Posts

Posted on

Tema IKT och lärande – workshops via Didacticum

I mars var vår gruppering av IKT-pedagoger äntligen samlad i Didacticums regi – våren har ägnats åt att lära känna varandra och identifiera vanliga frågor från verksamheten, men också se vilka kompetenser vi tar med oss in i arbetet. Detta har, ihop med utvärderingar från Pedagogikdagarna och deltagande i bl a en utbildningsdag för LiTH, mynnat ut i ett antal områden vi fokuserar på genom en workshopserie under läsåret 2018/2019. Det handlar både om visuell kommunikation (Vetenskaplig illustration, film) och pedagogiska möjligheter med Lisam. Till nästa år fortsätter vi denna serie med ämnen såsom pedagogiska aspekter på videokonferensverktyget Zoom samt pedagogik online – vad kan en göra?

Välkomna att delta eller beställ en egen workshop till just er institution eller arbetslag!

Posted on

Föreläsningar inom natur- och ingenjörsvetenskaperna

Den klassiska föreläsningen–t.ex. att föreläsaren presenterar sitt material med hjälp av Power point–har hamnat i dålig dager. Trots detta är det fortfarande en vanlig undervisningsform inom natur- och ingenjörsvetenskap och IKT-studion får många förfrågningar att spela in föreläsningar. Exakt hur dålig är det att föreläsa? En sammanställning av 225 studier visade att klassiska föreläsningar är överlag sämre än mer studentaktiva läraktiviteter (Freeman m.fl. 2014; video 1). Effektstorleken på 0.5 (Hedge’s g) är visserligen bara något större än gränsen på 0.4 som är medeleffekten av olika åtgärder (inom undervisning på grundskolan; Hattie 2008), men det räcker. Författarna påpekar att om undervisning vore en läkemedelsstudie så skulle den avbrytas: det alltså oetiskt att föreläsa när bättre undervisningsformer finns.

Alternativet till passiva föreläsningar är studentaktiva läraktiviteter. Det är genom att aktivt arbeta med kunskapen som flest studenter bäst tillägnar sig den. Det finns flera bra exempel på hur natur- och ingenjörsvetenskap kan ställa om. I USA har t.ex. The National Academies of Sciences, Engineering, and Medicine publicerat en kostnadsfri e-bok (Kober 2013; video 2) som går igenom forskningsläget, och ger exempel och strategier för hur undervisning kan förbättras. De påpekar att enstaka inslag av föreläsning kan vara motiverad, men bör begränsas till ett minimum och kompletteras med en stor dos av studentaktivitet.

För att öka inslaget av studentaktivitet behövs kunskap både i att utforma läraktiviteter och i att designa kurser. På universitet och högskolor finns högskolepedagogiska avdelningar som anordnar sådana kurser (på LiU har vi Didacticum). Men trots genomgången kurs är inte säkert att lärare ändrar sin undervisning eller sin syn på lärande eller kursdesign. Brommesson m.fl. (2016) genomförde en enkätstudie av universitetslärare före och efter högskolepedagogiska kurser och fann ingen eller låg effekt av kursen på synen på, eller implementering av, aktiva lärformer.  Enligt Kober (2013) kan en anledning vara att man behöver ett stöttande sammanhang. Det kan vara kollegor med samma intresse eller en ledning som aktivt arbetar för bättre undervisning.

Inspelade föreläsningar är alltså inte en bra strategi för att digitalisera undervisningen. En  föreläsning blir inte en bättre, eller mindre oetisk (sensu Fereeman 2014), läraktivitet bara för att den blir digital. Frågan är snarare hur tekniken kan användas för aktivera studenterna. Den bloggposten har jag inte skrivit ännu, men om du är intresserad ger bl.a. Bates (2104) ett bra ramverk.

Referenser

Posted on

Finns det en kurs i e-lärande?

Frågan har kommit ett antal gånger det här året, och det väcker i vanlig ordning nya motfrågor från min sida: Vad är e-lärande för dig? Hur ser ditt sätt att designa kurser ut idag och hur skulle du vilja vidareutveckla det med en e-dimension? Vilken it-infrastruktur har du tillgång till? Har du något administrativt stöd som kan påverkas av en förändring av kursens design om du t ex använder en lärplattform? (i vårt fall LISAM).

Men låt nu inte alla motfrågor avskräcka dig – börja i en liten skala. Fundera över hur din kurs ser ut idag och vilka delar du kan och vill utveckla med hjälp av både analoga och digitala aktiviteter. Internt inom LiU finns det både kurser från LiU IT, med fokus på vår lärplattform Lisam, och möjlighet att ta hjälp av en pedagog inom IKT och e-lärande, det är en viktig del i att identifiera och skapa större förståelse för den it-infrastruktur vi faktiskt har vid LiU.

