Lucka #18: Andra chansen

Photo by Hunters Race on Unsplash

Du får aldrig en andra chans att göra ett första intryck. Vässa ditt CV! Här är 10 saker du aldrig ska säga på en anställningsintervju. Power dressing – the easy way to feel confident at work.

Vi översköljs av den här typen av budskap och välvilliga lärare förmedlar även vidare detta till studenterna. Det är en hård värld, där ute, och de behöver förberedas. Så kanske det är, men jag ställer inte upp på det. Jag vill inte bidra till en värld där ytliga första intryck är det enda som räknas. Vi ska inte anpassa våra studenter efter världen, vi ska rusta dem för att gå ut och förändra den. De ska ifrågasätta gamla traditioner, oavsett om det handlar om fossilbaserad biltillverkning, enkönad vård av hjärtproblem eller Luciafirande.

Det finaste man kan göra mot en annan människa är att ge henne utrymme att utvecklas, att ständigt vara beredd på att revidera sin uppfattning om henne, att alltid bli överraskad. Vi behöver ge varandra tusen och åter tusen chanser att göra ett första intryck. Det är sådant vi borde tala om med våra studenter: generositet, öppenhet, lyhördhet. Och det känns som att det är precis det som världen där ute behöver just nu.

Så tänd idag dina fyra adventsljus, rensa dina sinnen och försök möta måndagen och dina medmänniskor utan fördomar och filter. Se någon i ett nytt ljus. Ge någon chansen att utvecklas och att växa.

Lucka #17: EuroSotl i Manchester – Students as partners



I juni 2022 hölls den europeiska konferensen EuroSoTL (Scholarship of Teaching and Learning, Europe) vid Manchester Metropolitan University, där pedagogiska utvecklare och engagerade lärare från Europa möttes och diskuterade det akademiska lärarskapet. Temat för konferensen var ”Building Communities”, att bygga gemenskaper med utgångspunkt i lärarskapet. Diskussionerna rörde såväl själva byggandet av gemenskaper, hur de förenas och beskrivs, men mitt fokus kom att ligga på inkluderande gemenskaper. Mitt intresse för specialpedagogik och första generationens studenter i akademin kom att påverka vilka presentationer och workshops jag valde. Helt klart har Storbritannien med sin koloniala bakgrund många utmaningar för att skapa inkluderande gemenskaper, men har samtidigt kommit betydligt längre i sina diskussioner än Sverige. Låt mig ge ett exempel:
Studentkåren vid Manchester Metropolitan har tillsammans med lärosätet drivit ett projekt med syfte att stödja och stärka svarta-, asiatiska- och etniska minoritetsstudenters upplevelser av sina studier (The BAME Ambassador Project). Projektet presenterades som en keynote i plenum av Shuab Gamote, en sistaårs student som lett projektet under läsåret. Studentrepresentanter från BAME arbetade i projektet med att skapa lärandegemenskaper med fokus på frizoner, tillhörighet, empowerment och att finnas representerad. Ambitionen i projektet har varit att minska studenternas känsla av utanförskap och öka antalet BAME studenter på lärosätet. Ett sätt har varit att skapa ett manifest, som bland annat kräver att lärare anpassar sina exempel utifrån studentpopulationen och att litteraturlistan ses över. Universitetet ska spegla samhället och inte bara vita, kristna traditioner ska förmedlas.
Ett annat bidrag som jag tog del av hölls av två lärare på sjuksköterskeutbildningen, där de bland annat problematiserade hur studenterna grupperade sig vid läraktiviteter. Dessa lärare tog sig friheten att blanda studenterna för att öka deras möjlighet att få ta del av andras perspektiv. Deras upplevelse var att när studenter tvingades ha diskussioner och läraktiviteter med andra så minskade uppdelningen av studenterna även i andra sammanhang. Studenterna blandade sig mer själva när de fått stöd att göra det tidigare av lärarna.
Många diskussioner och tankar senare funderar jag över de studenter jag själv möter, och hur jag utformar de kurser jag ansvarar för. Jag vet ju inte vilken bakgrund mina studenter har, men jag måste förutsätta att de inte per automatik kan förstå eller prata ”akademiska” från start.


