Hur ska jag aktivera mina studenter online?

En naturlig fråga efter alltmer undervisning online är den som är rätt vanlig även i den fysiska lärmiljön: Hänger ni med? Den är nära besläktad med lärarens undran om det vi står och berättar och förklarar överhuvudtaget har landat som det är tänkt ute bland deltagarna/studenterna: Har ni några frågor? 

Osäkerheten som läraren då kan uppleva blir såklart ännu större när det snabbt blir en rådande kultur att alltid närvara med avstängda kameror i möten online. Har du tur kanske några använder chatten för kommentarer eller så har deltagarna/studenterna en egen back-channel som du som lärare inte känner till.  

Jag tror att vi alla behöver fundera över vad som måhända sker där bakom den svarta rutan och att inte döma för hårt. Varför blir det så lätt en radda svarta rutor i ditt videomöte?

En del sitter kanske i ett trapphus för att få studiero på snålt tilltagen boendeyta, en del går mest in i mötet och påbörjar en inspelning för att i bästa fall ta del av innehållet någon annan gång, en annan orkar inte vara mer delaktiga än detta minimum och en fjärde sitter med tre barn i samma bostad som också ska delta i undervisning online. 

Börjar vi med den analysen kanske det är lättare att förstå deltagarna/studenternas förutsättningar och motivationsgrunder för att ta del av det du vill förmedla. Och ta sen med dessa funderingar till den campusförlagda undervisningen – hur säkerställer jag att alla hänger med även på plats? Det finns en annan kontaktmöjlighet, men är alltid ivrigt nickande hos vissa den bästa lägesmätaren alla gånger?  Är det samma deltagare/studenter som är aktiva online vs på plats?

En del gillar att föreläsa, en del gillar att lyssna. En del föreläser för att de tror att de måste, en del lär sig ingenting av att bara lyssna. En del försöker hitta sätt att bygga in aktiverande moment i sina föreläsningar – men kan möta motstånd eftersom förväntan är någon annan. Att vara aktiv i sitt eget lärande är krävande, vilket gör frågan hur en ska få till detta oerhört komplex.

Men som en klok lärare sa i en diskussion för någon vecka sen:

“Mår inte studenterna bra är det väl klart att motivationen att interagera och vara aktiv sjunker drastiskt”

Och ja – då spelar det tyvärr inte så stor roll hur många quiz, gruppdiskussioner, wikis, utmaningar, bikupor eller projekt du bygger in för att stötta ett aktivt lärande. 

I mitt nästa inlägg kommer jag fånga upp denna något melankoliska avslutning med lite tankar om Community of Inquiry (CoI), lektionsplanering för distans och Universal design for learning (UDL) som förhoppningvis kan vara verktyg för vidare reflektioner och lösningar. 

 

 

 

 

Lucka 24: Vilka blev vi i Zoom?

bildcollage zoombilder


– Ser ni min skärm nu?
– Du måste unmjuta* dig Kurt!
– Det skulle vara trevligt om alla slog på sin kamera så jag slipper sitta här och prata med svarta rutor…


Vi klev in i Zoom och har ännu många timmar kvar att tillbringa i detta format. Det går att se hur vissa har blomstrat och andra vissnat av bristen på spontana möten, samtal och mellanmänsklig kommunikation. En del försöker hålla strikt på jobb och fritid och klär sig fint (åtminstone på överkroppen) inför varje dag på hemmakontoret. Andra försöker muntra upp med spexiga bakgrunder eller filter. Vi har fått se kollegors kök, bilar, husdjur, taklampor, partners, julgranar, handarbeten, bokhyllor, barn och torkställningar. Ibland kommer kollegorna supernära, ibland lite väl långt bort. I mobilen, med surfplattan och genom datorn – på språng, på plats.

Vi har väl aldrig tittat så rakt på varandra under ett möte, men det har också varit väldigt intensivt att låta sinnena närvara både med bild, ljud och video. En del försöker varva ner med stickning, klappa katt eller annat som också går att göra när en framförallt behöver lyssna.

Frågan är nog vad vi tar med oss av detta in i 2021 – det är för tidigt att veta något säkert men jag vet också att utan närvaro och social interaktion med hjälp av digitala verktyg hade det varit ett betydligt gråare år.

Ta hand om er alla!
God jul och gott nytt år!

*troligen ett av årets nyord och ska en tro Institutet för språk och folkminnnen blir detta troligen den stavning vi ska använda. 

