Skrivet av Karin Persson

En huvuduppgift för lärosäten är att utbilda och lära ut. Kunskapen vi lär ut förändras i takt med att världen utvecklas och förändras. Vi som är lärare vid universitet och högskolor måste hela tiden uppdatera oss för att få vår undervisning forskningsanknuten och ändå vara begripliga och dessutom inte överväldiga studenterna med stoff.

För inte alltför länge sedan gjordes komplexa matematiska beräkningar med hjälp av penna och papper, och senare med hjälp av den revolutionerande räknestickan. Idag använder vi datorer och snart AI till det mesta.

Samtidigt med allt detta nya, så känns det tryggt att för många saker gäller ”Inget nytt under solen” (Predikaren 1:9). Inte minst så här i juletider. Vi pyntar till jul, sätter in julgranen, fixar julklappar och kokar gröt. Trots klimatförändringar så snöar det ute och man oroar sig för att kanske halka omkull på väg till jobbet. Och vi är fortfarande ”sociala djur” och i högsta grad beroende av varandra, trots att vi försöker låtsas som annat och tillbringar det mesta av vår tid ensamma med att sitta och glo på en skärm.

Därför känns det extra tryggt när vår föreståndare Gunvor, gör som hon brukar när sista tuggan av lunchen är uppäten och säger ”nu skulle det vara gott med en apelsin” och skuttar iväg till fruktkorgen.

Som deltagare på våra kurser vid Didacticum hittar vi alla slags lärare inom alla olika ämnesområden, precis som vi i apelsinen hittar en mängd olika ämnen: kolhydrater, fibrer, kalcium, kalium, magnesium, fosfor, folat, olika B-vitaminer, A-vitamin, samt förstås stor mängd C-vitamin (51 mg/100g Livsmedelsverket.se). Rekommenderat dagligt intag C-vitamin är 75 mg/dag = en stor apelsin. Brustabletter med Vitamin C (kosttillskott) innehåller 1 gram askorbinsyra och doseringen är 1 tablett om dagen; detta motsvarar alltså drygt 13 stycken stora apelsiner! Det betyder att när kroppen använt det den behöver av brustabletten så exkreneras 925 mg eller 92.5% av dosen ut i urinen. Resultatet: en väldigt dyr urin…

Vitaminer är kemiska ämnen som innehåller en amingrupp och som i små mängder är nödvändiga för liv/hälsa och som måste tillföras utifrån då kroppen inte kan syntetisera dessa själva (=vital-amin). En ganska ospecifik och bred definition; det finns ämnen som är livsnödvändiga och innehåller amin men som ändå inte klassas som vitamin t ex alla aminosyror. Oklart varför.

Vitamin C (askorbinsyra; från engelska ordet för skörbjugg = scurvy. A-scurvy alltså där ”a” står för negation) har många effekter i kroppen, mest känt för att reducera (”anti-oxidera”) järn så att det lättare tas upp i kroppen samt för att underlätta syntesen av kollagen (en sorts bindväv som bland annat är en viktig byggsten i tandköttet). Nobelpriset i medicin och fysiologi 1937 gick till ungerske läkaren Albert von Szent-Györgyi för hans studier av cellens metabolism (där cellen använder syre för att bilda energi) med hjälp av antioxidanten askorbinsyra. Szent-Györgyi upptäckte senare Vitamin P där P står för permeabilitet (A. Szent-Györgyi, Nature, 1936). Vitamin P definierades som polyfenoler med antioxidativ effekt också kallade flavonoider. Men vitamin P försvann som begrepp i början av 1950-talet, därför att rekommenderade dygnsdosen ansågs omöjlig att uppnå via ”normalt” intag av frukt och grönt, vilket idag dock har motbevisats (I. Persson, docent farmaci, muntlig kommunikation). Flavonoider är idag väldigt populära som kosttillskott då man tror de kan verka mot det mesta: minska risken för cancer, minska hjärtkärlsjukdomar, förbättra effekten av träning. För att försöka öka dessa positiva effekter så finns det individer som kraftigt överdoserar antioxidanter. Men forskning har visat att överdosering av antioxidanter som Vitamin C vid träning istället ger muskelsvaghet och fördröjer återhämtning (S. Li et al. Journal of Exercise Science & Fitness Vol 20, 2022). Det är också visat att överdosering kan ge inflammatorisk effekt, störa cellsignallering och hormonsystem som östrogen samt skada proteiner och DNA (J. Bouayed & T Bohn, Oxidative Medicine and Cellular Longevity, Vol 3, 2010). Så lagom är bäst som vanligt!