Här kan du läsa mer om BAME.
En intressant artikel om första generationens studenter i Sverige är Ivermark & Ambrose, 2021
Eller läs om hur studenter som inte passar in i normen upplever sin lärarutbildning i Åkersson, Just och Eriksson Barajas, 2022.

Lucka #16: Anna testar chatGPT: Abstract till konferens

När jag skriver detta inlägg är chatGPT överbelastad, så det blir svårt att erbjuda några aktuella skärmdumpar. Men nästa textutmaning jag gav den under en intensiv testdag förra veckan var att få ihop ett abstract till en konferens.

Steg 1: Mata AI:t med data

Utgångspunkten: En redan befintlig text behöver skrivas om, kortas ner från ca 1200 ord till 600.

Kommandot blev därmed till att börja med: Skriv en sammanfattning av följande text + klistrade in befintlig engelsk text.

Resultatet blev en lite väl komprimerad text (235 ord), dock var det tydligt att AI:t fångat in komponenterna i texten som rörde inledning, syfte, problemformulering, teori, metod och resultat. Innehållet var korrekt, om än lite fattigt. Eftersom jag skrev kommandot på svenska blev texten också översatt till svenska.

Steg 2: Utöka!

Jag bad AI:t: Skriv längre text. Och vips började det närma sig 545 ord. Jag laborerade med “skriv på svenska” och sen tillbaka till engelska igen. Texten fick en liten annan utformning, men återigen – referenser saknas helt. Det behöver jag lägga till på egen hand.

På detta sätt går det att se AI:t som ett sätt att få snabb feedback när du kört fast, kanske se över tonalitet eller språk. Det där som är värdefullt för att faktiskt gå i mål med sin text. Efter tröskandet i ett AI skrevs vissa delar ändå om av oss som deltar i projektet, men det hade varit intressant att ha lite mer is i magen och förlita sig helt på ett AI – just för att se vad det går att använda till.

Nu återstår det dock att se om detta abstract ens blev godkänt – innehållet och temat i sig är det ändå upp till konferensens arrangörer att avgöra hur det står sig i relation till många fler faktorer än det språkliga.

Lucka #15: Animera med finess i PowerPoint

För ett år sedan publicerade jag ett blogginlägg om konsten att skapa en snygg PowerPoint-presentation. Idag vill jag ta det ett steg längre och resonera kring animationers vara-eller-icke-vara. När ämnet animationer i PowerPoint kommer på tal så är det många som ryggar tillbaka. Kanske för att man har erfarenheter av presentationer där animationer använts i allt för hög grad utan att fylla något syfte. Men det finns situationer då animationer kan ta din presentation till nästa nivå.

Plocka fram lite i taget

En styrka med att använda PowerPoint till en presentation är att du kan visa mycket information på samma gång. Detta till skillnad från den muntliga berättandet, som begränsar dig i att du bara kan säga ett ord i taget. Men bara för att du på en presentationsbild kan visa mycket information så betyder det inte att du bör göra det, eftersom att åhörarna är begränsade i hur mycket information de kan hantera på samma gång .

I ett läge där du ska visa något komplext kan några enkla ingångseffekter komma väl till pass. Börja presentationen med att visa det mest grundläggande och bygg sedan på med mer detaljer efterhand, i takt med att du kommer dit i ditt berättande.

 

Rikta blicken

På en presentationsbild med mycket information kan åhörarna lätt tappa bort sig. Då behöver du ge visuella ledtrådar som pekar ut vad det är du pratar om just nu, oavsett om det är en punkt i punktlistan, en stapel i diagrammet, en kolumn i tabellen, ett land på europakartan eller en kroppsdel på den anatomiska illustrationen.

Det finns olika strategier för att “peka ut” något på en bild. Du kan använda pålagd grafik, som en pil som pekar eller en ram som ringar in. Ett annat alternativ är att använda sig av färg och kontrast. Då låter du de delar som ska vara ur fokus ha en dämpad färgsättning och det som ska vara i fokus ha en klarare färg.

Demonstrera en rörelse

Ibland är det rörelsen som är grejen. Till exempel när du ska demonstrera ett naturfenomen eller en biologisk process. Den här typen av animation är lite klurigare att få till, då det ofta är flera animationer som ska ske parallellt eller i följd.