Kort sammanfattat – vad som finns internt för anställda vid LiU

  • LiU IT Utbildningar – ger dig kunskap om hur verktygen i den IT-miljö vi använder vid LiU fungerar.
  • LiU IT Lisam – ger dig kunskap om hur vår gemensamma lärplattform funkar.
  • Didacticums Ta hjälp av en pedagog – ger dig kunskap om hur och vad du kan tänka på vid pedagogisk utveckling av ditt innehåll, med eller utan digitala verktyg/aktiviteter.

Sen finns det alltid möjlighet att plocka infallsvinklar och input från andra håll – jag är själv nyfiken på bl a en kurs vid Umeå universitet med titeln Design av digital didaktik och även en intern kurs på Lunds universitet med namnet Kursdesign med fokus på blended learning.

Den mest kritiska aspekten av alla – vid all typ av utvecklingsarbete, är det där med tid! Tid att lära sig nya verktyg, tid att fundera, bolla med andra, förändra och utvärdera. Tid att göra allt detta på arbetstid.

Posted on

Being mother Teresa with an iron fist?

Facilitating successful online collaboration

Now, when the Open Networked Learning (ONL) course opens up again, the subject of online collaboration and how to facilitate this process becomes very relevant to me. Collaboration, together with creativity and innovation, critical thinking and communication, are among the learning and innovation skills, or so-called 21st centuries skills (1) that will define who’s going to fit better into our global society.

Online (OL) collaboration occurs when the individuals connect with each other through technology and find opportunities to research, discuss, learn and produce together (2,3). Thus the virtual community that they integrate will be a place of shared ownership and lifelong learning.

OL collaboration is attractive due to its flexibility where members of the online group can work together independently of their geographical location and without time constraints. Myriad of collaborative tools available simplifies the OL team interaction as effectively as in the face-to-face (f2f) situation.

Ironically, OL collaboration is vulnerable to the lack of f2f interaction. Difficulties to decipher the body language of the speaker, time lags, poor bandwidth, language misunderstandings and reticence of social interaction among other factors affect the OL group performance. Thereby OL collaboration is not automatically facilitated by the use of technology but by a facilitator who is a person guiding the learning process during the OL session.

As I came to think now: a facilitator will be a sort of Mother Teresa with an iron fist who has the challenge to provide the initial structure and manage the group but at the same time will be the emotional presence that bonds the group, retreating when the group is ready. A facilitator has no power to “make” collaboration but it could propel the group towards a positive experience. Therefore I conducted some research to find out more about successful groups and how I could use this information to mimic their patterns of work.

Successful groups are described in the literature as composed by participants who share a common goal and leave space for negotiation, where the final product of their work can be translated in the contribution of each member (4). These groups are often cohesive and so effective because their work advances based on all members contributions. None is rejected or ignored without a previous dialog (5).

Successful and less successful groups differ in term of the outcome, divergences in group processes, patterns of work and social presence (3,4).

Successful groups

  • Identified a common goal
  • Negotiated an approach to their working process
  • Clarified from the beginning the focus of the project
  • Had a work plan
  • Selected responsible persons for each task
  • Scheduled the activities to make sure things were done on time
  • Reached consensus during asynchronous work by answering and discussing each other’s questions
  • Gave critical yet respectful comments to each other
  • Built on colleagues inputs without excluding or ignoring any member contribution
  • Harmonized everyone’s participation and upon disagreement could negotiate, have a dialogue
  • Built a learning community

Unsuccessful groups

  • Were more anxious
  • Changed often mind and focus of the project,
  • Lacked leadership
  • Did not build on each other’s work,
  • Had poor trust within the members.

Finally, some online tools that we could use to engage students in online collaboration are listed here https://globaldigitalcitizen.org/online-collaboration-tools-teamwork among them is padlet which I have used with Master students at Linköping University to share useful articles and with postgraduates students in the Problem Based Learning course to gather tips for future PBL mentors. Padlet is easy to use and a recommended tool to brainstorms, discussions, sharing pictures, audio, videos, and many more things. Yet another tool that picked up my curiosity was Perusall, introduced by Professor Mazur in this video https://iated.org/talks/Mazur_Student_Ready. It is a sort of interactive platform where you can post articles, scenarios or other documents that you want your group to discuss prior to a seminar, or lecture. The group can then mark and comment on the difficult parts of the articles while getting feedback from their peers and the supervisor.

And now I think I have to end this blog post but in a next entry, I promise to tell you about the progression of my group @ ONL181. We started to connect this week and still have a wonderful 10-week period ahead. I am looking forward to seeing if some of these tips will help to guide the group in their journey. Will we have a successful collaboration?


