Klartext

RadioI bilen på väg till jobbet funderade jag över om jag kanske vaknat på fel sida. Jag kände mig arg och frustrerad, men var inte säker på varför. Men så insåg jag att det berodde på att jag glömt byta radiokanal från P1 till P2. På morgnarna försöker jag att alltid lyssna på P2. Det är ett bra sätt att bli lite mer harmonisk och positivt inställd till världen. Om man lyssnar på P1, i alla fall när jag åker till jobbet, finns det sällan något att bli harmonisk av.

Det är i stort sett bara i bilen som jag lyssnar på radio, i alla fall gammaldags synkron radio. Det medför att lyssnandet inte är särskilt planerat utan bara råkar hända. Ett program som jag då och då snubblat in i och alltid älskat är Klartext. De beskriver sig själva som ett nyhetsprogram som berättar nyheter på ett enklare sätt. Det är inga långa och krångliga meningar. Det är inte så många svåra ord. Du kan säkert föreställa dig vem som kan ha extra nytta av detta, men Klartext är aldrig explicita med det. De riktar sig till alla som vill lyssna på nyheter.

Jag kan lyssna på och förstå vanliga nyheter också, men när man lyssnar på Klartext är det som att man förstår bättre. Saker och ting är inte så inlindade. De vanliga klyschorna och omskrivningarna saknas. Om någon är dum i huvudet så sägs det rakt ut. Eller, det gör det kanske inte, för det är fortfarande statlig radio, men du förstår säkert vad jag menar.

Vi som undervisar borde tänka mer på vilka ord vi använder och hur vi formulerar oss. Vi har stora möjligheter att förenkla eller försvåra våra studenters lärande genom vårt språkbruk. Det första som dyker upp i huvudet är kanske vad man säger på en föreläsning, men vi använder språket hela tiden: när vi skriver kursplaner, när vi skriver studiehandledningar, i e-postutskick eller Lisam-nyheter, i det vardagliga samtalet med studenter på rasten. Vid alla dessa tillfällen behöver vi anpassa meddelandet till mottagaren.

Det som många av oss är omedvetna om är det fikonspråk vi använder inom vårt eget ämnesområde. Det funkar utmärkt när vi pratar med våra kollegor. Det hjälper oss att uttrycka oss distinkt och precist. Men när vi ska tala med personer som ännu inte är “inne” behöver vi tänka ett par varv till. Studenterna ska bli våra framtida kollegor, så hur kan vi steg för steg hjälpa dem in i vår språkgemenskap? Här är några saker som jag har tänkt på:

  • Definiera alltid viktiga begrepp inom ämnesområdet explicit.
  • Var tydlig med vilka ord som tillhör allmänspråket och vilka ord som är specifika för ämnesområdet.
  • Introducera nya begrepp gradvis under kursens gång.
  • Testa om studenterna kan använda begreppen inom ämnesområdet på ett vettigt sätt, inte bara genom tentafrågor utan kontinuerligt under kursens gång.

Du har säkert fler bra tips på hur vi lärare kan tänka. Dela gärna med dig i kommentarsfältet!

One Reply to “Klartext”

  1. Idag påbörjar jag en ny kurs för personer som vill jobba med psykoterapi. En stor utmaning är att första delkursen handlar om lärande och hur vi lär, och för mig som PBL-mupp och lärandefreak är det svårt att komma ihåg vilket språk jag kan använda och HUR jag knyter samman deras egna lärande med deras framtida profession.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *