Didacticums blogg

Säg 3D-skrivare och de flesta associerar till att det går att skriva ut vapen. Och ja det går – men i de vanliga konsumentinriktade maskinerna är det rätt svårt att skriva ut något mer avancerat än en vattenpistol.

I vårt arbete med 3D-design – eller egentligen pratas det om additiv design, istället för att skapa genom att ta bort material, så bygger du här upp din design genom att lägga till material. I de två skrivare vi har att tillgå i IKT-studion är materialet vi använder plast.

I vanlig ordning när det kommer ny typ av teknik till en bredare användarskara blir det återigen en utmaning att försöka se tekniken bortom tekniken, att inte dras med alltför mycket av wow-faktorn i den – utan att med kunskap om sitt analoga kunnande kunna se vilken typ av teknik som går att använda i kombination med det du redan jobbar med. Se tekniken som ett komplement, inspiration och vidareutveckling – inte något som hela tiden ligger i en egen liten låda och som egentligen sällan används integrerat i den verksamhet som redan finns.

För att komma fram till hur just 3d-skrivare kan vara användbart i andra miljöer än de rent uppenbara har vi fått börja i det rent analoga. Att skapa något för att skriva ut har fått påbörjas i den fysiska världen – utan att behöva kunna ett dugg om CAD-program. Till vår hjälp har vi då även en 3D-scanner – en typ av teknik som går ner i pris och som i nuläget även går att konstruera med hjälp av smartphones/lärplattor. Det senare är något vi kommer prova på lite mer under nästkommande år – det är betydligt billigare lösningar.

Så – det vi gör är följande…

1) Vi börjar i det analoga – i detta exempel var det ett antal sockerbitar som helt enkelt placerades i 3D-scannern i en enkel byggnation. Vi har även jobbat med lera.
2) Scannern läser in objektet och skapar en 3D-bild i datorn – vid behov går det att läsa in samma objekt flera gånger, från olika vinklar för att få en så bra helhet som möjligt. Det vi märkt är att blanka objekt samt objekt med mycket hålrum är svårscannade. Men en hög sockerbitar funkar fint!
3) I datorn konverterar vi filen från scannern till det format som vår skrivare helst äter. Vid behov går det även enkelt att förstora/förminska bilden.
4) Och så var utskriften igång. Efter ca 2 h har vi då gått från analogt till digitalt till analogt igen.

Förhoppningen är att fler ska kunna ta till sig den här typen av teknik, kunna integrera det med sitt skapande och ge den ibland alltför teknikfixerade utvecklingen ännu en dimension. Ju fler som kommer från olika typer av verksamheter – desto fler kreativa tankar och idéer kan väckas och vidareutveckla den här typen av designarbete.