En relativt ny del av arbetet på Didacticum är vår konsultativa verksamhet. Som små envetna rumpnissar ställer vi frågor som “voffo di då?” (och vad/hur?) i ett nyfiket försök att reda ut och stötta med rätt läraktivitet.
Om du undrar hur det kan gå till kan du ta del av en film från B.C (Before Corona) – men givetvis går den här typen av kombination av teori, praktik och diskussion att köra online också. I den här filmen besöker Anna och Stina vårt campus på Lidingö: Malmstens!
Från flera håll har jag hört att sociala medier kan vara en källa till prestationsångest. Handen på hjärtat, hur gärna publicerar vi våra misslyckanden, våra fula foton, den vidbrända frukostgröten eller dammråttorna under soffan? Personligen har jag inte så svårt för att se sociala medier som höjdpunkterna i någons liv, snarare än som en komplett bild, men de dagarna det känns som att det bara är du i hela världen som undviker att gå till köket för att diskberget äter upp din energi såväl som din själ så kan det vara skönt att se lite mera vardag. Vad sägs om gruppen Family living – the true story på Facebook?
I en tid av hemarbete får jag erkänna att glättiga texter om “det optimala hemmakontoret” eller “Så jobbar du effektivt från hemmakontoret” står mig upp i halsen. Råden om att klä sig rätt och designa sin arbetsmiljö har sin plats, men under den mörkaste tiden av året är huvudfokuset överlevnad, inte att pimpa sin skärm med peppiga citat. Då kan det vara skönt att se andras hemmakontor och inse att vi alla är i en ovan situation och försöker lösa den, så gott vi kan. Välkommen in på hemmmakontoret!
Kom också ihåg att det är du som bestämmer över dina sociala mediers flöden. Det finns flera steg av möjligheter för att kurera ett flöde som du blir glad av, snarare än trött. En bra grundtanke är att försöka att använda sociala medier för att skapa personliga relationer. Interagera med personer du tycker om, via chatt eller kommentarer. Försök att minska mängden passiv konsumtion och öka mängden aktiv interaktion. När du är trött och bara vill slöscrolla, se till att du har anpassat dina flöden med hjälp av nedanstående tips:
Facebooktips:
Får du upp inlägg från grupper du inte vill se i ditt flöde? Gå ur gruppen eller välj att sluta följa den.
Är det jobbigt glitterpositiva människor som skriver floskler på dina uppdateringar? Du kan välja att bara visa posterna för en del av dina vänner.
Gå med i grupper som gör dig glad, och interagera med inläggen där. Då kommer de att visas i ditt flöde i högre grad!
Innehåller ditt flöde tröttsamma människor som inte lyder coronaråden (min största pet peeve just nu)? Du kan ta bort dem som vänner, men om du vill vara lite mindre drastisk så kan du antingen dölja deras uppdateringar eller snooza dem i 30 dagar, tills det kommit nya råd.
Instagramtips:
Instagram är väldigt visuellt och lockar till sig en viss typ av inlägg. Använd det till din fördel och följ konton som tar fina bilder på söta katter! Då får du en liten serotoninpuff varje gång du scrollar förbi. Om katter inte är din grej, ersätt det med hundar, barn, eller fint julpynt.
Gå igenom vilka konton du följer. Är det mycket perfektion? Från personer du inte ens känner utan bara följer? Hat-följer du konton? Var lite kritisk och ta bort konton som inte antingen gör dig glad, eller innebär en personlig relation – eller allra helst båda delar.
Lena Lid Falkman forskare från Handelshögskolan i Stockholm föreläser om utmaningarna i att ha kontoret eller studieplatsen hemma och hur en ska dra gränsen för jobb/studier och privat när du sitter vid ditt köksbord.
Vi får en del frågor som gäller röst och talteknik. Det är många som märker att det är mer ansträngande för rösten att föreläsa via Zoom/Teams. Vi tog hjälp av en expert – logoped Carin Josephson – som ger oss följande tips:
Rösten bildas genom att utandningsluften passerar stämbanden, som då sätts i svängning. Det ljud som bildas förstärks och får sin speciella karaktär av passagen genom svalg, mun och näshåla. De olika språkljuden formas sedan av läppar, tunga och käke.
Att samtala via skärm gör att många delar av vår kommunikation faller bort, så som icke-verbala signaler som ges.