Lucka 23: Läraren som reseledare

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än hon gör, men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det hjälper det inte om jag kan och vet mera. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och vill egentligen bli beundrad av den andra istället för att hjälpa henne. All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att härska utan att tjäna. Kan jag inte detta kan jag heller inte hjälpa någon.

Det här klassiska citatet om undervisning kommer från den danske filosofen Søren Kierkegaard (1813-55), mer bestämt hans postuma verk Synspunktet for min Forfatter-Virksomhed som utkom 1859 och kan läsas in extenso här.

People in bus seats
Annie Spratt via Unsplash

Jag har ägnat i princip hela mitt liv åt att lära mig saker, försöka förstå, vrida och vända på idéer, och jag tror att jag vid det här laget har en ganska stor erfarenhet av att inte förstå. För mig är den här känslan att inte förstå något bara ett förstadium. Det är första stationen på en lång bildningsresa som förhoppningsvis slutar med en lite mer nyanserad världsbild. Samtidigt försöker jag vara beredd att när som helst släppa mina invanda föreställningar om nya fakta skulle komma i ljuset. Så funkar det ju i den akademiska världen.

Men hur upplever mina studenter känslan av att inte förstå? Min gissning är att de inte alls är fyllda av samma pirriga nyfikenhet som jag, utan tvärtom ofta upplever frustration, uppgivenhet och en känsla av att inte räcka till.

Det är klart att jag kan komma ganska långt som lärare med att bara vara entusiastisk inför mitt ämne. Det smittar förhoppningsvis av sig på många, men jag får inte tappa förståelsen för vad det innebär att verkligen inte förstå. Jag måste kunna se och bekräfta studenternas oro och osäkerhet. Jag måste på sätt och vis kunna backa i min egen intellektuella resa, tillbaka till en punkt som motsvarar där mina studenter befinner sig. Jag måste möta dem där de är, förklara med ord och bilder som de kan relatera till. Reseledaren måste vara med i bussen och ta samma väg som resenärerna.

Lucka 22: Svenskarna och internet

Aldrig har en rapport om vårt digitala liv varit så intressant som ett år som detta. Internetstiftelsen var även snabba med att ställa om frågor för att därmed kunna fånga upp hur just pandemin påverkat oss.

Det är tydligt att årets chockdigitalisering påverkat alla – men på olika sätt. Det är främst skillnaden mellan olika åldersgrupper som kan vara intressant att kika lite extra på.

Vi börjar med den positiva delen – det här året var året då pensionärer verkligen blev delaktiga digitalt. De kom igång med att använda digitala verktyg för alla möjliga aktiviteter och kunde även se den direkta nyttan med det. De kunde vara sociala, handla, upprätthålla föreningsliv, sköta sin ekonomi. Flera som intervjuats har skaffat sig vanor som verkligen är här för att stanna och som verkligen underlättar deras liv.

Men till den grupp som haft ett år med ökad användning av digitala medier och verktyg men ändå känner en oro och t o m minskad social samvaro trots ökad skärmtid är unga vuxna. De har varit tvungna att sköta både utbildning och socialt liv via en skärm och upplever en oro för hur framtiden kommer se ut. Arbetsmarknaden är osäker, resor inställda och det ställs höga krav på självledarskap och studieteknik/motivation från enda dagen till den andra. Det är – utan någon direkt erfarenhet av vad vuxenlivet egentligen innebär svårt att överskåda hur allt det här ska lösa sig i framtiden. Att ställa om för att undervisa online är en sak, men lika mycket stöd behövs för unga vuxna (17-21) att studera på distans.

Det som lyfts fram i Svenskarna och internet är att skolan och universitetet utgör en viktig social mötesplats, där informella kontakter och mixen av socialt och studierelaterat hjälper till att skapa en tryggare ingång till vuxenlivet. Men det som också går att dra lärdom av detta är att distansundervisning också – rätt använt/upplagt ger oss möjligheter att erbjuda mer jämlika utbildningserbjudanden och även hjälpa oss i uppdrag som rör breddad rekrytering.

Jag tänker mycket på hur Anna som 20-åring skulle reagera på ett studentliv under en pandemi och hoppas att vi vid LiU kan fortsätta att fördjupa studentperspektivet år 2021, en förhoppning som bara stärks av en rapport som denna.

Läs rapporten i sin helhet:
Svenskarna och internet
Ta del av presentationen från presskonferensen där både PRO, facket och elevkårer kommer till tals: Svenskarna och internet – YouTube.