta med sig en soluppgång. Solen går upp oavsett om jag är på en öde ö eller inte. Och oavsett vad vädret är. Men det jag vill ta med mig är känslan av en soluppgång, hoppet om att universum ändå snurrar på, att naturlagarna fortfarande gäller.

Ett frö, med löftet om en ny vår. Fast egentligen, med mina erfarenheter som hobbyodlare, skulle jag nog ta med mig flera fröer, för säkerhets skull. Kanske en hel kotte? Eller ännu hellre flera olika sorters fröer för att maximera chanserna. Hur som helst, det är själva idén jag vill ta med mig. Det ostoppbara och fullständigt värdeneutrala växandet. Inte utveckling, men väl blad som vecklar ut sig.

En berättelse, med löftet om en ny framtid. Vad är det som är genuint mänskligt, som alltid har funnits och som antagligen är det enda värt att bevara inför nästa försök till civilisation? Berättelsen, så klart. Varför inte slå på stort och ta med Odysséen? För längesedan köpte jag en fin gammal utgåva på loppis, men jag har aldrig lyckats komma längre än första sidan. Hexametern står i vägen. Varje gång jag försöker läsa känner jag den kraftiga rytmen pulsera, så där som hjärtat slår efter en rejäl ansträngning, överröstande allt annat. Kanske var det mer lättlyssnat när Homeros en gång deklamerade i ljuset från lägerelden. Men på min öde ö kanske jag äntligen kan tränga igenom formen och nå in till innehållet. Jag kan nästan höra min gamla svensklärare recitera: “Sjung, o gudinna, om vreden som brann hos Peliden Achilles. Olycksdiger till tusende kval för Achaiernas söner.”

Photo by Robson Hatsukami Morgan on Unsplash

Lucka #22: Kreativitet och andra fula ord

En avbön: Någon som skulle publicera det här inlägget kanske glömde att lägga det på timer. Någon får skämmas och publicera det nu.

En kollega har under hösten ägnat sig åt kontorsstädning på en plats hen uppehållit sig under många år. Under denna städning har det uppdagats mången intressant pryttel, men intressantast för mig var en ask kylskåpspoesi. Det är dock inte vilken kylskåpspoesi som helst, utan en Corporate Edition(tm)(c).

Jag känner en djup fascination inför de konstiga ord vi använder i olika kontexter, och kanske allra mest inför just de som känns extra Corporate(tm)(c).Gummiord där betydelsen är upp till var och en. Mitt favorithatord kan vara synergieffekt. Eller är det disruptive? Det kan också vara innovation. Nej, nu ljuger jag, det är förstås kreativitet!

Det är ett ord som förekommer ofta i vår kontext, och det är en riktig vattendelare. Vissa spetsar öronen på direkten och andra vill omedelbart fälla in hovarna och gå hem. Vilken grupp hör du till? Jag står stadigt i gruppen som fäller in hovarna. Kanske även årorna. Min erfarenhet av begreppet kreativitet är nämligen det vita bladets kreativitet. Den tomma ytans kreativitet. Skapandet av Någontinget från Ingentinget. Om någon ger dig ett tomt papper så kanske du känner “YES!” och vill börja skapa någonting från den vita tomheten. Jag viker det omedelbart exakt dubbelt för att jag behöver mindre utrymme, mer ramar och bättre begränsningar.

Trots min aversion mot kreativiteten är jag en av alla dem som spetsar öronen när problemlösning kommer på tal. Lite hycklande kan tyckas, för vad är problemlösning om inte en kreativ process? Den enda egentliga skillnaden är att när den kreativa processen presenteras som ett problem så finns det ramar där. Det finns ett utrymme med begränsningar, en box att existera inom. Tänker jag existera inom boxen? Kanske inte. En del av problemlösningsprocessen handlar om att ta boxen, vända och vrida på den, känna på väggarna, titta utanför den och inuti den och se om den går att bygga om. Överväga om den över huvud taget behövs. Men dess blotta existens gör att en slipper det tomma vita arkets ångest.

Med kylskåpspoesi existerar inte det tomma vita arkets ångest. Det finns en massa begränsningar, och gott om material att bygga vidare på. Det går att börja bygga utan att veta vad en riktigt är ute efter, utan att behöva hitta på från ingenting. Dessutom är formatet kravlöst och mest gjort för att skapa nonsens.

Från oss alla, till er alla… Lucka #24

2022 har varit ett omtumlande år för många av oss. Vi har gått in och ut ur pandemiläge, ett krig har startats i vårt närområde och jag tror många av oss har tänkt ett varv extra kring våra förutsättningar. När jag skriver det här inlägget sitter jag på ett Café i Linköping och jobbar i väntan på ett barns skolmöte. Över öronen sitter stora lurar som stänger ut ljudet utanför men med julmusik som bakgrund och inspiration. Att jobba lite här och där, i olika miljöer och under olika förutsättningar har präglat både studenter och universitetslärares vardag de senaste åren. Flera av oss har både frivilligt och ofrivilligt följt med studenter och kollegor på hundpromenader, sett varandras kök och soffor och, kanske den mer udda, följt med på läkarbesök. Gränslandet mellan studier, jobb och privatliv har suddats ut och påverkar vår stressnivå och vårt välmående. Vissa av oss tycker att de flexibla studierna och arbetet är räddningen, medan andra får sämre hälsa och prestationerna påverkas. I en studie från Kristianstad visar Annika Fjelkners avhandling på att studenter med nätverk klarar sina studier bättre. Hon menar att hur studierna organiseras kan påverka studenternas hälsa. Samma sak såg jag och några kollegor i en nyligen påbörjad studie kring studenters hälsa vars preliminära resultat vi presenterade vid EuroSoTL konferensen som jag beskrev i lucka 17.