Viktigt att tänka på:
• Hållning. Försök att variera din arbetsställning under dagen. Sitt/stå axelbrett med fötterna och ha jämvikt i kroppen. Tänk på att ha rak rygg, sänkta axlar och lång hals.
• Avspänning. Stretcha regelbundet för att undvika spänningar i axlar, nacke och käke.
• Värm upp rösten försiktigt inför längre möten då du förväntar dig att använda rösten mycket.
• Gäspa då och då för att sänka struphuvudet och spänna av i halsen.
• Försök att magandas istället för att andas högt upp i bröstkorgen. Försök att andas genom näsan så mycket som möjligt. Inandningsluften blir då uppvärmd och fuktad innan den når luftrör och lungor.
• Ha tillgång till vatten att dricka. Återfukta stämbanden för att hålla dem elastiska.
• Använd magstödet när du talar. Du kan hitta magstödet genom en kort hoststöt eller om du skrattar till.
• Undvik att harkla dig vanemässigt.
• Artikulera och tala ut, tala ej ned i dina papper utan rikta rösten framåt.
• Ett headset kan minska ansträngningen för rösten.
• Stress påverkar oss till både kropp och själ. Den ökar spänningar, påverkar andningen och kan göra att vi höjer röstläget (ljusare röst).
• Buller finns på fler ställen än vi tror och att försöka överrösta bakgrundsljud är ansträngande.
• Tänk på ditt taltempo. Går det för fort är det svårt att hinna använda en god röstteknik och ta ordentliga andningspauser.
• Om du blir hes och hesheten varar längre än tre veckor, sök läkare.
Jane Austen verkade ha en förkärlek för romantitlar på formen X och Y, och det är lätt att blanda ihop dem. Förnuft och känsla är alltså inte den med Mr. Darcy (det är Stolthet och fördom). Men det här inlägget skulle inte handla om 1800-talsromaner utan om känslor, eller mer bestämt relationen mellan känslor och lärande.
Det är lätt att tro att känslor och förnuft är två helt skilda fenomen, och att känslor därför inte har någon plats inom akademin, annat än möjligen såsom förströelse eller kanske som studieobjekt för vissa mindre nogräknade fält. Inget kunde vara mer fel.
Jag har undervisat nybörjarstudenter i programmering i mer än tjugo år och brukar understryka, redan på första föreläsningen, hur mycket känslor som studenterna kommer utsättas för under kursens gång. Det kommer att pendla mellan djupaste bedrövelse (när ingenting funkar som det ska) och euforisk glädje (när det äntligen blir rätt). Att hantera detta, och inte ge upp när man är på botten, är en viktig komponent i att lära sig att lära.
Vid flera tillfällen har jag haft förmånen att lyssna till Åsa Nilsonne, psykiater och professor emerita i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet. Hon var inbjuden till ett webbinarium i höstas, som det även går att ta del av i efterhand.
Ett av hennes kärnbudskap, som jag har tolkat det i alla fall, är att vi alla har olika känslosystem. Vad vi lärare väljer att göra kan hos studenterna ibland aktivera det känslosystem som handlar om hot och fara (vilket leder till att studenterna kan känna sig dumma, osäkra och omotiverade), och ibland det känslosystem som handlar om nyfikenhet (vilket stärker kreativitet, upptäckarglädje och uthållighet). Det är lätt att tänka att motivation bara är studenternas problem, men vi kan alltså genom vårt agerande förstärka eller förminska studenternas möjligheter till lärande. Vad väljer du?
Samma sak tas upp av FITech, en sammanslutning av tekniska högskolor i Finland som erbjuder öppna fortsättningskurser för framför allt yrkesverksamma. I deras utmärkta och öppet tillgängliga Design Book for Online Learning framhålls känslor som en av flera viktiga komponenter för framgångsrikt lärande. Komplext lärande kräver långsamt medvetet tankearbete, vilket i sin tur förutsätter en trygg miljö. Och det är inget som uppstår av sig självt, utan det skapas till stor del genom den ton som läraren sätter i kommunikationen med studenterna.
Så visst gjorde Descartes ett stort misstag när han en gång försökte separera kropp från medvetande. Det ena kan inte existera utan det andra, och känslans betydelse för lärandet kan inte nog understrykas.