Varför är det då så många individer som tror blint på höga halter kosttillskott? Svar: ”inget nytt under solen” – vi letar fortfarande mirakelmedicinen (panacea = botar allt) som ger oss evigt liv och hälsa. På medeltiden var det teriak (en blandning av opium, padda, ormkött och olika kryddor) som användes som panacea, idag är det antioxidanter, konstiga dieter och mer träning än den stackars kroppen orkar med.

Redan på sin tid var Szent-Györgyi pessimistisk angående vårt moderna levnadssätt och skrev 1970 en bok om detta; ”The crazy ape”. I denna bok ställer han frågan: Hur kommer det sig att våra största vetenskapliga framgångar som vara tänkta att förbättra våra liv istället till slut kommer att vara orsaken till mänsklighetens undergång? Samma fråga ställer vi oss idag och vi har fortfarande inte något svar. Inget nytt under solen.

Hmmm….. nu blev det som det kan bli när man undervisar….. vet inte riktigt hur jag ska knyta ihop julsäcken och avsluta denna blogg på ett bra sätt….. så det får väl bli en liten tävling!

För att vinna ära och gratulationer, svara på följande två frågor:

1. Vilken nobelpristagare har ett namn som är ännu svårare att uttala och stava till än Albert von Szent-Györgyi?
2. Vad är det för en grej som ligger hemma på mitt köksbord? Jag använder den dagligen i dessa juletider. OBS! det är fusk att använda internet eller AI för att hitta svaret.

Nu är det dags för ”mellis”.

Jag tror det blir en apelsin! God Jul!

 

 

 

 

 

 

Skrivet av: Linnea Björk Timm

Fatisk kommunikation är ett begrepp som myntades av Bronisław Malinowski på 1920-talet och innefattar det som vi på Didacticum ibland kallar för “fluff”, dvs kommunikation som inte har som huvudsyfte att utbyta information, utan är till för att skapa eller underhålla sociala relationer. Det kan vara den välkända dansen på morgonen när kollegan anländer till jobbet:
“Hej!”
“Hej, hur är det?”
“Tack bra, ska bli skönt med helg. Du då?”
“Jodå, det knallar och går.”
“Vilket fantastiskt väder vi har haft!”
“Ja, verkligen!”

Det finns, i mina ögon, två intressanta saker med fatisk kommunikation. Den första är att det anses vara något som bygger sociala relationer, men samtidigt innehåller fatisk kommunikation inget riktigt utbyte av förtroende eller någonting djupare över huvud taget. Det är bara en dans som ska utföras, och om du tar fel steg, till exempel svarar på “Hur mår du?” med något djupare än att det är hyfsat, så blir dansen plötsligt i otakt. Det var fel steg, du började dansa Macarena när det var conga, och nu är det bäst att du backar in i ledet igen.

Den andra intressanta aspekten av fatisk kommunikation är att den skiljer sig åt beroende på vilken kanal du använder för kommunikation. Och här är det dans i otakt ganska ofta, när det kommer till de digitala kommunikationskanalerna! Många med begränsad erfarenhet av digital kommunikation tar sig an dessa enligt de danser de lärt sig för t ex fysiska möten eller telefonsamtal. Men när den personen skickar “Hej!” via chatt till en person som har stor erfarenhet av chattkommunikation så väcker det snarare frustration än bygger relation. I chatt är förväntningen att personen som hör av sig också ska driva samtalet framåt med att berätta vad hen vill. Faktiskt så är den här feldansen så vanlig att det till och med finns en sida om det: Nohello.net.