Photo by Chris Montgomery on Unsplash
Här sitter jag på mitt hemmakontor och stirrar på mitt eget bleka nylle i Teams-mötet. Jag möts av nio andra lika bleka ansikten. Någon ler, men de nio ögonparen på skärmen speglar det som jag själv känner just nu. Trötthet. Tomhet. Slut på energi.
”Jag är trött på möten med platta människor” ropar jag inuti mig själv, men märker plötsligt att det inte var mitt inre som talade – utan min mun – rakt in i mikrofonen och kameran – rakt in i mötet.
”Du är inte ensam, vi förstår…” De platta människorna i mötet bekräftar och ler igenkännande.
När jag precis hade fött barn fick jag lära mig på BB att det är viktigt att ligga hud mot hud med den lilla bäbisen. Det var viktigt för att utsöndra nödvändiga hormon och skapa anknytning. Jag vill inte ligga hud mot hud med mina medarbetare, men jag vill träffa dem – inspireras – mötas i det verkliga rummet – inte på den platta skärmen.
Där och då, mitt i denna syntetiska gegga av ettor och nollor, kom ett mejl!
Avsändare var Sveriges kommunikatörer och mejlet handlade bland annat om hur vi i denna långa kris ska kommunicera för att nå ut. I en långvarig kris behöver vi tänka på vad vi säger eller skriver och hur vi gör det för att mottagarens hjärna ska klara av att ta in mer information och därefter göra rätt val.
Under den pågående coronakrisen, som nu har pågått en lång tid, har vi dagligen matats med samma budskap och uppmaningar. Denna upprepning av krisinformation har lett till att vi ständigt har blivit påminda om den pågående krisen. I artikeln menar de att när människan befinner sig så här länge i en kris leder det till att vi förändrar vårt beteende. Vi blir vi mer emotionella, ser svart eller vitt på saker och blir extra mottagliga för grupptryck. Människan får brist på ork och energi.
Jag känner igen mig i det jag läser i artikeln. Det är ju precis mitt i detta känslomässiga virrvarr som jag befinner mig just nu. Mina tankar vandrar återigen i väg till min barnmorskas budskap, hud mot hud är viktigt för anknytningen med bäbisen.
Men hur skapar vi ”hud mot hud känsla” på distans?
Enligt artikeln är empati ett viktigt verktyg. Ett exempel som nämns är att om vi känner empati för de som arbetar inom vården på en Covid-avdelning så höjs vår motivation till att följa råden.
Ett annat råd är att om vi öppnar upp emotionellt i våra digitala möten kan det leda till bättre förutsättningar för samarbete och gemenskap. Då kan en vi-känsla skapas som hjälper oss att hålla modet uppe och känna hopp.
Så med dessa ord önskar jag dig lycka till med att skapa din egna strategi för att uppnå ”hud mot hud” på distans!
Här följer två listor från Sveriges kommunikatörer som kan hjälpa oss att hitta motivation, ork och lust:
Att göra för dig själv
- Hjälp dig själv först – sedan andra
- Lägg in pauser och återhämtning
- Begränsa ditt medieintag
- Jobba på ditt mindset så det hjälper både dig och andra
- Identifiera vad du kan kontrollera – skriv en lista
- Håll daglig kontakt med dem du bryr dig om (video)
Att göra för andra
- Var tydlig och skapa nya rutiner i din grupp
- Hjälp andra hitta vad de kan kontrollera
- Fokusera i kommunikation på det gemensamma och närmast kommande
- Var kreativ och inkluderande i ditt digitala sociala umgänge
- Håll kontakt och stäm av ofta
Läs gärna Sveriges kommunikatörers nyhet Kommunicera restriktioner trots informationsutmattning
// Karin Midner
