Igår tog jag del av en onlineutbildning distribuerad av Funka eftersom jag är intresserad av att veta mer om det Webbtillgänglighetsdirektiv vi som lärosäte behöver sätta oss in i och implementera i vår webb (extern/intern) utifrån vissa givna datum. Det jag tog med mig av gårdagen var bland annat att det är viktigt att se på tillgänglighet som något som gynnar alla. Textning är ett exempel, det brukar vara ett uppskattat stöd för många användare/konsumenter av video online. Och jag tänker direkt att det borde vara extra viktigt i just pedagogiskt material där det är viktigt att budskapet når fram.
Jag fortsätter bevaka denna fråga, och tar även med mig en sak till från utbildningen igår – användarvänlig webb och tillgänglighet är komplext, men det är viktigt att se på det utifrån sitt professionella perspektiv. Vad kan jag som lärare tänka på i mitt arbete med att skapa en undervisningsfilm? Hur kan jag bygga in det tänket i mitt visuella berättande i stort? Och sen – hitta naturliga nätverk inom organisationen där även tekniker/webbutvecklare, jurister, kommunikatörer finns med för att tillsammans hitta en konstruktiv väg framåt.
Det är nyttigt att arbeta i projekt över enhetsgränserna, för det är inte lätt att hålla reda på alla delar som hanteras av olika enheter inom en och samma organisation. Just nu går det att boka inspelningsrummen (för anställda) via TimeEdit – men vi har lite problem med tillträde, så detta försöker vi nu lösa på ett smidigt sätt. Alla rapporter med input från er som använder rummet redan är GULD värt för att vi ska kunna finslipa och erbjuda en så bra resurs som möjligt.
Om du vill diskutera pedagogiskt upplägg – innan du spelar in, går det också bra att kontakta mig, sen årsskiftet samordnar jag Didacticums koncept Ta hjälp av en pedagog tillsammans med Karin Persson (HMV) och det finns en hel drös med engagerade kollegor som gärna hjälper till som bollplank!
Inte ens när en jobbar med högskolepedagogik är det lätt att hålla reda på alla olika filosofer, psykologer, -ismer och -ologier som på olika sätt tas upp i våra kurser. Därför pågår just nu en julkalender på temat “Vad gör vi på Didacticum egentligen?” med korta små förklaringar till begrepp som epistemologi, ontologi, didaktik och behaviorism, via människor såsom Platon, Ellen Key, Dewey och Vygotskij.
Främst publiceras kalendern via Instagram Didacticum_LiU (det går att kika, men vill du kommentera eller gilla behöver du vara inloggad) och Facebook.
Rummen börjar bli klara – här kan du som anställd jobba med ljudinspelning. I datorerna finns programmet Camtasia som funkar fint tillsammans med PowerPoint, och ger utökade möjligheter till redigering och att jobba med olika visuella uttryck. Det vi IKT-pedagoger jobbar med nu är också att ta fram pedagogiskt material – hur kan en tänka för att skapa den här typen av material?
P.S Kudos till Universitetsbiblioteket som kunde fixa fram ordentligt med böcker som genast gjorde rummet i Studenthuset mysigare och mer ljuddämpat. D.S
Innan kl 18 på vardagar kostade internetuppkoppling 5:50:-/minut så det gällde att invänta rätt klockslag för att kunna chatta med andra människor. I samma veva (sent 90-tal) skaffade jag min första e-postadress och skapade en hemsida med stor hjälp av Annica Tigers HTML-guide. Det kändes som ett naturligt steg från en uppväxt präglad av skrivande, ritande och vilja att uttrycka mig. Min familj var också väldigt tidiga med PC och dataspel.
I samma veva började jag även fundera över det här med upphovsrätt på bilder, det florerade skräckexempel som lett till böter om du snodde någon annans bild och publicerade det på din hemsida – så jag helgarderade mig när jag skapade hemsidan om Kristina från Duvemåla. Lösningen blev att fotografera så mycket det bara gick på egen hand, framkalla och scanna in papperskopiorna. Det blev som ett slags fanzin – fast online.
Kristina från Duvemåla – an un-official fanpage in English
Internet var (och är) något fantastiskt för en nörd som jag! Jag hittade snabbt ett socialt sammanhang både i relation till mitt skrivande och intresse för Vilhelm Moberg, Kristina från Duvemåla och ABBA. Efter ett tag började jag känna att det var lite väl publikt att skriva i eget namn. Hemsidan med dagbok var en rätt öppenhjärtig kanal, som efter ett tag blev allt mer nischad mot mina intressen. I början av 00-talet slapp jag äntligen det rätt manuella och långtråkiga kodandet av hemsidan, då dök bloggverktyg som t ex Movable Type, Blogger och WordPress upp. Det gjorde det lättare att skapa tydliga kategorier och etiketter för inläggens innehåll. Nu kunde en fokusera mer på att skapa innehåll och form och det uppskattade jag väldigt mycket.
Hemsida blev blogg
Att ha en närvaro på internet har alltid gjort mig nyfiken på vad som är på gång inom sociala medier. På många sätt ser jag det som grunden till min nuvarande yrkesroll. Men jag har också haft perioder av prestationsångest och behov av att skriva för en väldigt begränsad skara människor. I och med forum såsom Helgon och Lunarstorm var det enkelt att använda ett alias och ändå kunna interagera med andra, men det jag alltid återkommit till även i nyare kanaler är att kommunicera som Sakletaren. Det namnet har fått följa med mig på Twitter och även Instagram. Det blev ett slags personligt, men sällan privat alias som hänger med än.
Presentation till min dagbok på nätet 2001Första bloggen med bloggverktyg – 2003Nischad blogg – inrikting loppis, second hand, 2013
Men blogg då – är inte det hopplöst ute? Borde vi inte alla lära oss TikTok eller Instagram? Ska vi ha en YouTube-kanal?
Det jag tycker är styrkan med bloggen som verktyg för kommunikation är att det ger oss alla en etablerad kanal med ett verktyg som många känner igen på nätet idag. Det ger oss möjlighet att arbeta med text, bild och video för att berätta berättelsen om Didacticum från olika håll och vinklar. Ibland kanske det är genom en akademiskt genomarbetad artikel, ibland med en bild från en konferens vid varit på, ibland kanske ett debattinlägg. Det ska vara en blandning, det ska vara lite mer informellt än vad en del av oss kanske är van vid. Ett blogginlägg är lätt att dela, både i egna nätverk eller via vår hemsida. Det jag önskar framöver är lite andra röster här, för även om jag gärna fortsätter att skriva, illustrera och kommentera digitalisering och högskolepedagogik, så blir det lätt lite ensidigt.
3 korta tips:
Hellre korta inlägg ofta, än ett långt oerhört sällan.
Länka gärna till saker du tar upp i blogginlägget, istället för att skapa en referenslista i slutet.
Förtydliga vad inlägget handlar om genom att placera det i rätt kategori och ange sk tags.