The pictures included are  free stock photos from Pixabay.com (CC0) 

References

  1. http://www.p21.org/our-work/p21-framework
  2. Siemens, G. (2005). Connectivism:  Learning theory for the digital age.  International Journal of Instructional Technology and Distance Learning, 2(1).
  3. Brindley, J., Blaschke, L. M. & Walti, C. (2009). Creating effective collaborative learning groups in an online environment. The International Review of Research in Open and Distance Learning, 10(3).
  4. Oliveira I, Tinoca L, Pereira A. (2011). Online group work patterns: How to promote a successful collaboration. Computers & Education, 57 (1).
  5. Barron B (2003). When smart groups fail. The journal of the Learning Sciences, 12(3).

By Gizeh Perez Tenorio/ Didacticum Sep 2018

Posted on

Vad värderar vi inom högre utbildning, om inte lärande för en hållbar utveckling?

Skrivet av Ola Leifler:

Högre utbildning kan motiveras med att man ska kunna garantera samhällets försörjning av kompetens för en mängd olika yrkesgrupper, och för att ge människor möjligheter att utvecklas som personer, förstå sin omvärld bättre och rustas för att lösa samhällets stora utmaningar. Det första målet, att kunna bli anställningsbar inom ett specialistyrke, tenderar dock ofta att vara det viktigaste när man organiserar längre utbildningsprogram. Jag är med i grupper som organiserar tekniska utbildningar och märker att det är väldigt lätt att se tekniska och matematiska kurser som självklara, men andra kurser kan behöva motiveras särskilt. Våra utbildningsprogram gör det därmed tydligt vilka värderingar vi har om vad man bör lära sig först och tillsammans med andra ämnen, vad man ska kunna på djupet och vad man bara behöver ”täcka” i utbildningsplaner. Och även om det knappast finns två ingenjörsutbildningar inom ett visst ämne på olika platser i landet som är identiska, tenderar alla kurser i varje program ändå att vara oumbärliga och svåra att rucka på.
Själv är jag övertygad om att våra utbildningar behöver en annan karaktär för att utveckla våra studenter till kompetenta och engagerade samhällsmedborgare som kan bidra till att skapa ett framtida hållbart och inkluderande samhälle inom ekosystemens ramar. Att verka för detta innebär, på samma sätt som tidigare arbete för att erkänna vikten av etik i utbildningar, att vi behöver värdera kunskap som inte tillhör vår kärnkompetens lika högt som den vi själva har. För min del har det varit befriande på många sätt att, efter disputation och det erkännande det innebär, acceptera att jag behöver lära mig om systemtänkande, trans-disciplinärt lärande, de olika dimensionerna i begreppet hållbarhet och hur de relaterar till varandra och hela tiden känna att det ändå är ok att inte vara expert. Att visa ödmjukhet inför sådant jag ännu inte lärt mig, fortsätta vara nyfiken samtidigt som jag ska kunna ha kvar min kritiska blick och min vetenskapliga hållning.
Under våren genomförde jag och en kollega (Cecilia Enberg) en undersökning där vi frågade programansvariga vid institutionen för industriell och ekonomisk utveckling vad de lade i begreppet hållbarhet och hur de resonerande om att sätta upp lärandemål och -aktiviteter kopplat till detta. På motsvarande sätt som etik, är lärande för hållbar utveckling något som kan kräva att man inte bara lägger till något, utan även tänker om kring sådant som har funnits tidigare. Jag har tidigare varit med om att nya utbildningsmoment som tillfört ett nytt perspektiv först kritiserats för att vara ”flummiga” (vilket ofta betyder annorlunda, och utan klara svar), men efter ett tag kan de ändra mentaliteten hos inte bara studenter utan även lärare vid ett program. För vår del började vi med att införa en kurs i ingenjörsprofessionalism, en kurs med moment över tre år som tillförde personlig utveckling och reflektion till våra ingenjörsprogram. I och med den kursen har vi också diskuterat hur etik och kompetenser kopplat till att kunna verka för en hållbar utveckling kan komma in. Som jag ser det har våra värderingar förändrats en del i och med att både lärare och studenter sett hur värdefullt det är att reflektera över sin egen yrkesroll, sina personliga val och värderingar.
Värderingar är viktiga, värderingar genomsyrar våra utbildningar och de val vi gör och de kan vara svåra att ändra. Men, värderingar går att ändra, och vi har mycket att vinna på att försöka bli medvetna om vilka värderingar vi faktiskt har.
/Ola Leifler, lektor, institutionen för datavetenskap