Om processen består av många steg så kan du låta den vara möjlig att klicka fram en sektion i taget. Då kommer du ha möjlighet att muntligt förklara vad som sker i varje steg innan du går vidare till nästa.

Cliffhanger

Är syftet med presentationen att avslöja en överraskande slutpoäng? Då är ju poängen att poängen ska avslöjas just på slutet. Kanske vill du låta sista stapeln i ett stapeldiagram vara dold tills att det är dags att avslöja det mest intressanta resultatet.

Låt animationen ske långsamt för att öka spänningsmomentet ytterligare. De flesta ingångseffekter har en standardlängd på 0,5-2 sekunder, men du kan ändra det till den längd som du tycker ger bäst effekt. Det här knepet får bäst effekt om resultatet är oväntat positivt, t.ex. att årets ekonomiska framgångar varit långt över det förväntade.

 

Humor

Nog kan det vara tillåtet att använda animationer bara för att lätta upp stämningen litegrann. Men använd det sparsamt och med finess, annars riskerar du att effekterna överskuggar ditt huvudsakliga budskap.

Välkommen att anmäla dig till IT-avdelningen kurser i PowerPoint.

Lucka #14: The long road to Heutagogy and my failed Xmas picture

While visiting my former mentor and friend Ana, we came across the term Heutagogy! Yet another “gogy” besides pedagogy (the art and science of teaching children) and andragogy (the art and science of teaching adults).
The term heutagogy is actually related with “eureka“ which Archimedes exclaimed after realizing the equivalency between the volume of his body and the one of the displaced water in his bath. Imagine what a joy he must have felt that made him run naked over the streets of Syracuse.
So, when was the last time you had an “eureka”?
For me it was when I took my family xmas picture this last weekend. For the first I realized that I didn’t know a bunch of things about my camera without counting light metering, strobes and commanding large groups of people.
My instant reaction was that of frustration when I saw my poor results. Then I composed myself and looked for a course on the internet to learn studio photography. When I contacted Kim I found myself telling him in detail what I wanted to know and how I wanted to know it!
Suddenly it was about heutagogy!
This term was coined in 2000 by (Hase, S., & Kenyon, C. (2000)) and relates to self-directed learning. The word, derived from the Greek word heuriskein meaning “to discover” and is related with “heuristic” that is defined as a method of teaching by allowing students to discover for themselves (like Archimedes). The focus in this approach is on WHAT and HOW the learner wants to learn and not on what is going to be taught.
Thus, the heutagogical learning is not planned nor linear but informal and reminds of how people learn outside the school out of their own motivation, curiosity, needs or frustrations (like in my case).
In heutagogy, teachers are not the source of the information (pedagogy) nor a guide (andragogy) but more like a co-learning partner while the students define their own problems, questions to answer and learning goals as I did when I wanted to learn about studio photography.
I knew exactly what I wanted and needed to learn. I discovered a problem and had my own questions in mind.
Heutagogy is indeed a student-centered approach which reminds of problem- based learning (PBL) but with a more open and unpredictable outcome like challenge based learning (CBL).
The heutagogical approach is like a long road for the long-life learners, the ones hungry of knowledge, the ones who never leave school, the autodidacts. Heutagogy is available to learners of all ages and is not bound to institutions.
Technological advances have paved the way for e-heutagogical learning with the arrival of MOOCs, OER, Youtube, LinkedIn, Facebook, Twitter and Mastodont, Pinterest and Reddit and Quora and Wikipedia. There are many sources. The learners are able to create their own content and to learn by networking at their own pace.
My friend Carolin, 50+ told me today that she wanted to learn how to build furniture. I asked her, why don’t you just do it?
And we started to talk about economical issues, lack of time and the requirements to enter a prestigious school like Malmstens. We then realized that she doesn’t need a certificate, she just wants to learn and for this she could just ask someone on the internet. Nowadays anyone can learn anything from anyone at any time. My friend doesn’t need to give away her dream of becoming a cabinetmaker.
And like this we had also our little “eureka” moment before leaving for our Lucia Concert (with our clothes on).