En annan aspekt på studenters och lärares situation fick vi exemplifierat av kollegor från Dnipro University of Technology, Ukraina som var på projektbesök på LiU föregående vecka. På grund av krigssituationen bedrevs den mesta undervisningen digitalt och asynkront. Såväl studenter som lärare hade osäker el- och internettillgång, och av säkerhetsskäl ville man inte ha studenter på Campus. Dessutom var Mariupols universitet tillfället inhyst i DniprosTechs lokaler. Inom kort kommer det även en intern LiU nyhet om besöket.

När du läser den här inlägget hoppas jag dock att du inte jobbar utan att du ägnar dig åt återhämtning. Om det är att umgås med nära och kära, eller njuta av friden i naturen eller med lite handarbete spelar ingen större roll. Vi på Didacticum önskar er alla en god jul och ett gott nytt år, och så möts vi igen med laddade batterier och nya pedagogiska idéer!

Privata bilder på små tomtar

Lucka #23: Recension av rimlexikon

Snart är det dags att rimma på julklapparna. Det kan vara svårt att välja vilket rimlexikon man ska använda, så här kommer några tips.

Svenskt rimlexikon gavs ut 1907 av kyrkoherden och folkskoleinspektören L.J.Z. Leksell. Förordet är skrivet av Adolf Noreen, professor i nordiska språk och sedermera ledamot av Svenska Akademien, som är positiv till initiativet. “Undertecknad, som varit i tillfälle att taga kännedom om detta arbete i manuskrift, anser sig hafva anledning vitsorda, att detsamma i det stora hela tillfredsställer alla rimliga anspråk.” Den totala omfattningen är 294 sidor och enligt förordet innehåller det drygt 55000 rim. Trots gammalstafvning och pluralformer på verb känns lexikonet användbart även idag.Svenskt rimlexikon (bra namn!) gavs ut första gången 1952 av folkhögskolerektorn och författaren Einar Odhner, bördig från Sjögestad. Förordet är skrivet av Elias Wessén, också han professor i nordiska språk och ledamot av Svenska Akademien. “Det är icke bara diktaren, som söker efter rimord” konstaterar han. “Det gör också språkmannen ibland, vid vissa slag av undersökningar. Vad har vi i svenskan för ord på -age (garage, persifflage [sic!] o.dyl.)?” Persiflage är ett roligare ord för satir som senast sågs i bruk 1977 i inledningen av Povel Ramels TV-serie “Semlons gröna dalar”. I min ägo har jag den andra reviderade upplagan från 1964 (275 sidor) och den tredje reviderade upplagan från 1995 (316 sidor). Baksidestexten på den senare upplagan hävdar att antalet rim har ökat med 30% till hela 40000. Även om detta är en bit från Leksell är nya Odhner mycket användbar.Bonniers rimlexikon från 2004 av Göran Walter är det mest aktuella. Enligt förordet finns här 44000 rim. Leksell och Odhner är organiserade enligt ordändelser. Vill man hitta ett rim på “tentor” så slår man upp ändelsen “-äntor”. I Bonnies rimlexikon får man först försöka slå upp originalordet “tentor”, men upptäcka att det inte finns. Mellan “tenta” och “teoretiker” är det tomt. Istället får man gå till ordslutsregistret och slå upp “-entor” som hänvisar till ordet “mentor” där lämpliga rim finns listade. För en nybörjare är detta kanske bra, men för en van användare av rimlexikon är det förvirrande.En särställning intar Åke Ohlmarks Rimordbok från 1980. Det är inte ett rimlexikon, vilket författaren noga påpekar i förordet, utan snarare en samling exempel. Här finns listor över dialektrim (skånska sådana), spexrim, Q-rim, m.m., samtliga insamlade under författarens tid i studentkretsar i Lund.Alla rimlexikon bleknar dock i jämförelse med klassikern Hammarlöw. Den pensionerade trävaruhandlaren Ant. Hammarlöw utgav 1920 på eget förlag Svenskt rimlexikon (fantasifullt namn!). Det är strax över 300 sidor och fullpackat med egna tolkningar. 1924 utgavs del två som upptar dubbelrim från A till O. I min ägo finns en faksimilutgåva från 1984 med båda delarna tillsammans, men kronan på verket är förstås ett exemplar av första delen med en dedikation från författaren till sin syster den 8 april 1920.Ant. Hammarlöw hade en egen känsla för språk. Ett hemma ofta citerat exempel är rimmen på “udd”. Efter de uppenbara alternativen (ludd, mudd, kludd, sudd) hittar man de mer kreativa “Robin Hood” och “very good”. Den andra delen med dubbelrim är en veritabel fest för örat. Man behöver inte använda den som lexikon. Den går att läsa som ren poesi. Lyssna bara på följande förslag: juvelkrona/kamelhona, kaninmat/vaccinhat, vittersnack/glitterfrack.