Vad är lärande egentligen? Det finns förstås flera olika definitioner i litteraturen, men låt oss för stunden släppa texten och fundera över hur lärande kan se ut rent visuellt. Jag tror att många, precis som jag, bär med sig olika idealiserade bilder av lärande som omedvetet påverkar hur vi resonerar kring och värdesätter olika läraktiviteter.
En klassisk bild av lärande är Skolan i Aten, en fresk som visar Akademien med Platon, Aristoteles och de andra grabbarna.
Skolan i Aten (1509–1510) av Raffaello Sanzio, fresk i Apostoliska palatset i Vatikanstaten
Rafael (1483-1520) – The Yorck Project (2002) 10.000 Meisterwerke der Malerei (DVD-ROM), distributed by DIRECTMEDIA Publishing GmbH. ISBN: 3936122202., Public Domain
På ett sätt är det här en idyll. Vi ser en mängd lärda personer inbegripna i samtal, funderingar och läsning på en vacker plats dedikerad till det ädla lärandet. Samtidigt, med lite mer fräscha glasögon, är det en problematisk bild. Platons akademi hade långt kvar till jämlikhet, breddad rekrytering och studentcentrerat lärande. Men framför allt, om vi låter den här typen av bilder dominera vår syn på lärande riskerar vi att missa det viktiga lärande som äger rum i enskildhet, utanför akademin.
St Catherine läser en bok
Carlo Dolci (1616-1686) – Web Gallery of Art, Public Domain
Catherine läser en bok, en flera hundra år gammal teknik som numera är tämligen underskattad. Hon är inte antagen till någon akademi, hon följer ingen läroplan, men hon har ett bibliotek som vidgar hennes vyer. Den här romantiserade bilden av lärande är dock inte heller utan problem. Om den här typen av bilder dominerar vår syn på lärande missar vi lätt alla andra typer av lärande som inte berör teoretisk kunskap.
Lärling – en man och en pojke tillverkar skor
Reproduktion av en målning av (Louis-?)Emile Adan (1839-1937), Public Domain
Numera värdesätter vi inte bara kunskap och förståelse utan också färdigheter och förmågor, en typ av lärande som danas genom hantverksmässig övning i nära relation mellan mästare och lärling. Särskilt inom vissa professionsutbildningar kan den här typen av lärande vara viktig. Det saknas dock fortfarande en viktig aspekt. Kan tekniken verkligen vara helt värdeneutral? Kunskapens träd är väl på både gott och ont?
Salomos dom
Peter Paul Rubens (1577-1640) – www.smk.dk och soeg.smk.dk, Public Domain
Hur ska man veta när det är rätt att applicera sin kunskap och sina färdigheter? Utbildning måste också innehålla värderingsförmåga och förhållningssätt. Vi kanske inte alla kan nå upp till Salomos vishet, men det kan vara ett lärandemål att sträva mot.
För att hjälpa mina studenter att förstå sitt eget lärande brukar jag visa upp följande bild, ett steg i taget. Många tror, brukar jag säga, att lärande handlar om att bygga på fler och fler våningar i sitt kunskapstorn.
Original: Ricardo Liberato – All Gizah Pyramids, CC BY-SA 2.0
Så kan det kanske vara ibland, men tänk efter en stund. Är det så det brukar kännas när du sitter på en föreläsning, en lektion eller ett seminarium? Växer kunskapen linjärt för varje dag? Brukar det inte snarare kännas så här, säger jag, och visar följande bilder, ett steg i taget.
Original: Amazona pretrei, Rio Grande do Sul, Brazil – originally posted to Flickr as Temporaire, CC BY-SA 2.0
Först fattar man ingenting. Det är bara en stor röra av alltihop. Sedan, steg för steg, klarnar bilden. Man kan skönja vissa detaljer. Till slut, förhoppningsvis, kommer man till en punkt när det går att knyta ihop delarna till en helhet. Jag tror att många lärprocesser snarare följer det här senare schemat, att kunskapen växer språngvis, och att en av de viktigaste sakerna man bör vänja sig vid är att leva med en känsla av osäkerhet, kombinerat med en tro på att bilden kommer klarna.